Nyhet

Gästtyckaren: AD bör ändra synen på lojalitet efter dom i Europadomstolen

Lojal är man enligt JO om man fullgör sina arbetsuppgifter, vilket inte hindrar att man samtidigt kan uttrycka kritik mot arbetsgivaren. Exempelvis får man enligt JO vara kritisk mot beslut såväl före som efter det att det fattats.

Att ifrågasätta lojaliteten hos den som använder sig av sin yttrandefrihet eller meddelarfrihet strider mot grundlagarna, enligt JO.
I det privata arbetslivet innebär däremot lojalitet enligt Arbetsdomstolens (AD:s) tolkning att lojalitetskravet går före den anställdes yttrandefrihet.

Enligt denna tolkning kan kritik, särskilt om den framförs offentligt, leda till att arbetsgivaren får säga upp eller avskeda den anställde.
AD:s hittillsvarande praxis kan dock ifrågasättas mot bakgrund av en dom i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Enligt domstolen innebär skyddet för yttrandefriheten enligt EKMR (den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna) att staten måste skydda de privatanställdas yttrandefrihet gentemot arbetsgivare som har anknytning till stat eller kommun och även i vissa fall även andra privatanställda.Detta fall borde leda till en ändring av AD:s praxis nästa gång ett fall kommer upp till prövning.

I linje med denna dom har anställda i kommunala bolag (och i vissa andra verksamheter med anknytning till det allmänna) lagstiftningsvägen fått ett slags meddelarfrihet – men utan möjlighet för JO att ingripa om arbetsgivaren inte skulle respektera denna begränsade meddelarfrihet.

Man kan tycka att det vore bättre att genom några mindre korrigeringar av grundlagarna utvidga deras skydd för meddelarfriheten till att omfatta alla kategorier av anställda. Meddelarfriheten borde inte få skifta från person till person.
Oavsett lagändringar kommer antagligen alltid kritiker att uppfattas som illojala av dem som drabbas av kritiken. Salig Dumbom tålde som bekant gärna kritik så länge den rörde någon annan. Men när den kritiske anställdes lojalitet ifrågasätts bör man fråga sig mot vem lojaliteten egentligen skall riktas. Inom sjukvården är det – oavsett vem som är arbetsgivare – långtifrån självklart att lojaliteten skall riktas mot chefer, enstaka politiker och liknande utan mot lagen, medborgarna, de professionella kraven och – patienterna.

Carl Gustaf Spangenberg
Universitetslektor, Juridicum, Uppsala universitet

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-06

Tema: Ledarskap / ”Att bli verksamhetschef var som att kliva in i en snöstorm” / Forskare: Detta gör en ledare bra / Hälso- och sjukvårdsdirektören som kom utifrån och fick lämna efter bara åtta månader / Så arbetar Läkarförbundet för att läkare ska kunna bli chefer / Politikernas våra drömmar: Visioner och värdegrunder / Så gick Västerbotten från ”världsbäst” till ”från fjäll till kust / November 2019 blev en svart månad för den svenska landstingssjukvården

Prenumerera