Ansvar och kompetens bör styra graden av inflytande
Låt läkare slippa orimliga överbyggnader och tvingande organisationer. Men läkarna måste också ta sitt ansvar och kliva fram på ledande poster. Det menar Kristina Glise, medicine doktor och överläkare vid Institutet för stressmedicin i Göteborg.
I 25 år har överläkaren Kristina Glise intresserat sig för stressrelaterad psykisk ohälsa – och i synnerhet utmattningssyndrom. Genom åren har hon mött många utmattade läkare och sett hur sjukdomen blivit allt mer vanligt förekommande.
– Det man många gånger mår dåligt av är de organisatoriska faktorerna. Man hamnar i kläm och får inte möjligheter till professionell utveckling eller inflytande i paritet med den kunskap och erfarenhet man bär med sig in i vården. Och då protesterar man på olika sätt.
Hon pekar på forskningen som visar att höga arbetskrav, låg kontroll i arbetet och låg social support generellt ökar risken för sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa – i synnerhet utvecklingen av symptom på utbrändhet eller den medicinska termen utmattningssyndrom som vi har i Sverige. Och eftersom doktorn idag har mindre möjligheter till initiativ och styrning och att påverka sjukvårdens organisering på ett tydligt sätt menar hon att det inte är konstigt att man mår dåligt.
– Man måste få tillräckligt med inflytande utifrån det ansvar och den kompetens man har, annars haltar det. Det blir oerhört frustrerande att försöka påverka någon som är min chef om den personen inte till fullo förstår vad det handlar om, eftersom chefen inte har den kunskapsbakgrund som krävs, säger hon och fortsätter:
– Vi betjänar ju patienterna och då blir det konstigt om den som har mest kunskap och erfarenhet inte är den som tar besluten fullt ut. Det riskerar att bli en maktkamp i det vardagliga arbetet. Det är naturligt att det måste finnas en hierarkisk ordning inom det medicinska området, där den som besitter mest kompetens också har det största inflytandet. Problemet är att man kan vinkla detta på ett sätt som gör att det låter väldigt negativt och det måste vi komma ifrån. Vi sliter med denna diskussion i Sverige, eftersom det blir så politiskt färgat. Det är så tabubelagt.
Det är naturligt att det måste finnas en hierarkisk ordning inom det medicinska området, där den som besitter mest kompetens också har det största inflytandet. Kristina Glise
Enligt Försäkringskassan är psykiska diagnoser den vanligaste anledningen till sjukskrivning hos både män och kvinnor i Sverige – antalet nya fall ökade från 16 fall per 1 000 anställda 2010 till 28 fall per 1 000 fall 2016. Och enligt Kristina Glise är över hälften av de läkare som är långtidssjukskrivna, sjukskrivna för just psykiatriska diagnoser.
Men något har förändrats de senaste åren. Den ökning som tidigare främst sågs hos kvinnliga läkare ses nu också bland manliga.
– Det här är en signal som är lite svår att tolka, men vad jag skulle kunna tänka mig är att de organisatoriska förändringarna och försämringarna i arbetsmiljön är så påtagliga att det nu drabbar alla. Tidigare drabbades de kvinnliga läkarna i högre grad, men nu är arbetsförhållandena tillräckligt dåliga för att inkludera hela läkarkåren. Och där tror jag att en del av problemet kan skyllas på New Public Management.
Att kvinnor tidigare drabbats i högre utsträckning förklarar hon delvis med att män och kvinnor med samma tjänster ändå får olika arbetsuppgifter – där männens tenderar att få mer övergripande arbetsuppgifter och kvinnor mer marknära. När man dessutom får lägre lön blir det uppenbart att kvinnans arbete är värt mindre än mannens.
– Det är klart att man då blir frustrerad.
Men det finns en rad andra riskfaktorer hos läkare för att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa, vilket till stor del stämmer överens med burnout-begreppet: för hög arbetsbelastning, långa arbetsdagar, emotionella interaktioner med patienter, bristande resurser och de kognitiva krav som det innebär att vara doktor.
– Du måste vara skärpt och vass, du måste hela tiden använda hjärnan för att lösa problem, vilket för den trötte doktorn med allt för mycket att göra kan vara väldigt påfrestande. Och om det dessutom är svårt för mig att utföra mitt arbete på ett bra sätt eller få tid att utveckla mig på grund av tuffa strukturella förändringar i vården, så kan det naturligtvis göra att jag blir oerhört frustrerad och mår dåligt.
Kostnaden för den stressrelaterade ohälsan, menar Kristina Glise, finns på alla nivåer – från att sjukskrivningen är kostsam för den enskilde, produktiviteten för den som fortfarande är i jobb sjunker, en hög sjukfrånvaro och ökad turn over (att personen byter jobb) på arbetsplatsen – såväl den enskilde, vården och socialförsäkringssystemet drabbas.
