• 14 december 2015
• 0
• AV: Sara Gunnarsdotter

Om du är det minsta intresserad av chefskap: Prova! Det berikar ditt professionella liv även om du senare väljer att sluta som chef. Den uppmaningen kommer från Chefsföreningen som i en ny handbok erbjuder stöd under ”resan”.

Chefsföreningen har gett ut hand­boken Läkare och chef tillsammans med Läkarförbundet. Det är en bok som ska inspirera dem som funderar på chefskap och vara till hjälp och stöd för dem som redan har en sådan roll.

Thomas Lindén som är ordförande i Sveriges läkarförbunds chefsförening, säger att det har blivit tuffare för chefer de senaste åren.

– Vi ser att chefer omsätts snabbare, och oftare behöver råd och stöd i samband med att man byter jobb.

Enligt Thomas Lindén händer det inte helt sällan att de som blir chefer går ur förbundet eller att arbetsgivaren påstår att man som chef inte kan vara med i facket.

– Egentligen är det bara toppchefer som har ett så kallat vd-avtal. Det ger en trygghet istället för det kollektivavtal som man då i praktiken lämnar om man går ur facket.

I ett sådant avtal ska det stå vad som händer när man inte längre är chef och man ska i princip ha någon form av fallskärmsavtal som ger en tid med ekonomisk trygghet för att omorientera sig.

Thomas Lindén säger att utan ett sådant avtal så har man ingen trygghet och då är det klokt att vara med i facket. Men han påpekar att chefer också är anställda, de flesta har en chef och kan också hamna i omöjliga situationer.

– Därför ska vi vara med i facket så att vi har en stark ”kompis” när vi behöver det.

Från slutet på 1990-talet finns inte längre krav på att den som leder en verksamhet inom hälso- och sjukvården måste vara läkare. Chefsföreningen har varit noga med att betona att det är kompetensen som ska avgöra, och läkare ska vara i chefer i kraft att de är det bästa valet.

– Att kräva att enbart läkare ska vara chefer är inte en framkomlig väg, däremot tror vi att det bästa är att ha en bra chef med en djup kännedom om verksamhetens processer.

Thomas Lindén säger att det är ett budskap som Chefsföreningen försöker skicka ut till dem som anställer chefer.

– Läkare har en bra systemsyn som vi fått genom vår utbildning och erfarenhet. Och vi kan snabbt ta beslut i vissa frågor där den som inte är läkare kanske först måste förstå och förankra åt olika håll.

Han menar att den största utmaningen för en chef inte är att driva en verksamhet som är likadan från år till år utan i första hand att fatta beslut om utvecklingsriktning och ta ställning till nya metoder.

– Därmed är det helt avgörande att man har en chef som kan sin verksamhet. Om chefen inte är läkare så får den ha en annan person, en medicinskt ansvarig läkare, vid sin sida. Det är lika bra att kombinera dem i en roll om det går.

I handboken framgår också att Läkarförbundet tycker att det är positivt att chefen, när den så önskar och det är möjligt mer hänsyn till uppdraget, behåller viss klinisk verksamhet, forsk­ning eller undervisning. I en enkätundersökning om läkares chefskap som Läkarförbundet gjorde 2009 svarade en dryg fjärdedel av de läkare som var chefer att de också var kliniskt aktiva. Men Thomas Lindén säger chefskapet blivit större och mer omfattande och att det därmed kan vara svårare att vara kliniskt aktiv på ett vettigt sätt om man är chef.

Han berättar att man på vissa ställen rent av förbjudit chefer att ha kvar klinisk verksamhet eller forskningsverksamhet med motiveringen att chefskapet är en heltidssysselsättning som man inte kan blanda upp med andra saker.

– Om man är chef så måste det vara sysselsättning nummer ett, chefskapet får aldrig komma på undantag, det är vi eniga om. Men vi tror tvärtom att man blir en bättre chef med en bra kunskap om kärnprocesserna. Därför borde man vara mån om att ta fram modeller för att kunna ha en klinisk koppling kvar.

Thomas Lindén som själv har haft en rad olika chefspositioner sedan 15 år tillbaka sticker inte under stol med att chefskapet kan vara hårt och påfrestande och att det bränner till ibland. Men hans råd till kolleger är ändå att prova på att vara chef.

– Då får man chans att inte bara påverka patienter en och en, utan att påverka hur hela systemet tar hand om patienter, och det är väldigt tillfredsställande för den som brinner för sjukvårdens kvalitet.