• 20 februari 2013
• 3
• AV: Eva Nordin

I 23 år har Peter Olsson (bilden) arbetat som distriktsläkare och specialist i allmänmedicin vid vårdcentralen i Jokkmokk.

Tiden han lägger på administration, där signeringar är en betydande del, har minst tredubblats, menar han.

– Administrationsbördan har exploderat under de senaste åren. Mina arbetsdagar har blivit längre och mer och mer tid går åt att titta in i skärmen och klicka. En sak hade väl varit om det känts viktigt och meningsfullt, men mycket upplever jag vara trögt utfyllnadsarbete. Jag har kollegor som inte reder ut detta, även om de får hjälp. Vissa slutar, andra lever med en osignerad börda, vilket inte är särskilt patientsäkert, säger Peter Olsson.

– Registreringen i samband med varje besök tar mycket längre tid än själva samtalet med patienten. Ett enkelt rutinbesök kan ge upphov till tio olika poster som jag ska signera. Sedan har vi har en åldrande befolkning med ökande krav på undersökningar, remisser, labprover med mera, säger Peter Olsson.

– På min signeringslista finns många olika poster för varje patientkontakt. Personligen tror jag inte att det här systemet ökar patientsäkerheten. När jag frågat mina kollegor på läkarmöten så säger de flesta att de inte läser så noggrant det som de ska signera. Är det långa textmassor så litar vi i regel på att sekreterarna gjort rätt. Många gånger är det en ren formalitet att vi sitter där och klickar.

Det finns inte en rimlig möjlighet att på reglerad arbetstid hinna läsa allt noggrant och samtidigt hinna med arbetsuppgifterna, menar han.

– Jag har kollat i loggen. En vanlig arbetsdag kan jag tvingas hantera cirka 900 skärmdumpar, jag bedömer att majoriteten rör signering, registrering och administration, säger Peter Olsson.

En stor källa till irritation och onödig tidsåtgång är de bristande funktionerna i IT-system. Det medför att de olika arbetsmomenten tar onödigt lång tid.

– Det går inte att arbeta effektivt i de system vi har. Socialstyrelsen påstår att vi kan göra undantag från signeringskraven, men de IT-system vi har tillåter inte riktigt att vi gör avsteg. Sedan har vi en paradoxal utveckling med flera parallella databaser där information lagras vid sidan av patient­journalerna. Det kan vara anteckningar som inte behöver signeras, till exempel EKG-undersökningar. Får jag ett akutbesök där ett EKG tas så signeras det inte in i vårt system, vilket jag tycker är högst märkligt med tanke på patientsäkerhetskraven.

Peter Olsson tror inte att patientsäkerheten skulle bli lidande om man helt avstod från att signera. Istället skulle han vilja se ett system där den som hanterar ett patientärende, fokuserar på det som är avvikande.

– Mycket administration och stress skulle minska om vi också samlar ihop all information kring en patient på ett och samma ställe i IT-systemet. I dag hamnar exempelvis journaltexten, anteckningar från sjuksköterskan, resultat från urinprov, blodtryck på olika ställen och allt ska signeras. Det är en stressande faktor att detta inte är samlat på ett ställe.

Peter Olsson skulle också vilja se två olika journalföringar, dels en enkel systematisk journalföring med nödvändiga uppgifter om patienten, dels en journalföring där ansvarig läkare skriver personliga anteckningar.

– Om man skiljer dessa åt skulle man förenkla mycket. Det som jag skriver ned i löpande text är det ingen som hittar och kommer att läsa. Det viktigaste är att skapa en journal med systematiskt ordnade faktauppgifter om patienten som är överskådligt och lätt att läsa. Och om patienten får tillgång till journalen skulle kommunikation om bedömningar och provsvar betydligt kunna underlättas, säger Peter Olsson.