– Jag förstår inte att doktorer idag accepterar den situation som råder på många arbetsplatser. Att vi har så många stafettläkare och att doktorer frekvent byter jobb är tydliga tecken på att något allvarligt är fel, säger hon och fortsätter:
– Stressrelaterad psykisk ohälsa hos läkare är inget svenskt fenomen. Det satsas mycket på forskning och på olika åtgärder för att stävja detta problem, inte minst i USA. Vissa forskare rapporterar att man satt en prislapp på vad det kostar om en doktor går ner i tid eller byter jobb, byter specialitet eller går i pension tidigare på grund av psykisk ohälsa. Kostnaderna är enorma. Detta ser man som ett stort och viktigt problem i USA inte minst. I Sverige får man snarast en känsla av att man tycker att doktorerna är lite besvärliga och borde anpassa sig. Läkare bör snarare ses som en yrkeskategori som tidigare alltid har jobbat hårt och producerat mycket, men att ohälsotalen säger att någonting inte är bra och då måste man fundera på hur det kan komma sig. Och göra något åt det.
Att vi har så många stafettläkare och att doktorer frekvent byter jobb är tydliga tecken på att något allvarligt är fel.Kristina Glise
För att komma till rätta med delar av problematiken inom primärvården tror Kristina Glise att man måste snegla mot vårt grannland i väst.
– Låt doktorerna själva bestämma över hur de vill lägga upp sitt arbete. Det är du som doktor som bör bestämma vilka kompetenser du behöver ha runt dig för att kunna göra ett bra jobb. När det behövs finns det vanligtvis tillgång till andra specialistläkare eller annan yrkeskategori att remittera till, det gäller bara att arbeta upp olika kanaler. Den norska modellen kanske inte är bra för alla, men jag menar att den möjligheten ska finnas. Att man borde släppa den fri, så kan samhället ha vårdcentraler som de ser ut idag, men också en möjlighet för doktorn som vill starta en mottagning tillsammans med exempelvis en undersköterska, det räcker långt. Det är det tvingande systemet som jag tror är ytterst olyckligt.
För enligt henne måste man analysera teamens betydelse i sjukvården, särskilt i öppenvården.
– Teamen har fått en fullständigt otrolig impact och team kan vara bra, särskilt inom slutenvården, men teamkonstellationen ska vara situationsbetingad – när en situation kräver fler kompetenser för att lösa ett problem då är teamet utmärkt, förutsatt att de som finns i teamet verkligen har något väsentligt att bidra med. Var och en måste ha något att tillföra, annars ska man inte vara med i teamet – det är resursslöseri! Att vara tvungen att ha en hel grupp runt sig för att kunna ta ett beslut är inte rimligt, förutom när det gäller alldeles speciella frågor. Läkaren som bör vara den naturliga teamledaren när det rör frågor som handlar om medicin och ska vara den som utser vilka som behövs när ett problem ska lösas. Detta skulle sannolikt frigöra en hel del personal som istället skulle kunna göra nytta där det finns patienter som behöver deras kompetens.
Det viktigaste i nuläget är dock att ta tillbaka kontrollen över det egna arbetet, menar hon.
– Det skulle sannolikt öka kraften och lusten i läkarkåren. Men där har läkarna också sig själva att skylla. Man måste ta på sig chefskap i vården och delta i utbildningar och aktiviteter som rör ledarskap. Vi doktorer är viktiga aktörer i vården och detta går inte att förminska. Vi ser idag en reaktion på något som måste förändras. Får doktorn rätt stöd och hjälp att sköta sitt arbete bidrar det till att skapa fler resurser. Läkare kan och vill göra stor nytta gentemot befolkningen utifrån sina olika professionella kunnanden.
– Det finns en hel del internationell kunskap om läkare och läkares arbetsvillkor och jag tycker att det är viktigt att man tar till sig den för att kunna förbättra situationen i Sverige. Att lyfta arbetsmiljöfrågorna och göra dem till viktiga – det tror jag är A och O för framtiden om vi ska få ut mer av vården och våra skattekronor.
Att lyfta arbetsmiljöfrågorna och göra dem till viktiga – det tror jag är A och O för framtiden om vi ska få ut mer av vården och våra skattekronor. Kristina Glise
Fotnot: Illustrationen ovan är en travesti på Tage Danielssons film ”Släpp fångarna loss – det är vår!”.
Det är mycket förnuftiga argument och tänkvärda tankar som Kristina Glise framför! Den svenska läkarkåren har under decennier mer och mer förlorat sin autonomi. Att inte kunna kontrollera sin arbetsdag leder till ”burn-out”, och en begriplig mekanism att klara sig ur detta dilemma, är ”flykt”. Att bli stafettläkare är ett sätt, eller kanske hoppa av yrket!?
Norge är ett föredöme i sammanhanget. Glädjande nog är det några politiska partier i landet som insett att svensk sjukvård måste förändras i grunden, och de anger även det norska systemet som något man bör titta på.
Läkarförbundet inkl. Sjukhusläkaren har anledning att arbeta mer med detta! Trägen vinner! ”Droppen urholkar stenen”.
Jan Ulfberg, docent/medicin, Circad Hälsa, ( jan.ulfberg@circad.se )