121 procents beläggning på rättspsyk i nordvästra Stockholm
Svårt sjuka patienter hamnar i korridorer, i matsalen och andra utrymmen som inte är avsedda för sängplatser. Den nedbantade slutenvårdsorganisationen har också lett till att sköra patienter som skickats hem på permission har svårt att få sin sängplats tillbaka.
Bristen på vårdplatser innebär att vårdpersonalen tvingas blanda patienter med olika diagnoser. Djupt deprimerade äldre hamnar på samma vårdavdelning som akuta psykotiska patienter.
– För många blir det ett trauma. Och det är klart att det är svårt för alla dem som tidigare inte kommit i kontakt med psykiatrin, många får en skrämmande upplevelse. Synen på psykiatrin blir ju väldigt olycklig, säger Eva Dencker-Vansvik, andre vice ordförande i Stockholms läkarförening.
Eva Dencker-Vansvik är specialist i psykiatri inom Stockholms läns landsting, psykiatri nordväst. Till vardags arbetar hon som överläkare vid en affektiv mottagning i Sollentuna.
Frustrationen att inte kunna ge den vård som en patient är i behov av skapar en stressig arbetsmiljö och känslor av otillräcklighet, menar hon.
– Det medför också allvarliga konsekvenser för bland andra kroniskt psykotiska och schizofrena patienter. Tidigare när det fanns luft i systemet kunde patienterna läggas in på en särskild avdelning för observation i samband med medicinbyte.
– Den avdelningen har tyvärr lagts ned.
Vissa svårinsatta läkemedel som till exempel Leponex som är ett neuroleptika, kan för vissa patienter vara svårt att inleda i öppenvården. På grund av den platsbrist som råder i slutenvården avstår man i vissa fall ifrån att sätta in den här typen av läkemedel. Konsekvensen blir att patienter får sämre läkemedelsbehandling. Det är ett svårt etiskt dilemma eftersom det handlar om svårt drabbade patienter som inte kan att föra sin talan, säger Eva Dencker-Vansvik.
Psykiatrin brottas också med en bulimisk administration; från beställarna kommer ständigt nya direktiv som ställer höga krav på medicinsk kompetens hos cheferna. Eva Dencker-Vansvik ser en fara med att psykologer anställs på läkartjänster eftersom många av direktiven kräver ett kritiskt och medicinskt förhållningssätt.
”Det behövs fler läkare som chefer”
Eva Dencker-Vansvik önskar fler läkare i chefspositioner.
– Vi har till exempel fått ett nytt direktiv om att skriftligen dela ut information om läkemedelsbiverkningar till svårt sjuka patienter. I princip tas informationen direkt ur Fass utan att anpassa texten till individens möjligheter att ta emot informationen. Det är djupt olyckligt och ett exempel på hur man använder resurserna på fel sätt, säger Eva Dencker-Vansvik.
Den kraftiga reduceringen av slutenvårdsplatser i samband med psykiatrireformen 1995 då kommunerna tog över ansvaret för den psykiatriska öppenvården, har inneburit en minskning av antalet vårdplatser inom slutenvården, från 20 000 till 5 000 mellan 1986 och fram till idag.
– Jag tycker inte att vi ska gå tillbaka till hur det var förr, men reformen förutsätter en välfungerande psykiatrisk öppenvård och att kommunen tar sitt ansvar. Nu fungerar det inte som det var tänkt vilket ökar behovet av sjukhusinläggningar. Samtidigt råder det brist på sängplatser. Min bedömning är att det saknas cirka 20 procent slutenvårdsplatser, säger Eva Dencker-Vansvik.
Den tuffa arbetsmiljön kombinerat med resursbrist leder till ohälsa bland många läkare. Enligt tidigare medarbetarenkäter lever läkare, psykologer och andra Saco-anställda med en högre stressnivå än kollegor anslutna till Vårdförbundet och Kommunal.
