”Alla behöver inte uppfinna hjulet på nytt – vi sprider gärna vår fortbildningsmodell”

Vilken är bakgrunden till initiativet?

– Barnmedicin är en väldigt bred specialitet och utmaningen är att upprätthålla en bredd i kompetensen. Vi är en stor länsklinik och har många olika subspecialiteter, vi är nästan som ett litet sjukhus i sjukhuset. Det är nära till hands att man ser till att spetskompetensen upprätthålls, men vi behöver också slå vakt om den breda allmänpediatriska kunskapen och kompetensen. Frågan är bara hur man gör så att barnläkare behåller den här bredden efter avslutad specialistutbildning. Det var själva upprinnelsen till att vi på kliniken började diskutera hur vi skulle gå till väga.

– Tillsammans med regionala studierektorer för specialister i pediatrik i Västra Götalandsregionen stakade vi ut riktningen och bildade sedan en fortbildningsgrupp på kliniken, bestående av framför allt specialister, men även ST-läkare och sjuksköterskor. Alla fick sedan besvara en enkät med frågor om vad man tycker att en barnläkare på mottagning, avdelning och jouren måste kunna. Målbeskrivningen utgick från specialistläkarnas behov, även om vi också ville fånga upp ST-läkares och sjuksköterskors behov och önskemål.

Vad är själva kärnan i modellen och vilka är vinsterna?

– Varje år har vi cirka sju utbildningseftermiddagar som vi schemalägger så att så många som möjligt kan vara med. Varje modul har ett tema med en tydlig ram och målbeskrivning, exempelvis om vad man bör kunna när man går jour om man är allmänpediatriker. Vi har också haft teman som neurologi, onkologi, infektioner, juridik och plötsliga dödsfall. Vi bjuder även in andra kliniker när vi tar upp bredare ämnen som berör både specialisterna inom barn- och ungdomsmedicin och andra specialister. Vi har även haft hjälp av en doktorand vid Högskolan Väst i Trollhättan som har skapat en lärportal där vi lägger in förberedelsematerial så att deltagare kan ta del av artiklar, vårdprogram och utbildningsmaterial inför fortbildningsträffarna. Vi bygger successivt upp ett eget litet bibliotek som alla på kliniken har tillgång till.

– Det här har skapat en utvecklande och engagerande lärandemiljö som ger ringar på vattnet. Man behöver även ta till sig en pedagogisk modell, vi lär av oss varandra. Även om det framför allt är fokus på våra specialister är alla som har möjlighet välkomna. Det blir så uppenbart att kliniken har en omfattande intern kunskap och det finns en gemensam stolthet över att vi tillsammans har byggt upp en solid struktur för den interna fortbildningen. Det skapar trivsel och en god arbetsmiljö, vilket gör att många söker sig till oss. Vi har inga vakanta tjänster utan är en välbemannad klinik inom varje subspecialitet.

Hur mycket extern fortbildning får medarbetarna på kliniken, arbetar ni aktivt för att läkare ska få minst tio dagar extern utbildning per år?

– Vi befinner oss i ett yrkesliv där vi hela tiden måste hänga med i kunskapsutvecklingen och lära oss nytt. Räknar vi ihop dagar så uppnår vi nog den rekommendationen. Det finns egentligen inga hinder, varken från kliniken eller arbetsgivaren att delta i extern fortbildning utanför sjukhuset om det gagnar kliniken och våra medarbetare. Vi har mycket lättare att bevaka vad som är på gång när det gäller den externa fortbildningen och vilka medarbetare som bör åka på vad, där har vi en bra struktur. Men att upprätthålla strukturen för den interna fortbildningen för allmänpediatriker är mycket svårare. Det har varit vår stora utmaning som vi med vår interna fortbildningsmodell försöker möta. Jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg och vi får väldigt fina betyg på utvärderingarna av varje modul, i snitt 5,7 av 6 möjliga.

Vilka skulle du vilja säga är framgångsnycklarna?

– Vi har kartlagt och utgått från de behov av fortbildning som våra specialister har identifierat och önskat få mer av. Inför varje medarbetarsamtal går samtliga specialistläkare även igenom sin fortbildningsplan som sedan finns dokumenterad i underlaget för samtalet. Gruppen för fortbildning är också en viktig pusselbit. Den träffas regelbundet, går igenom behov och hjälper till att skriva målbeskrivningar till varje modul kring vad man som specialist förväntas kunna. Det är också värdefullt att våra sjuksköterskor är inbjudna. Det var lite nytt att vi frågade dem om vad de tyckte att barnläkare behöver bli bättre på och vad de själva önskar lära sig. På kommande fortbildningsmöte ska vi lyfta vikten av god kommunikation och teamarbete, men också hanteringen av akut smärta. En annan viktig del är ledarfunktionen. Det behövs en chef eller ledare som värdesätter fortbildning på alla nivåer. Min personliga erfarenhet är att det är mycket lättare att lägga upp ett fortbildningsprogram för läkare om man själv är läkare. Vår förhoppning är också att vår modell kan inspirera andra. Vi delar gärna med oss av den. Det är ju dumt att uppfinna hjulet på nytt.