• 06 februari 2012
• 0
• AV: Helene Thornblad

Sjukvårdens forskningsdag den 2 februari, arrangerad av Dagens Medicin, hölls i skuggan av beskedet om att AstraZeneca lägger ner forskningsverksamheten i Södertälje, vilket innebär att cirka 1200 tjänster försvinner. Men trots det tunga beskedet var det flera som såg möjligheter:

– Lika trist som det låter, lika stora är möjligheterna. AstraZeneca och andra läkemedelsföretag lägger ner egen tidig forskning, men letar samtidigt efter akademiska centra att investera i, för att de tror att de där kan finna en mer spännande utveckling än i de egna låsta forskningsstationerna. Det här skapar unika möjligheter för den kliniska forskningen på svenska sjukhus. Men det är bråttom att agera, ”it’s now or never”, sa Johan Brun, medicinsk direktör på Pfizer.

Jan Andersson, prorektor på Karolinska Institutet, höll med om analysen:

– 1200 tjänster försvinner i Södertälje och 600 i Montreal. Det sker en flytt till Boston där 50 forskare ska dammsuga världen på god klinisk forskning. För att Sverige ska ha en chans att vara med i utvecklingen krävs en sammanhållen informatik med biobanker, kvalitetsregister och personnummer.

Johan Brun såg både möjligheter och hinder för Sverige att hävda sig i den internationella konkurrensen om kliniska forskningssamarbeten:

– Det kommer väldigt få Nobelpris från Kina trots att de har bra utbildning och många begåvade människor. Men det kinesiska samhället drivs av följsamhet, och forskning är att ifrågasätta. Det är viktigt med system och miljöer i sjukvården där vi får ifrågasätta. Länder som har en tradition av kritisk granskning och utveckling kan också skapa intresse för klinisk forskning. Det är även viktigt att ha en akademisk miljö som satsar på bredd och inte bara på spets, så att det inte blir som med Vetenskapsrådets anslag, man ger till dem som redan har resurser men kan inte stödja nya intressanta lösningar.

– Men det finns också hinder, och till dem hör att det saknas en naturlig mötesplattform för flödet mellan akademi, sjukvård och industri. Det är också ett problem att samarbete med läkemedelsindustrin kan ”diskvalificera” en forskare från exempelvis att ta fram behandlingsriktlinjer, sa Johan Brun.

Johan Järte, vd för Sweden Bio, framhöll att life science i dag är den viktigaste branschen i Sverige, sett till nettoexporten.

– Men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, och det är sjukvården. Det behövs ändrade attityder, öppna portar så att små bioteknikföretag kan komma in och testa sina produkter tidigt.

Sören Johansson på medtech-företaget Electa ansåg att ett stort hinder för samarbete mellan sjukvård och industrin är att sjukvården är så slimmad.

– Grundproblemet är att svensk sjukvård är en renodlad produktionsapparat idag. Man vill gärna samarbeta med oss men har inte tid och pengar, ett annat problem är att forskning inte är meriterande. Det behövs struktur och finansiering för forskning när sjukvården är så streamlinad som i dag. I dag står världens främsta sjukhus på kö för att samarbeta med oss. Men i Sverige är det svårt.

Mats Eriksson, ordförande för SKL:s sjukvårdsdelegation, höll med:

– Hälso- och sjukvården är väldigt upptagen med att ge vård i tid, och har lite mindre fokus på forskningen. Men vi vill gärna medverka till att riva gränserna mellan akademi, landsting och industrin.

Hans Hjelmqvist, Läkarförbundet och UEMS, såg ett klarläggande av universitetssjukhusens roll som centralt för att hävda forskningen:

– Politikerna på central nivå behöver förtydliga universitetssjukhusens uppdrag.

Håkan Billig, ordförande i Läkaresällskapets forskningsdelegation, talade för att förbättra forskarnas villkor:

– Medicinsk forskning lönar sig ur alla perspektiv, inte minst ekonomiskt. Men det blir ingen forskning utan forskare. Problemen med delade tjänster, oklart huvudmannaskap och bristande löneutveckling för forskare måste lösas.