Administrationen göder sig själv

Utredare (38 st). Verksamhetsutvecklare (37 st). Projektledare (20 st). Samordnare (20 st). Vårdsamordnare (19 st). Handläggare (16 st). Utvecklingsledare (13 st). Strateg (12 st). Utredningssekreterare (10 st). Controller (9 st). Verksamhetskonsult (6 st). Koordinator (5 st). Processledare (5 st). Vårdutvecklare. Utbildningssamordnare. Innovationsledare. Lokalstrateg. Projektchef. Kompetensutvecklare. Kvalitetscontroller. Kvalitetsledare. Kvalitetsansvarig. Uppföljningsstrateg. Processansvarig. Processkoordinator. Friskvårdare.

Ovan en inte på något sätt komplett lista över tjänster med helt eller delvis administrativt innehåll i Region Örebro län där jag arbetar. Uppfinningsrikedomen är stor när det kommer till att hitta på titlar för de som på olika sätt fått i uppdrag att utveckla vården (och oss som jobbar i den). Många av dessa gör helt säkert ett förtjänstfullt arbete och bidrar förhoppningsvis till att göra vården bättre. Vissa finns dagligdags ute i verksamheterna och har ett ”inifrån och ut”-perspektiv som är en bra grund, kanske rentav en förutsättning, för att bedriva förändringsarbete. Men genom åren har jag också sett många exempel på verksamhetsutveckling som mer handlar om att genomföra utredningar, inrätta arbetsgrupper och skapa PM utan någon riktig kontakt med verkligheten på vårdgolvet och de behov som finns där. Många är de papperstigrar som samlar damm i fysiska och digitala arkiv i vårdsverige.

Någonting i ekvationen stämmer inte Lars Edling

Sammantaget finns i min region ca 220 personer anställda med titlar enligt ovan. Samtidigt har vi i hela regionen ca 110 distriktsläkare. Någonting i ekvationen stämmer inte och jag tror inte att Region Örebro län skiljer sig nämnvärt från andra delar av landet avseende detta. Administrationen göder sig själv och skapar mer administration. Vi har över tid sett en tydlig drift mot att det inrättas fler och fler tjänster av typerna ovan. I många fall heltidstjänster och ofta besatta av personer med vårdutbildning. Och ofta sjuksköterskor, den grupp inom vården som vi har störst brist av på vårdavdelningar och akutmottagningar.
Jag lyfte för ett par år sedan upprepat frågan om behovet av administrativa tjänster. Vårt förslag var att inga nya sådana inrättas, för personer med vårdutbildning, utan att åtminstone halva tjänsten är kopplad till aktivt patientarbete på avdelningar eller mottagningar. Responsen var god och uppfattningen var att ledningen för hälso- och sjukvården delade vår uppfattning. En del har också hänt, bland annat ser man nu av och till, åtminstone på sommaren, drivna personer med lång erfarenhet i sina yrken som i ett antal år haft rena skrivbordstjänster ute i verksamheterna.

Flera av dessa vittnar också om glädjen i att få komma tillbaka till kärnverksamheten. Upplevelsen är ändå att det går för långsamt och att det borde finnas betydligt mer att göra kring detta än vad som gjorts. Stora delar av verksamheten tyngs ännu av en kader av administrativ personal med uppdrag att utreda och samordna. Ofta med entusiasm och en god intention men utan att det i slutändan skapar särskilt mycket av värde varken för patienterna eller oss som jobbar i vården.
Min uppfattning är att många idag delar denna bild (DN Debatt ”Den nya mittokratins rike är inte bättre än New public management” – DN.se med flera), även bland de högst ansvariga för vården. Men det är dags att gå från ord till handling! Det ska naturligtvis finnas karriärvägar även för sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Men de måste utgå från kärnverksamheten och de med mest driv och skicklighet ska kunna lyftas (men inte så högt att de hamnar i en administrationskorridor). Och vårdens utveckling, som förstås är helt nödvändig, måste komma från de som jobbar med patienterna och i synnerhet de med den högsta medicinska kompetensen. Inte från projektledare och strateger.

Lars Edling, infektionsläkare och bland annat vice ordförande i Sjukhusläkarna Örebro.