Mätning av vårdkvalitet allt viktigare när vården blir gränsöverskridande
Pierre Schellekens, EU-kommissionär i Sverige, inledde Region Skånes och Norrbottens läns landstings gemensamma seminarium om gränsöverskridande sjukvård.
Han berättade att rätten att fritt söka vård inom EU funnits länge, även om den inte varit känd av flertalet EU-medborgare. Sjukvård räknas i EU:s grundläggande lagar som en av alla de produkter och tjänster som fritt ska erbjudas inom unionen. Efter flera prejudicerande domar i EU-domstolen såg kommissionen ett behov av att förtydliga patientens rättigheter att söka vård i annat EU-land och utarbetade patientrörlighetsdirektivet, som antogs 2010 och ska införas i de nationella lagstiftningarna senast 2013.
– De två vanligaste frågorna till mig som svensk EU-kommissionär gäller vargjakten och rätten att söka sjukvård utomlands. Det finns ett stort behov av att tolka, förtydliga och bekräfta rättigheterna, sa han.
Maria Nilsson, sakkunnig på Socialdepartementet, berättade om EU-direktivet och förslaget till svensk lagstiftning, som beräknas införas nästa år.
– Direktivets logik bygger på att patienten själv betalar sjukvården ur egen ficka och ansöker om ersättning från hemlandet. Förutom sjukvård täcks även läkemedel och medicintekniska produkter. Det är upp till varje EU-land att besluta om kringkostnader som persontransporter och boende i utlandet ska ingå i förmånen.
– Det svenska lagförslaget innebär att inga krav ställs på förhandstillstånd, däremot kan patienten ansöka om förhandsbesked vilket kan vara en trygghet då det ger en ekonomisk trygghet att veta vilka kostnader som täcks. Beslutsansvaret föreslås vara delat mellan Försäkringskassan och Socialstyrelsen medan patientens hemlandsting blir betalningsansvarigt.
Maria Nilsson berättade att remissrundan för lagförslaget är avslutad och att remissinstanserna i grunden varit positiva till den nya lagen.
Agneta Granström, landstingsråd (MP) i Norrbotten berättade att merparten av de norrbottningar som utnyttjar möjligheten till vård i utlandet är ”gränsgångare” som söker vård i Finland och Norge. Tryggheten att få vård på sitt eget språk – finska – är ett starkt vägande skäl.
Anders Åkesson, regionråd (MP) i Region Skåne, hade samma erfarenheter – merparten av utbytet sker i dag med Danmark.
– Men vi ser även möjligheter att få patienter till Skåne, vilket kan bidra till regional utveckling och utveckling av universitetssjukvården. Den här möjligheten kan trigga till bättre tillgänglighet och kvalitet.
Även Martin Andersson (M) i SKL:s hälso och sjukvårdsdelegation såg möjligheter att sälja sjukvård till andra länder.
– Men det finns problem i hur vi får fakturera för patienter som kommer till oss. Riksprislistan, som ska tillämpas i dessa fall, ger inte full kostnadstäckning. Det är en akut fråga att ta tag i, i god tid innan den nya lagstiftningen införs.
Panelen var enig om att patienter med sällsynta diagnoser kan bli vinnare om EU-direktivet får stort genomslag.
– Vi kan både få och ge ny kunskap. Ett exempel på den starka dynamiken som blir möjlig är registerutbytet om en sällsynt form av barncancer där internationella jämförelser kunde leda till att medicineringen kalibrerades så att dödligheten halverades i sjukdomen.
Thomas Zilling, ordförande i Sjukhusläkarna, underströk att det kan vara svårt för patienter att driva sina ersättningsärenden och att det finns ett behov av en patientombudsman för att hjälpa patienterna, till exempel med att överklaga till förvaltningsrätten om Försäkringskassan nekat ersättning.
Lena Furmark häll med:
– Det kan vara en bra idé att erbjuda en sådan juridisk hjälp.
[…] kan läsa hela kommentaren via denna länk http://sjukhuslakaren.se.preview.citynetwork.se/2012/07/04/6547/#comment-3107 dvs. under […]
Blir
Landstingsskattebetalare i Sverige blåsta dubbelt upp?
Skattebetalarna betalar först dyra stafettläkare via landstingsskatten
och sedan nekas svenska landstingsskattebetalare bättre/effektivare och
snabbare vård inom EU/EES av landsting.
Svenska skattebetalare betalar sedan 1995 till EU via
skattsedeln för EU-rättigheten till fri rörlighet vid så kallad gränsöverskridande
vård inom EU/EES.
Har landstingen och sjukhusläkarna eget intresse och ekonomiska
incitament i att förhindra den fria rörligheten dvs. skydda den svenska
vårdmarknaden från konkurrens?
