Anne Hiselius – pionjär och eldsjäl
Hon kallar sig städgumma, hjälpreda, medicinens förlängda arm och ”läkarslav”, det sista med glimten i ögat och det får jag lova att inte skriva. Men jag gör det ändå för kärt barn har många namn och när man talar med läkarna på länssjukhuset Ryhov om Anne Hiselius förstår man att det utvecklats ett mycket speciellt förhållande mellan läkarkåren och henne.När det gäller att stötta de yngre läkarna i deras läkemedelshantering sparar hon ingen möda, för till dem har hon ett speciellt gott öga.
– Jag vill att våra yngre läkare ska prestera bäst i landet, säger Anne Hiselius, som själv drillats hårt av den idag internationellt kände smittskyddsprofessorn Otto Cars och professorn Margareta Udenaes, som plockade hem idéerna om klinisk farmaci från USA och England.
– Otto Cars är en prestigelös människa. Det spelade ingen roll vem man var. Den som kunde något fick vara med i hans team. Du får lära mig det du kan, så ska jag lära dig vad jag kan, så kan vi tillsammans prestera storverk trots små resurser, var hans inställning.
Och inställningen att alla får vara med i laget råder också bland läkarna på länssjukhuset Ryhov.
– Det fascinerar mig. Jag trodde att läkarkåren skulle vara skeptisk, men jag har mött väldigt lite av det, säger Anne Hiselius.
För Anne Hiselius är det viktigt att inte bara kunna kemi utan även att bemästra det svåra ämnet personkemi.
Nyckelordet är service – inte Fass
Nyckelordet för att göra ett bra farmaceutjobb i vården är inte Fass utan service, menar hon. Den kliniska farmaceuten ska underlätta vardagen för dem som hon eller han arbetar åt.
– Det fick jag lära mig från allra första början av sjukhusets narkosläkare. De ”tvingade” mig att hjälpa dem att lösa problemet även om det inte blev perfekt. Det vanliga beteendet från farmacins sida är att titta i en bok och om en sak inte är testad så går det inte. Men man kan inte fastna i Fass. Det handlar ofta om att hitta den minst dåliga lösningen, fick Anne Hiselius inse redan från början.
Därför har Anne Hiselius också kritiserat Apoteket AB:s ledning vid ett flertal tillfällen, trots att hon är anställd av Apoteket.
– Idag har Apoteket AB en tendens att komma med färdiga paketlösningar. Man försöker lyfta in färdiga metoder för farmaceuter i vården istället för att anpassa sig efter förhållandena. Det är något som jag inte tycker om. Man tänker inte på att det kan vara kaos vissa dagar på en vårdavdelning och då fungerar inga standardlösningar. Då kan man inte komma och säga att här kommer vi och den här metoden ska vi köra. Dessutom är förhållandena kanske olika i Småland och Stockholm.
Anne Hiselius har också kritiserat Apoteket AB:s ledning för att vara för fokuserade på att ”utveckla kundmötet” och ”marknadsmässigt ta betalt för tjänster” och ”hitta nya logistiklösningar”, istället för att arbeta för att farmaceuterna får göra bäst nytta där de bäst behövs, vilket enligt Anne Hiselius är bland patienterna i vården med tillgång till läkemedelsjournaler och med möjlighet att samråda med läkare och sjuksköterskor.
Anne Hiselius menar att tiden då apotekslokalen kunde vara utgångspunkten för att möta människors behov av farmaceutisk service är över.
”Apoteket AB behöver ett nytt uppdrag”
– Det är hög tid att politikerna ger Apoteket AB ett nytt uppdrag. Uppdraget bör enligt min mening vara att dela kostnadsansvaret för läkemedlen med landstingen, samt i övrigt agera som partner snarare än ett privat konsultföretag gentemot landstingsanställda läkare och sjuksköterskor.
Det räcker inte med de 10-tal farmaceuttjänster som idag är placerade på sjukhus eller på vårdcentraler i Sverige och som på grund av bristande finansiering ständigt får arbeta under hot om nedläggning, menar Anne Hiselius.
– Det behövs åtminstone 100 farmaceuter ute i vården.
Efter tio år på länssjukhuset Ryhov tror Anne Hiselius ännu mer på sin ”man-hjälps-åt-metod” än någonsin.
– Vi arbetar inte så systematiskt som man gör på andra ställen, men vi är oerhört väl integrerade med både sköterskor, läkare och patienter.
Får mer och mer läkemedelsansvar
Beviset för att hennes metod fungerar är att idag överlåts allt mer av läkemedelsansvaret till Anne Hiselius och hennes tre kollegor.
På IVA har hon tillsammans med läkarna byggt upp ett system med beredningskort som fungerar som lathundar för att få en mer standardiserad och säkrare ordination med rimliga doser och strukturer.
Kirurgerna överlåter idag gärna åt Anne Hiselius att sköta en del av introduktionen av läkemedelsrutiner åt de yngre läkarna.
I dag ligger hjärtvårdens alla pm och rutiner på intranätet och när det gäller att hålla reda på vilka ACE-hämmare som behövs är det Anne som håller koll och föreslår förändringar och driver läkemedelsfrågorna för kardiologgruppen. Med överläkaren på medicinkliniken Carsten Fich har Anne Hiselius arbetat med rutiner för utsättning av läkemedel och med att medvetandegöra interaktioner, biverkningar och dosanpassningar.
Tillsammans med kirurgen Bengt Asking håller Anne Hiselius idag i läkarnas lunchmöten. Ja, listan kan göras hur lång som helt.
– Anne Hiselius och hennes kollegor har betytt en rejäl standardhöjning och fört fram frågor som vi inte skulle gjort, säger Carsten Fich, överläkare och ställföreträdande verksamhetschef på medicinkliniken.
Anne Hiselius är väldigt noga med att aldrig diskutera diagnoser eller eventuella fel i läkemedelsbehandlingen med patienterna.
– Inte ens om jag tror mig veta säkert eller om jag ser något som är helt åt pipsvängen säger jag något. Jag tar det med läkaren i enrum. Det är viktigt att läkarna kan lita på oss till 100 procent.
En inställning som kanske förklarar varför Anne Hiselius aldrig haft några problem med intermedicinarna som kan läkemedel bäst.
– Det är faktiskt dem som vi arbetar allra bäst med, säger Anne Hiselius.
Varför ska man anställa farmaceuter och inte fler läkare tycker du?
– Vi är bättre hjälpredor. Det vanligaste skälet till att en läkare gör fel vid ordination av läkemedel är enligt min mening att läkaren inte har ett korrekt underlag att ordinera på. Det behövs någon som är lite detektiv och kontrollerar patienternas läkemedel bakåt.
– Vi går in i en städande roll och det jobbet vill inte internmedicinare eller kliniska farmakologer ägna sig åt. Det handlar om vad man har fokus på och det märker patienterna.
– Jag är mer på samma nivå som dom när det gäller diskussioner om hur tabletterna och förpackningarna ser ut. Dessutom har jag enbart fokus på läkemedel och patienten har inte samma respekt för mig som för läkaren. Att diskutera patientens intag av receptfria läkemedel och naturläkemedel kan också vara lättare för oss som är mer vana vid sortimentet än för läkare under utbildning.
Hur bevisar Anne Hiselius då nyttan av sitt jobb?
– För att visa att vi är värda en eller två miljoner kronor per tjänst brukar vi beskriva några interventioner som vi gjort och visa hur mycket vi sparat åt sjukhuset genom minskad kassation av läkemedel. Det brukar räcka.
