Arbetet mot en nationell läkemedelslista fortsätter
Nyheter
Läkarförbundet har under året analyserat och konkretiserat behovet av en nationell läkemedelslista. Resultatet presenterades i september och nu väntar man på nästa steg i arbetet.
Under hösten 2015 presenterade E-hälsokommittén, på uppdrag av socialdepartementet, ett förslag till lagstiftning som skulle kunna möjliggöra en nationell läkemedelslista. Betänkandet, ”Nästa fas i e-hälsoarbetet”, möttes dock av stark kritik, bland annat från Datainspektionen som menar att det saknas ”ordentliga analyser, proportionerliga och välgjorda avvägningar där alternativa metoder och mindre integritetskränkande alternativ övervägs”.
I oktober förra året anordnade Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik (RLIM) ett rundabordssamtal där flera myndigheter deltog. Datainspektionen framförde även där sin kritik och efterfrågade en tydligare redogörelse för varför en nationell läkemedelslista behövs och vad en dylik som helhet skulle innebära för integriteten.
Av den anledningen genomförde läkarförbundet en behovsanalys utifrån ett läkarperspektiv, i form av fokusgrupper, som mynnade ut i rapporten ”Nationell läkemedelslista nu!”. Shokoufeh Manouchehr Pour Naeini, ledamot i Sjukhusläkarna samt i RLIM, säger att rapporten fick ett positivt mottagande då den presenterades för bland annat socialdepartementet, Datainspektionen och Socialstyrelsen. Också att undersökningen visar just läkarnas behov, både utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv och ett arbetsmiljöperspektiv. Nu väntar man på nästa steg i arbetet, som väntas komma under hösten.
– Vi har fått veta att socialdepartementet planerar att lägga fram ett förslag, som förhoppningsvis kommer i november. Vi vet också att man från politiskt håll ser positivt på det här, bland annat har Gabriel Wikström sagt att det ska bli en nationell läkemedelslista, säger hon.
Det är utmärkt att arbetet går framåt på departementet och i det är läkarförbundets genomgång ”Nationell läkemedelslista nu!” ett utmärkt verktyg för att beskriva behoven.
Det som är viktigt är att läkarkåren fortsätter trycka på att det inte handlar om att enbart få tillgång till (som idag) splittrad information om ordinerade respektive expedierade läkemedel. För att kunna fungera som ett arbetsverktyg i vardagen måste informationen vara logiskt strukturerad så att så kallade ordinationskedjor kan visas upp. Det handlar om att ordinationer/expeditioner är logiskt kopplade till varandra över tid och för olika ordinationsorsaker.
Bakgrunden finns beskrivet i Ordinationsutredningen från Socialstyrelsen år 2012 men sedan dess har inte så mycket hänt. Dock pågår f n ett arbete inom SKL att förtydliga tankarna från utredningen. Ordinationsutredningens slutrapport kan laddas ned här http://www.nepi.net/res/Ordinationsutredningen_version_1_0.pdf och det som är intressant i detta sammanhang börjar på sidan 70, se särskilt sidan 76.
Det är det som RLIM:s/läkarförbundet syftar på när de i rapportens sista stycke skriver: ”Att enbart dela information mellan befintliga register, som som receptregistret och läkemedelsförteckningen, skulle inte resultera i det integrerade ordinationsverktyg läkarna efterfrågar. En sådan lösning riskerar därför att skapa ett oanvändbart system och stor besvikelse i läkarkåren.”