Akuten i Malmö: Vänliga väktare gjorde skillnad
Lågaffektivt bemötande, kamratstödjare vid varje arbetspass och välkomnande väktare istället för beväpnade ordningsvakter. På akuten i Malmö uppstår potentiellt hotfulla situationer dagligen men tack vare ett mångårigt säkerhetsarbete sker endast ett fåtal allvarliga incidenter varje år.
– Gäller det sonen? Då är det barnakuten som är aktuell för er, min vän, säger Christian Engvall och ler vänligt mot den frustrerade tonårspappan som förgäves försöker ta sig in genom den låsta entrédörren på Malmö akutmottagning.
Pappan mumlar något irriterat till svar men samlar sedan ihop sig och sin familj och lommar vidare i riktning mot barnakuten.
– Det händer något med människor som kommer hit i stor stress. De är rädda och oroliga och har en förväntan på att vi ska kunna erbjuda dem en viss typ av hjälp. När vi inte kan det uppstår det lätt diskussioner och tjafs. Men med ett vänligt och lugnt bemötande går det att vända det mesta och förmedla känslan av att vi hjälper dem vidare istället för att avvisa dem, säger Christian Engvall.
Läs mer: Regionjuristen svarar om hot och våld
Som enhetsansvarig läkare på Malmös akutmottagning bär han tillsammans med enhetschefen Anders Öjerstedt ansvaret för kollegornas säkerhet på sina axlar. Ett ansvar som stundtals har varit extra utmanande att bära.
– Man kan säga att vårt säkerhetsarbete aktualiserades som mest i samband med den första stora gängrelaterade våldsvågen i Malmö år 2013 när gängen turades om att köra in framför akutmottagningen på två hjul och dumpa sina skjutna kamrater här hos oss. Det var fullständigt horribelt och fick oss att verkligen lägga stort fokus på de här frågorna, säger Christian Engvall.
Att utföra sitt arbete med så pass grovt våld inpå knuten och hantera oroliga gängmedlemmar som ville beskydda sin skadade kamrat gjorde att många rutiner behövde skärpas och dörrar behövde låsas. Akutmottagningens samarbete med polisen intensifierades och förtroendet från båda håll är fortfarande mycket högt.
– Larmar vi dem slår de en ring runt akutmottagningen på oerhört kort tid. Vi har verkligen ett gott och nära samarbete med polisen vilket är en stor trygghet för oss. De förvarnar även oss inför händelser som riskerar att bli extra våldsamma eller hotfulla som till exempel fotbollsmatcher eller demonstrationer. De är våra absolut bästa vänner! säger Christian Engvall.
Samtidigt som våldsvågen var som värst höll även de nya lokalerna för akuten på att ta form efter en längre tids trångboddhet. En fördel med det var att det nya förhöjda säkerhetstänket även kunde byggas in rent fysiskt i lokalerna, något som även underlättar det mer vardagliga säkerhetsarbetet som inte alls är kopplat till det grova gängvåldet.
– Det byggdes då både ett inre och ett yttre skal där vi kan låsa och skärma av olika zoner, säger Christian Engvall och visar runt i den lite annorlunda utformade runda sjukhusbyggnaden, där han med jämna mellanrum behöver använda sitt kort för att ta sig igenom de olika passagerna.
– Ingen utan kort med tillhörande kod kan komma särskilt långt i byggnaden. Trycker vi på larmet aktiveras övervakningskamerorna automatiskt och spelar då in en kvart bakåt. De har varit till stor hjälp vid flera polisutredningar, säger han och visar med en handrörelse var i taket de många kamerorna sitter placerade.
Vi passerar ett av de många undersökningsrummen som även de präglas av ett tydligt säkerhetstänk.
– Alla undersökningsrum har två utgångar och tysta tvåfingerlarm placerade på diskreta platser. De här larmen går direkt till polisen, säger Christian Engvall och demonstrerar vant genom att lägga fingrarna under en disk i ett av hörnen.
I en av korridorerna möts vi av en väktare som hejar glatt, men som föredrar att vara anonym i det här sammanhanget. Att det är just en väktare i skjorta och slips och inte en ordningsvakt med grova kängor och skyddsväst som befinner sig i lokalerna är ingen slump.
– Ordningsvakterna som vi anlitade tidigare hade en helt annan approach. De hände att de skruvade upp situationer som egentligen inte hade behövt bli våldsamma. Tar du tag i någon och börjar vifta med batonger så svarar den personen ofta med samma mynt. För ungefär ett år sedan bytte vi till vänliga väktare som hälsar välkomna istället. Det där visade sig verkligen ha jättestor betydelse när det kommer till antalet hotfulla situationer, säger Anders Öjerstedt.
Men att man praktiserar ett lågaffektivt bemötande betyder på inget sätt att man tolererar att bli behandlad hur som helst. På akuten i Malmö råder nolltolerans för alla former av hot och våld, betonar både Christian Engvall och Anders Öjerstedt – men nolltolerans är inte samma sak som en nollvision.
– Vi tolererar inte någon form av våld, men att tro att det aldrig kommer att uppstå den här typen av situationer när man jobbar på en akutmottagning där vi dagligen möter människor som befinner sig i stor stress, är ett önsketänk. Men allt ska givetvis avvikelseanmälas eftersom det är kopplat till arbetsmiljön. Då kan närmaste chef ta ställning till om till exempel säkerhetsavdelningen behöver kopplas in eller om någon annan form av åtgärder behöver göras.
