Nyhetsarkiv

”Patienten är rättslös mot Försäkringskassan”

Det menar företrädare för Försäkringsmedicinska Kollegiet.
Det bildades 1998 av en grupp läkare som reagerade på vad de tycker är orättvisor och avarter i försäkringsbolagens och försäkringskassornas hantering av försäkringsmedicinska frågor.

– Det förutsätts att försäkringsbolagen och Försäkringskassan tillvaratar den försäkrades intressen och är objektiva i sin bedömning. Men i den stund du inte är nöjd med ett beslut, står du ensam mot en hel statsapparat, säger Gunilla Bring, specialistläkare i rättsmedicin och en av initiativtagarna till Försäkringsmedicinska Kollegiet.

Hon har länge engagerat sig i försäkringsmedicinska ärenden. Gunilla Bring är idag pensionär, men har en bakgrund som forskare vid det snart avvecklade Arbetslivsinstitutet. 1996 disputerade hon på en avhandling om whiplashrelaterade skador vid Institutionen för allmänmedicin vid Umeå universitet.

– Idag arbetar jag enbart med försäkringsmedicinska uppdrag som sakkunnig åt juridiska ombud som företräder skadade. Det är slående vilken slagsida som råder när det gäller den enskildes möjligheter att få rätt mot Försäkringskassan. Detta är ett gigantiskt problem, säger Gunilla Bring.

Om man vill överklaga ett beslut till länsrätten, är det mycket svårt att få ersättning för juridiskt stöd eller fortsatt medicinsk utredning, menar hon.
– Och i länsrätten möter du en Försäkringskassa som kraftsamlar alla sina resurser både juridiskt och medicinskt, för att vinna. Är man som patient inte nöjd med länsrättens beslut kan man begära prövningstillstånd hos kammarrätten. