Årets Visslare stod inte ut – sa upp sig
Nyheter
Stefan Brandt vittnar om en extremt pressad situation där han på helgerna fått ronda 80 patienter, samtidigt som han har tagit emot de patienter som kommit in till akuten. Helt själv, förutom en AT-läkare.
– Så mycket har man dragit ner. Tidigare hade vi stafettläkare, men de sade man upp. Pressen är fruktansvärd. Samtidigt som man ska ansvara för en liten hjärtintensivavdelning ska man gå bakjour.
Stefan Branth berättar att försökt stå ut och att han har dåligt samvete för att han nu kastar in handduken.
– Jag vet ju att de få personer som blir kvar i Enköping får det ännu värre. Men det finns en gräns för vad man står ut med och hur dålig vården får vara. När man beslutade att skära ner ännu mer, fast det var överfullt på sjukhuset och inte fanns något att skära ner på, så fick jag nog.
Värst tycker han det är att den högsta ledningen inte inser problemen. Man skär ner och sedan får man göra brandkårsutryckningar, vilket blir dyrare på sikt än att bygga ut så att vården fungerar.
– I min generation som var ST-läkare på 90-talet på Akademiska är ingen kvar. Då förstår du att man totalt misslyckats med arbetsmiljön.
Stefan Branth menar att regionsjukhusen måste bli statliga.
– Som det fungerar nu är det ohållbart.
Om fler gjorde det kanske det skulle hända något, på riktigt. Har aldrig förstått varför erfarna specialister och bakjourer vänder ut och in på sig själva för att utföra omöjliga uppgifter dag ut och dag in. Egentligen är det att fortsätta att bidra till och underhålla ett undermåligt system som dessutom inte är patientsäkert.
Det är bra att mantänker på säkerhetten mvh hans nilsson Enköping