Nyhetsarkiv

14 procent fler kliniska professorer på tio år

De kliniska professorerna har blivit 14 procent fler de senaste tio åren på de sex stora universitetssjukhusen. Det visar den undersökning som Sjukhusläkaren gjort.

2001 fanns det 393 kombinationsanställda professorer/specialistläkare (s.k prölar) på de sex universitetssjukhusen, Karolinska i Stockholm, Sahlgrenska i Göteborg, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Skånes universitetssjukhus och på universitetssjukhusen i Umeå och Linköping. Idag, 2011, har de ökat till 448 visar lönestatistiken.

Men det skiljer sig markant mellan de olika orterna. I Skåne, Umeå och Uppsala har antalet kombinationsanställda professorer ökat kraftigt medan de sjunkit i Linköping.

Debatten om den kliniska forskningens kris har varit het under 2000-talet.

Frågan är vad ökningen av antalet kliniska professorer betyder. En stor del av ökningen kan tillskrivas den reform som innebar att lektorer fick chans att bli befordrade till professorer om de kunde uppfylla meritkraven.

En omstridd åtgärd, som vissa menar lett till en devalvering av professorsrollen. Möjligheten att bli befordrad finns kvar, men idag är rättigheten avskaffad.

Både enighet och oenighet

Sjukhusläkaren har talat med Forsknings- och utbildningsdirektören på Karolinska sjukhuset, och med respektive dekanus på de fem övriga medicinska fakulteterna vid universiteten.

Vi har bett dem ge sin syn på den kliniska forskningens framtid med den egna verksamheten som grund.

Den bild som framträder är i vissa stycken enad, i andra splittrad. Samtliga anser att det är ett stort nationellt problem att det saknas tid och karriärvägar för forskare i Sverige idag. Däremot råder oenighet om den kliniska forskningen befinner sig i kris.

Olle Larkö, dekanus på Sahlgrenska Akademien tycker inte att den kliniska forskningen befinner sig i kris, medan Stellan Sandler, dekanus på medicinska fakulteten i Uppsala tycker tvärtom.

Något man däremot är eniga om är att det råder nya tider. Ingen har idag råd att återbesätta tjänster efter pensionerade professorer per automatik.

Idag gäller det för professorn att kunna tillföra unik forskning och dessutom kunna dra in externa forskningsmedel för att stärka den egna ortens konkurrenskraft.

– Tiden är förbi då varje specialitet kan ha sin egen professor, menar Bengt Järvholm, dekanus på medicinska fakulteten på Umeå universitet.

Tvingas välja olika vägar

Sjukhusläkarens intervjuer visar också att universitetsorterna tvingas välja olika vägar. Medan Karolinska kan satsa på att rekrytera toppkrafter och på fasta tjänster tvingas Linköping att säkra framtiden med att prioritera grundutbildning och att försöka matcha fram ett ungt forskarlag till ett framtida elitlag.

Sjukhusläkaren har också talat med Thomas Zilling, ordförande för Sjukhusläkarna för att få en facklig kommentar.

– Ur ett fackligt perspektiv är jag glad för att antalet kliniska professorer ökat, även om det är ett resultat av Thams reform med skapandet av befordringsprofessorer.

Oro för framtida kompetens

Thomas Zilling är i likhet med professorn i neurofysiologi, Eva Svanborg i Linköping oroad för kompetensen och att staten satsar för lite för att tillgodose karriärvägar och fasta professorstjänster.

– 40- och 50-talsgenerationerna använde forskning som ett konkurrensinstrument för att nå vidareutbildningstjänster som AT eller FV (idag ST). Det kravet finns inte på samma sätt idag och medicinstudenter på prekliniska institutioner blir allt ovanligare. I en förlängning innebär detta att allt färre blir professorskompetenta, menar han.

Thomas Zilling oroar sig även för den framtida undervisningen.

– Idag varierar finansieringen över landet och det finns tjänstekonstruktioner där del av lön finansieras av forskningsanslag. Det är inte rimligt. För att garantera att forskning och undervisning blir oberoende måste staten skjuta till medel så att fakultetsanslagen täcker lönekostnaderna, säger han.

Fotnot: Statistiken visar antalet kombinationsanställda professorer/specialistläkare (s.k prölare*) på de sex stora universitetssjukhusen och bygger på sjukhusens lönelistor.

I statistiken för Karolinska ingår Huddinge även före sammanslagningen. I Skåne har vi räknat med de prölare som är anställda på Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne i statistiken för Skånes universitetssjukhus, 2011, trots att labmedicin och psykiatri knoppats av från universitetssjukhuset och idag är egna förvaltningar.

Kim Nordlund & Linnéa Borgert

Grafiken visar att antalet kliniska professurer i Linköping minskat med 4 proecent på tio år.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera