Åke Andrén Sandberg öppnar dörren för hela världen
Genom åren har det blivit cirka 35-tal gästkirurger som Åke Andrén- Sandberg betalat resa och boende för så att de fått möjlighet att, under några månader, följa arbetet vid Gastrocentrum. Efter fem år av gästkirurger har det blivit en helt integrerad del av kliniken som är helt accepterad av den övriga personalen.
Det handlar om kollegor från fattiga länder som vill lära sig hur vi arbetar. De flesta är i 30-35- års ålder i slutet av sin utbildning till kirurger och fortfarande formbara och nyfikna, förklarar Åke Andrén-Sandberg.
– Det här är väl spenderade pengar. Jag känner att jag gör något gott för mina medmänniskor och jag mår själv bra av det, kommenterar han sitt privata hjälpprojekt.
Det han vill lära ut till sina gäster är hur svenska kirurger arbetar, lite om hur forskning bedrivs, hur vi umgås i sjukvården mellan olika personalgrupper och med patienter. Men också hur det svenska samhället fungerar.
Svensk sjukvård lika för alla
Alla tre gästkirurger som befinner sig på Gastrocentrum just nu Yongmin Lu från Kina, Walid Attia, Egypten och Melroy D´souza, Indien betonar att den största skillnaden mellan att jobba i sjukvården i Sverige och i deras hemländer är att sjukvården här är lika för alla, oavsett status och tillgångar.
– Det är väldigt svårt att som läkare behandla en patient som inte har råd med den vård som vi vet att de bör få för att bli frisk, säger Walid Attia.
Youngmin Lu berättar att sjukvården i Kina inte är subventionerad utan som privatperson måste du betala hela kostnaden vilket gör att många inte har råd med den.
Flera av kirurgerna har Åke Andrén-Sandberg fått kontakt med på kongresser eller någon av sina många resor ute i världen. Han har också jobbat i många andra länder och skaffat sig kontakter på det viset. Speciellt ömmar han för sina unga kollegor från gamla Östeuropa och många rumänska kirurger har fått komma till kirurgkliniken i Huddinge.
Ständig kö
– Jag får ständigt brev från folk som vill komma hit och jag har alltid en kö på minst ett 10-tal kirurger som inget högre önskar, berättar han.
Alla gästkirurger vid Gastrocentrum bor i den femrummare i Hagsätra som Åke Andrén-Sandberg hyr till dem.
– Jag ser till att de har tak över huvudet och något att göra på kliniken, resten får de klara själva, säger han.
Tanken är inte att de ska stanna i Sverige. Det handlar inte om import av utländska artbetskraft , betonar han.
– Jag vill hjälpa till att utveckla människor och göra världen lite bättre, absolut inte ta ifrån dessa fattiga länder sina begåvningar, säger han.
Som motprestation brukar var och en av gästkirurgerna få ett uppdrag som de ska lösa innan de åker hem, ofta en genomgång av något ämne som ska resultera i en skriven sammanfattning. Just nu gör den indiske kirurgen Melroy D’souza en sammanställning av tio olika länders riktlinjer för akut bukspottskörtelinflammation, berättar Åke Andrén-Sandberg.
Tillgång för kliniken
Han betonar att gästkirurgerna är en tillgång för kliniken Genom att att de ställer intelligenta frågor om klinikens sätt att arbeta, får vi en tankeställare och kan se att vissa saker kan göras både smartare och enklare, konstaterar han.
– Redovisningarna av deras arbete och diskussionerna innebär en stimulans både för mig och för många av mina kollegor, konstaterar han.
Det enda han tycker är lite jobbigt är att gästkirurgerna ofta är vana vid hierarkier och att vara underdåniga sin chef.
– Jag får kämpa för att få dem att kalla mig vid förnamn som alla andra här på kliniken gör och att få dem att förstå att det inte är oartigt eller brist på respekt att ifrågasätta saker, säger han.
Det är inte slut när de lämnar kliniken, Åke Andrén-Sandberg har fortsatt kontakt med nästan alla gästkirurger efter att de åkt hem.
– Vi har en livlig korrespondens. De hör regelbundet av sig för att få råd om sin karriär eller för att diskutera patientfall, berättar Åke Andrén-Sandberg.
Ja, det är intressant och ärligt skrivit. Massa saker kan göras enklare, smidigare, snabbare, men bakom allt detta finns en stor skola med mycket tradition. Kanske våra kollegor skulle resa lite i Europa, kanske just i Östeuropa för att se hur andra kirurger opererar, inte als med sämre resultat…
Jag kom från Rumänien 2002 och efter jag landade på SÖS, tänkte jag att det skulle vara bra om jag skulle hämta 3-4 riktiga kirurger för att avsluta väntelistan… det tog tid för mig att kunna förstå hur systemet fungerar här…. Det tog tid för att acceptera att en lapgalla tar mera än 20-25 minuter, att en öppet gallop tar mera än 40 min, att en appendektomi tar mera än 20 min att en rectumamputation tar mera än 2,5 timmar, att en diskbråk operation tar mera än en timme (genomsnitt tider per op) etc. Så småningom har jag förstod varför Xylokain togs bort från verksamheten… det är nästan ingen kirurg som skulle hinna operera på ett sådant bedövningsmedel vid spinalanestesi. Jag började anestesi 1990 på neurokirurgi med kirurger som opererade till exempel mellan 8.30 till 14.00 fyra (4) patienter för diskbråk. En ST på kirurgi opererar några gånger mera i Rumänien under utbildningen. Efter de 5 år de flesta klarar operera snabbt, smidigt utan stora komplikationer och utan en stor river blod bakom sig. I Rumänien en thoraxkirurg är glad om det skulle finnas 3-4 påsar E-koncentrat i reserv framför en lobektomi eller pneumonectomi. Det är sant att i Östeuropa finns det mycket mindre pengarresurser på de flesta sjukhus, samt att de sjukhusen inte ser als bra ut, men samtidigt finns det fortfarande en bra skola inom de flesta specialitet, med hårda specialistprov. Östeuropa har massa andra problem att finansiera vårdsystemet, att kämpa mot korruption, mot nepotism etc… man har inte problem med grundutbildningen inom kirurgiska specialiteter. Den stora majoritet att kirurger inte migrerar från Östeuropa eftersom de känner mera pengar (svart) dit än i Västeuropa. De som emigrerar kan vara väldigt missnöjda kirurger med nationalsystemet eller kirurger som har misslyckats hemma, som inte opererar någonting. Som konklusion, det är bara bra att hålla nära kontakt med kliniker från Östeuropa. Kanske en vacker dag blivande kirurger eller kirurger från Sverige skulle träna lite dit på interventionell (icke avvaktande) smidigt, snabb och effektiv kirurgi. Toni Victor Moldovan ÖL ANE/IVA Nyköping