Du kan läsa pressmeddelandet via denna länk
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/blir-landstingsskattebetalare-i-sverige-blaasta-dubbelt-upp-787440
Du
kan också läsa via denna länk
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/files/2012/08/Om-hur-EU-r%C3%A4tten-vid-gr%C3%A4ns%C3%B6verskridande-v%C3%A5rd-inom-EU-EES-undanh%C3%A5llits-av-m%C3%A5nga-parter-20120824-UB.pdf
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/
Professor i EU-rätt, Ulf Bernitz skrev 2004 i Läkartidningen om EU-rättigheten till bättre och effektivare vård inom EU/EES; ”Vilken
roll bör ankomma på svenska läkare och annan sjukvårdspersonal? ”
Är det dags att läkarna på sjukhusen tar sitt ansvar, det har gått sedan 2004 och hur ställer sig sjukhusläkarna till följande som publicerats i Läkartidningen
Källa http://www.lakartidningen.se/old/content_0432/2502.html
Citat;
Vilken
roll bör ankomma på svenska läkare och annan sjukvårdspersonal?
I egenskap av patientens rådgivare, och i många lägen talesman, bör behandlande
läkare och annnan vårdpersonal alltid sätta patientens välbefinnande och hälsa
i första rummet. Eftersom de allra flesta patienter har varken kunskap eller
möjlighet att vara aktiva vårdkonsumenter, torde det följaktligen vara
vårdpersonalens skyldighet att informera dem om alla typer av tillgängliga
behandlings- och valmöjligheter, inklusive möjligheten att söka sig till ett
annat EU-medlemsland för snabbare och ibland kanske även effektivare vård.
Denna förmedlande roll, och detta ansvar, ter sig extra viktig i dagens
situation. Det förefaller finnas en brist på tillräcklig information från
ansvariga myndigheters sida om den nya situationen. Detta har fått det
bedrövliga resultatet att många av dagens patienter i onödan står kvar i
oacceptabelt långa vårdköer eller kanske nekas en viktig behandling när hjälp
skulle stå att få utanför våra nationella gränser.
Socioekonomisk aspekt
Det finns också en viktig socioekonomisk anledning till varför läkare och andra
vårdgivare aktivt bör sätta sig in i gällande regelverk och dess möjligheter.
Från ett hälsoperspektiv har EU-samarbetet lett till ett utökat vårdutbud, men
när det gäller efterfrågan kan man känna oro för att vi i Sverige kommer få ett
A- och ett B-lag av patienter. Vi menar att det finns en uttalad risk för att
vårdtagare från mindre gynnade socioekonomiska förhållanden inte i samma
utsträckning kommer att kunna utnyttja sina nya EU-rättsligt baserade
vårdrättigheter som fallet torde vara med mer välutbildade patienter, särskilt
som det finns otillräcklig information om ämnet tillgänglig och det därför
krävs att patienten agerar som en speciellt aktiv vårdkonsument. Det är också
belagt att personer med högre utbildning lättare tar till sig ny information
och mer kritiskt analyserar informationsutbudet än vad fallet är bland lägre
utbildade. Sett ur detta perspektiv anser vi att det är särskilt viktigt att
svenska vårdgivare axlar en mer aktiv roll när det gäller att informera sina
patienter om deras rättigheter att söka vård i ett annat EU-land och därmed ge
alla patienter samma chans till hälsa och välmående.
Vi hoppas att vi med denna artikel kunnat visa hur viktigt det är att
behandlande läkare och andra vårdgivare verkligen tar sitt patientansvar och
sätter sig in i gällande regelverk för kunna informera vårdtagarna om deras
rättigheter och möjligheter till vård inom EU, och därmed på bästa sätt
tillgodose patienterns behov och rätt till hälsa. Vi kan här inte nog poängtera
vikten av att vårdgivare håller sig à jour med den snabba utveckling som just
nu sker inom EU på hälso- och sjukvårdsområdet och vilka nya möjligheter som
denna utveckling har öppnat för svenska patienter.
Slut citat.
Vem vill bita av den hand som föder en?
Sjukhusläkarna har ett ansvar att hjälpa och informera och framförallt att värna om vårdkonsumenten, men här uppstår en intressekonflikt där uppenbart sjukhusläkarna mer värnat om sitt eget bästa.
Har ”girigheten” fått råda inom svensk offentligt finansierad sjukvård och har svenska sjukhusläkare för mycket makt över patienten, som de icke vill mista för allt ”smör i småland”?
Uppenbart är att allmänheten icke informerats av sjukhusläkarna om bättre/effektivare vård inom EU/EES men utanför Sveriges gränser, eller kan tidningen Sjukhusläkaren påvisa via reportage motsatsen?
Uppmanar chefsredaktör Christer Bark att mycket skyndsamt via artikel redovisa utifrån vad som nu är känt via artikel av år 2004(Källa http://www.lakartidningen.se/old/content_0432/2502.html) vilket ansvar sjukhusläkare har, citat;
” torde det följaktligen vara vårdpersonalens skyldighet att informera dem om alla typer av tillgängliga behandlings- och valmöjligheter, inklusive möjligheten att söka sig till ett annat EU-medlemsland för snabbare och ibland kanske även effektivare vård.”
Ser fram emot att Christer Bark tager sitt ansvar som journalist, om skrået har något ansvar i en demokratisk utveckling, och återkopplar till undertecknad mycket skyndsamt.
Slut citat.
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/