”Återupprätta professionerna”
Nyheter
– Jag fick se ett mejl från en chef på Karolinska. ”Vi har en ofördelaktig produktmix” stod det. Ett annat, från Halland berättade att numer finns titeln affärsområdesöverläkare. Hur kunde det gå så lätt att börja kalla människor för produktionsenheter?
Maciej Zaremba berättade att arbetet med reportagen om sjukvården började med att en läsare hörde av sig om vad som såg ut att kunna vara ett fall av dödshjälp på ett sjukhus.
– Jag letade efter en mordängel och fann en prislista, sa han. Jag fann ett fall med en annan patient, som dog för att han var olönsam.
Korrumperande prislistor
Maciej Zarembas kritik mot sjukvårdens ersättningssystem omfattar inte bara DRG-systemen utan även kömiljard och bonusutbetalningar.
– Det har inte nått ut till offentligheten att prislistorna fått effekt, men inte den politikerna tänkt sig utan utstötningseffekter. De är korrumperade, i den bemärkelsen att den får människor att svika sin yrkesetik.
– Man påstår sig mäta effektivitet, men för mig betyder det att få bästa möjliga utdelning för pengarna. Istället mäter man produktivitet, antalet undersökningar och operationer men inte vad de leder till.
Seminariet arrangerades av Sveriges läkarförbund, Polisförbundet och Lärarnas riksförbund.
Inte ”vanliga yrken”
– Läkare, lärare och poliser är inte ”vanliga yrken”. De är en förlängning av en plikt, ett åtagande mot andra människor. I dessa yrken spelar det större roll att kollegerna tycker att man är en stjärna än att få 500 kronor mer i månaden. I dessa yrken ska man inte låta sig styras av ekonomiska faktorer men har ändå låtit sig styras därhän.
I dessa yrken har det tidigare funnits en stark professionell autonomitet. Något som politiker och andra sett som besvärligt.
– Uppenbart fanns krafter som ville knäcka ryggen på lärare som inte skulle tro att de var något förmer än andra. Även läkare talar man om som en grupp som har haft mycket makt och nu ska stukas. Redan när New Public Management infördes var det ett uttalat syfte från framförallt vänstern att komma till rätta med ”besvärliga professioner”.
”Varför har ni väntat?”
Moderator Göran Rosenberg berättade om debattartikeln ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller” som undertecknats av samtliga tre fackförbund, och ställde frågan: Varför har ni väntat så länge på att agera?
Marie Wedin, ordförande i läkarförbundet, svarade att läkarkåren särskilt i början nog inte bara varit offer utan också medspelare när New Public Management infördes.
– I slutet av 1990-talet var det nog många som tyckte att det var bra att kunna visa att man var kostnadsmedveten och kunna visa värdet av exempelvis en höftledsoperation. Läkare kan vara ganska tävlingsinriktade.
– Jag har själv sett exempel på att yrkesstoltheten börjat ge vika. När Helsingborgs lasarett skulle bolagiseras smög vd, som själv var läkare, in att om du opererar 200 ryggar i år så ska jag se till att det lönar sig för dig. Plötsligt fanns det läkare som ville ha operationssalen för sig själva, och som undvek akuta åtaganden. Det var tur att bolagiseringen stoppades, annars vet jag inte hur det hade gått.
Rektor blev platschef
Bo Jansson, Lärarnas riksförbund, höll inte med om att lärarna väntat på att agera.
– Vi lärare har verkligen känt detta i magen. Jag var själv med och strejkade mot kommunaliseringen. Vi befarade mycket och det mesta har tyvärr blivit besannat. Jag har en äldre syster som är lärare i Helsingborg. Hon ringde och talade om platschefen. Ja rektorn, alltså, kommunen har bestämt att de ska kallas platschefer. Köp- och säljsystemet har gjort skolan till en marknad. I dag har skolan knappt råd att hyra sin egen aula, fast den en gång byggdes för skolans räkning.
Ett annat symtom på avprofessionaliseringen är att det breder ut sig en uppfattning att ”vem som helst” kan utföra ett yrke. Marie Wedin, som själv är ortoped, berättade att hon hört en politiker som var byggnadsingenjör tala om en höftledsoperation som ”att byta gångjärn på en människa”, inte mer komplicerat än att byta gångjärn på en dörr.
Ekonomi klätt som pedagogik
I skolan har det rått en uppfattning om att ”vem som helst” kan vara lärare.
– Vi har också fått höra att lärarna inte är så viktiga, för eleverna ska själva ta ansvaret för sitt lärande. Det är ekonomi, klätt som pedagogiska modeller.
Lena Nitz från Polisförbundet talade om en växande administration som bidrar till avprofessionaliseringen:
– I dag är det fler poliser som arbetar med administration och statistik än med polisarbete. Det drabbar i första hand medborgare och i andra hand poliserna.
Visst har vi användning för statistik, för att få en bra bild av brottsligheten. Men vad är det vi mäter? I dag jagar vi statistiska siffror och inte bovar.
– Vi måste göra ett visst antal utandningsprov och mäter då på platser och tider där det finns många bilar. Detta trots att vi vet att där åker inte rattfyllerister, de kör på småvägar för att undvika upptäckt. Det blir till och med frustration när vi hittar en rattfyllerist, för då måste vi åka och rapportera, det tar flera timmar och då tappar vi tid så att vi inte når målen. Ett annat exempel är när allmänheten rapporterat in en mariujanaodling med 32 plantor. Då upprättades 32 anmälningar.
Ordervägra?
Göran Rosenberg efterfrågade åtgärder: Kan ni inte bara vägra att ställa upp på det här?
Lena Nitz förklarade att inom polisen skulle det vara omöjligt, i och med att det skulle räknas som ordervägran.
– Men vi kan jobba genom facket. Vi är ju här nu!
Marie Wedin:
Vi måste agera var helst det här dyker upp. Mot övernitiskt letande efter bidiagnoser, och signeringstvånget. Dessutom behöver vi i våra organisationer diskutera hur vi använder vår professionalism och hur vi anpassar ersättningssystemen för att gynna den.
”Produkt, vad betyder det”
Maciej Zaremba tyckte att ett bra tillfälle kan vara vid omförhandling av avtal inom vården, bara i Stockholm finns det 2500 avtal mellan beställare och utförare:
– Vad skulle hända om ni varje gång frågade: ”Ursäkta, det står produkt här, vad betyder det?”
Bo Jansson talade om lärarnas yrkeslegitimation och om att återupprätta läraryrkets staus.
– Förr var läraryrket ett relativt fritt yrke med ansvar. Vi har sett och kämpat mot arbetsgivarens ökade kontrollbehov. I dag utnyttjat man lärarna långt mer än normalarbetstid, ändå misstänkliggörs vår användning av arbetstiden.
