Årets visslare: ”Jag blev stannad av kollegor i korridoren som ville trycka min hand”
Ett sparbeting på 350 miljoner kronor fick de båda vårdenhetsöverläkarna Jonas Klang och Sten Jacobsson att tillsammans med fyra kollegor på Skaraborgs sjukhus slå larm om den administrativa överbyggnaden i en välformulerad debattartikel. Reaktionerna lät inte vänta på sig och nu tilldelas de priset som Årets Visslare av Sjukhusläkarna.
”För att de på ett modigt och initierat sätt slagit larm om och illustrerat hur mängden icke patientnära administration – detta ”luftslott av meningslös verksamhet, LMV” – i Västra Götalandsregionen har vuxit på bekostnad av kärnverksamheterna, och vilka allvarliga konsekvenser detta har fått.” Så lyder delar av motiveringen till Årets Visslare som förutom till Jonas Klang och Sten Jacobsson även tillfaller kollegorna Tamas Greger, Hrefna Grimsdottir, Gerhard Johansson och Jessica Wettergren.
– Jag blev jättelycklig över priset! säger Jonas Klang. Med tanke på vilka de tidigare pristagarna har varit känner jag mig väldigt hedrad, glad och tacksam över den här uppmärksamheten.
– Ja, det känns verkligen jätteroligt, fyller Sten Jacobsson i. Sjukvårdsadministration och landtingsekonomi är ju oerhört tråkiga ämnen, som man helst inte vill ha med att göra. Därför känns det väldigt roligt att det blev det här och inte något mer spektakulärt som Sjukhusläkarna valde att uppmärksamma. Byråkratisk överbyggnad är ju kanske det minst spektakulära man kan pyssla med.
Men trots ämnets begränsningar lyckades alltså de sex vårdenhetsöverläkarna med konststycket att få igång debatten rejält och reaktionerna från kollegorna har varit både massiva och översvallande positiva.
Responsen har verkligen varit enorm Jonas Klang
– Ja, responsen har verkligen varit enorm. På sjukhuset dagen efter att debattartikeln blev publicerad blev jag stannad av kollegor i korridoren som ville trycka min hand och säga tack för att vi satte fingret på detta. Det var fullständigt överväldigande! Det är ju en nervös känsla när man sticker ut hakan på det sättet som vi gjorde och vi är inte vana vid att vara i hetluften. En liten del av en tänker att man kanske är ensam om att se de här problemen. Men nu har vi fått bekräftat från så många håll att jo, kejsaren ÄR naken.
Vad var det som fick er att skriva den här debattartikeln från första början?
– Från början var det en duktig ST-läkare som hämtade ut siffror från kansliet på hur många anställda strateger vi har inom Västra Götalandsregionen. Det var sida upp och sida ner med luddiga titlar som så tydligt visade på den här byråkratiska överbyggnaden. Samtidigt kom det här enorma sparbetinget där vi behövde spara 350 miljoner, säger Sten Jacobsson.
– När vi då får veta att de här pengarna ska sparas in på kärnverksamheten – på oss som redan går på knäna. Då kände vi att det är rent ut sagt perverst! Vi måste visa hur de bara fortsätter att bygga de här luftslottsprojekten som dessutom ständigt kräver vår uppmärksamhet och rycker bort oss från golvet, samtidigt som de kräver att vi bara ska fortsätta att spara och spara på det som verkligen är viktigt, säger Jonas Klang.
Det är en så sjuk kultur kring hur vården styrsSten Jacobsson
– Det är en så sjuk kultur kring hur vården styrs. Det finns inget som helst hushållsekonomiskt tänk. Det är som att man skulle gå in i en affär och inte vet vad man behöver eller vad man har på kontot. Politikerna vet inte vad de köper och sjukhusen vet inte vad de säljer. Det är klart att det blir kaos! Men nu är det allvar och det här sättet att hantera ekonomin börjar få allvarliga konsekvenser. Det är skarpt läge nu. Vi kan inte fortsätta så här år efter år, säger Sten Jacobsson.
– Vi kan ta fram hur välgrundade medicinska riktlinjer som helst och driva frågan om att det är så vi ska jobba – men det saknas förutsättningar. Sjukhuset har sålt ett antal besök men förväntar sig behandling enligt olika riktlinjer. Det spelar ingen roll vem man pratar med inom vården – alla är medvetna om att resurserna inte stämmer överens med det som förväntas av oss. Men organisationen klarar inte av att lösa det. Det är en kaotisk och slumpartad styrning, säger Jonas Klang.
Vad tror ni om möjligheten att få till en förändring framåt?
– Vi vände oss egentligen till politikerna i vår debattartikel, men därifrån har vi inte fått någon reaktion alls, vilket är ganska anmärkningsvärt. Däremot fick vi en replik från regiondirektören, men det är ju den politiska nivån vi framför allt vill diskutera med här.
På enskild sjukhusnivå verkar det däremot ha hänt en del. Sahlgrenska svarade oss väldigt snabbt att de vill spara in på den byråkratiska överbyggnaden. Sedan fick vi höra att det på Skaraborgs Sjukhus skulle bli anställningsstopp för medicinska sekreterare och det var ju PRECIS det vi INTE ville. Precis det missförståndet återkommer ständigt och för mig betyder det bara att de som fattar den typen av beslut inte alls förstår något om sjukvård. Varför ska det vara så svårt att spara in på en HR-strateg i stället? säger Jonas Klang.
– En del har redan hänt såklart, men det kommer krävas att vi är många som fortsätter ligga på för att det skall få reella goda konsekvenser för patienter och vårdpersonal. Politiker och sjukhusdirektörer runt om i landet har nu, om man är villig att ändra arbetssätt, möjlighet att göra något riktigt bra för patienterna, något som sannolikt skulle frigöra resurser till kärnverksamheten utan ökade kostnader. Samtidigt är kulturen som fått fäste inom offentlig förvaltning marinerad i nyspråk och mycket svår att rucka på, vilket gör eländet svårt att granska för en utomstående. Och även om det skulle gå vore det mycket svårt att skriva intressant om det. Det mest positiva är att ingen egentligen vill ha det såhär. Några väl valda politiska beslut skulle kunna göra mycket nytta, säger Sten Jacobsson.
Varför tror ni att just den här debattartikeln väckte så mycket uppmärksamhet?
– Siffrorna vi lyfte var nog en grej men även att vi hade en väldigt slagkraftig rubrik. Det handlade nog även mycket om tajming – det ska sparas på många håll nu. Det vi skrev om är ju egentligen inget nytt. Alla vet att det är så här men man blir gaslightad när man tar upp det. Vi möts av oändligt med Exceldokument som man inte har tid att syna, säger Sten Jacobsson.
Vi hoppas såklart även att priset och all uppmärksamhet ger råg i ryggen till kollegor ute i landet Jonas Klang
– Jag skulle också säga att det handlade mycket om tajming. Bara en vecka efter kom IVO:s skarpa rapport och det blev som ett smatterband av associerade teman till detta. Många forskare inom ledning och organisation tog chansen att delta i debatten och det blev våg på våg på våg. Vi fungerade nog mest som en vältajmad startknapp, men det ska självklart inte underskattas. Vi hoppas såklart även att priset och all uppmärksamhet ger råg i ryggen till kollegor ute i landet att lyfta dessa frågor med sina lokala sjukvårdspolitiker, säger Jonas Klang.