En polisanmälan kan däremot bara göras av den enskilde och där är det upp till var och en att avgöra om man vill driva ett sådant ärende eller inte, berättar Christan Engvall som talar av egen erfarenhet i frågan.
– Jag har själv bara varit med om en sådan situation under alla mina år som akutläkare. Det var en alkoholpåverkad man som tappade besinningen fullständigt och där valde jag att gå hela vägen och polisanmäla det inträffade.
Mannen, som hade en allvarlig sårskada i ansiktet, var så utstuderad att han samlade upp blod i handen och stänkte medvetet detta mot Christian samtidigt som han skrek att Christian skulle ta av sina glasögon så han kunde slå honom i ansiktet.
– Där kände jag tydligt att det här är långt förbi gränsen för vad som är okej och därför behövde jag markera genom att driva den här rättsprocessen. Inte bara för min egen skull – utan också för att förhoppningsvis kunna hjälpa någon annan.
Men trots att det var Christian som enskild person som gjorde anmälan var han verkligen inte ensam i det hela, betonar han. Stödet var starkt – både från sjukhusets säkerhetsteam och från Christian Engvalls dåvarande chef – som även satt med under hela rättegången.
Väl på plats i rättssalen bad patienten om förlåtelse för sitt beteende och Christian Engvall godtog ursäkten.
– Det blev ett väldigt bra avslut för mig. Ett budskap om att det här var inte okej – men jag godtar din ursäkt. Det slutade med fällande dom för olaga hot och kränkning.
Men Christian Engvall är långt ifrån ensam om att ha utsatts för hot och våld under ett arbetspass på akuten i Malmö. I snitt inträffar en potentiellt hotfull situation varje dag och kollegor utsätts för reella hot ungefär en gång i månaden. Riktigt allvarliga incidenter inträffar lyckligtvis bara någon enstaka gång om året. Men visst har det hänt att kollegor både har behövt personskydd och trygghetslarm utanför arbetsplatsen, berättar Christian Engvall. Vanligast är dock de där små, förtäckta hoten som inte riktigt går att ta på.
– ”Jaha, då garanterar du att detta inte är något allvarligt nu då” kan det låta samtidigt som de tittar till en extra gång på namnskylten. Ibland filmar eller fotar de dig samtidigt, vilket givetvis inte är tillåtet här inne på mottagningen. Tack och lov så är det ofta just hot det handlar om och ytterst sällan något som verkställs. Det är viktigt att ha med sig om man ska klara av att jobba på den här typen av arbetsplats.
För det går inte att sticka under stol med att du som läkare på en akutmottagning är extra utsatt för hot och våld av många skäl, menar Christian Engvall.
– Det är ju du som är sista instans och fattar alla de där besluten som är avgörande för patienten. Det är du som inte beställer den där MR:en som någon hade hoppats på eller som på något annat sätt inte gör att förväntningarna på besöket uppfylls. I den frustrationen väcks ofta en ilska som riktas mot dig i din läkarroll. En av de vanligaste situationerna är till exempel när en patient kanske själv har läst på och tycker sig veta vilken behandling hon eller han borde få – men saknar den medicinska kunskapen att värdera sina besvär.
En annan kategori patienter som är överrepresenterade när det kommer till att hota och vara våldsamma är de som är alkohol- eller narkotikapåverkade, berättar Christian Engvall. Även patienter med olika former av psykiatriska diagnoser kan utgöra en risk i det här sammanhanget och det i särklass vanligaste stället där situationer uppstår är ute i spotchecken, tillägger Anders Öjerstedt och pekar ut mot den runda receptionen strax innanför entrén som är den första anhalten för majoriteten av patienterna som söker sig till akuten.
För att underlätta för kollegor i tuffa situationer har man infört kamratstödjare från varje yrkeskategori på varje arbetspass, något som har varit väldigt uppskattat, berättar Christian Engvall.
– Till dem kan du gå om du behöver prata med någon som inte är din chef. Vi jobbar mycket i team så jag kan mycket väl gå till en kamratstödjare som är sjuksköterska eller undersköterska – men ibland känns det kanske lättare att gå till en annan läkare som själv har precis samma arbetssituation och ställs inför samma svårigheter.
Utöver det erbjuds avlastande samtal med kurator efter särskilt utmanande händelser samt frivillig debriefing med alla inblandade, berättar Christian Engvall.
Men trots att säkerhetsfrågorna ständigt står högt på agendan på akuten i Malmö, finns det utrymme för självkritik.
– När det kommer till utbildning kring hot och våld kan vi absolut bli bättre. I dagsläget har vi bara en obligatorisk webb-baserad kurs i detta förutom introduktionen för nya medarbetare. Men det finns alltid ett stort behov av ytterligare utbildning i de här frågorna och till exempel har vi pratat mycket om att vi borde ha lite mer uppstyrda kurser i lågaffektivt bemötande där vi jobbar ännu mer med kroppsspråk, tonläge med mera. Det är något vi skulle kunna lösa lokalt här med våra kuratorer och något jag skulle vilja ta tag i så snart som möjligt, säger Anders Öjerstedt.
