På flera håll i landet pekar sjukvårdspersonal på parkeringsbrist som ett stort arbetsmiljöproblem. Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala lättade trycket en aningen efter att det nya parkeringshuset kom till. Men parkeringsproblemen fortgår, och landstinget manar anställda att istället för bilen ta cykeln till jobbet.  – Den signalen som ges är att man ska cykla eller åka buss, men det är inte praktiskt möjligt i mitt fall, säger fyrbarnspappan Erik Mörtberg, överläkare på thoraxanestesin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. 

• 09 juli 2018
• 0
• AV: Veronica Lindström

I bland annat Lund, Visby, Skaraborg, Örebro och Uppsala berättar sjukvårdspersonal om ett mer eller mindre ständigt problem att parkera sin bil när man anländer till jobbet.

Fem arbetsplatser som Sjukhusläkaren pratat med signalerar om ett likartat mönster. Tidigt på morgonen finns det oftast platser lediga, men vid åttatiden brukar både personal- och besöksparkeringarna vara fulla. På förmiddagen kan det lätta något, men framåt lunchtid börjar problemen för framförallt kvällspersonalen.

– De som kommer mitt på dagen kommer ibland försent för att de inte hittar parkering. Ett dagligt problem, det skulle jag säga, berättar Andreas Möhlendick, ordförande för Skaraborgs läkarförening.

I Skaraborg, Lund och Uppsala finns samma problem. Parkeringsbristen mitt på dagen leder till att både personal och besökare ofta blir försenade till sitt arbetspass eller mottagning.

– Det ger en viss stressnivå att hitta parkering så klart. Och det blir ett problem för de som ska bli avlösta, att de inte blir det i tid, fortsätter Möhlendick.

Ibland får man ringa och säga att man kommer sent till jouren för att man inte hittar någon parkering. Erik Mörtberg, överläkare på thoraxanestesin på Akademiska sjukhuset.

Konsekvensen blir ofta att kvällspersonalen får parkera en bit bort från sjukhuset, något som läkare och sjuksköterskor i Örebro och Uppsala rapportera skapar oro och otrygghet när de senare på kvällen ska promenera tillbaka till bilen. Ett alternativ för personalen i Uppsala är parkeringen vid Studenternas idrottsplats, några hundra meter från Ackis.

– Många vill inte, och kan inte tänka sig att stå där, det är ett otryggare område med skogen som ligger tätt intill, säger Gun-Marie Jäger, sjuksköterska vid hematologen på Akademiska.

Jäger berättar att många av hennes patienter beklagar sig över parkeringssituationen.

–  Många patienter lyfter den biten, mer nu än förr, och många ber om att få en tidig tid. Man hänvisar till parkeringssituationen, att det är det som styr när man vill ha sin tid. Men alla kan ju inte komma samtidigt, säger hon.

Att cykla eller åka kollektivt är inte ett smidigt alternativ för Erik Mörtberg. Han har fyra barn i skolåldern som ska hämtas och skjutsas till olika träningar flera gånger i veckan.

– Vi har valt att barnen ska få ha mycket aktiviter som de ska få skjuts till, och det blir ofta att man åker direkt från jobbet. Då kan man säga att det är vi som valt det, men ska det inte vara möjligt att ha det så? frågar sig Mörtberg.

Om det ska gå att få ihop ett sånt liv som vi har då behöver man ha bilen till jobbet. Erik Mörtberg, överläkare på thoraxanestesin på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Eriks ena son har Down syndrom och särskilda behov, något som anstränger livspusslet ytterligare. Sonen cyklar inte men har enligt lag rätt till färdtjänst. Men att ta emot sonen hemma vid fasta tider varje dag skulle krångla till vardagen ytterligare, speciellt för en läkare som ofta får jobba övertid berättar Erik. Ett ytterligare skäl till att han och hans fru väljer att skjutsa sonen fram och tillbaka till skolan är för att få reda på om sonen haft en bra eller dålig dag i skolan, och för att helt enkelt ha en nära kontakt med skolpersonalen.

– Skulle jag åka och hämta honom via buss så skulle det ta över en timme en väg, säger Erik och fortsätter:

– Om det ska gå att få ihop ett sånt liv som vi har då behöver man ha bilen till jobbet, ibland för att komma hem snabbt och kanske skjutsa iväg.

Flera läkare berättar för Sjukhusläkaren att det finns ett uttalat mål från landstinget i Uppsala att personalen ska ta cykeln till jobbet.

Gun-Marie Jäger bor fem kilometer från Akademiska och när parkeringsbristen eskalerade för några år sedan valde hon att köpa vinterdäck till cykeln och har sedan dess cyklat under årets alla årstider. Men hon påpekar att mycket personal bor i kranskommunerna och har inte möjlighet att cykla i samma utsträckning.

– Mina kollegor som inte kan välja, som bor längre bort, de måste ha plats att parkera.

Parkeringseländet är verkligen stort och nu har man kompletterat det med ett cykelelände, men det är väl temporärt. Torbjörn Karlsson, överläkare i anestesi – och intensivvård vid Akademiska

Torbjörn Karlsson cyklar varje dag till jobbet och han har länge varit kritisk till parekring- och trafiksituationen vid sjukhuset.

– Parkeringseländet är verkligen stort och nu har man kompletterat det med ett cykelelände, men det är väl temporärt, säger Torbjörn och syftar på att halva cykelparkeringen utanför huvudentrén ockuperas av en ombyggnation.

Parkering- och trafiksituationen vid sjukhuset har tidigare lett till olyckor, och vissa med dödlig utgång berättar Torbjörn Karlsson. Han vill se en 50 procentig ökning av parkeringsplatser för bil. Även bättre trafikplanering vid sjukhuset, inte bara för säkerheten eller arbetsmiljöns skull, utan också för att öka möjligheten att rekrytera personal. Han vill se bättre cykelvägar till och genom sjukhusområdet som separerar bilister och cyklister.

– Akademiska sjukhuset har brist på vårdpersonal och det är väl inte den allra största reklamen att man inte kan ta sig dit på ett rimligt sätt, oavsett om det ä cykel eller bil.

Det nya parkeringshuset med sina 597 platser invigdes 2015 och i samma veva höjdes parkeringsavgiften. För personal höjdes dygnstaxan från 20 kronor, till 50 kronor.

Enligt Anna Rask-Andersen, ordförande i Sjukhusläkarna Uppsala, slog höjningen hårdast mot de lågavlönade kvinnogrupperna. Hon säger till Sjukhusläkaren att ”höjningen har ätit upp flera års påslag i löneöversynen för dem”. Det är en uppfattning som Gun-Marie Jäger delar.

– Man har ju inte en löneökning som klarar av en sån ändring av taxan. Det kanske är billigt i andras ögon, men jobbar man femdagarsvecka så blir det någon tusenlapp i månaden, säger Gun-Marie Jäger.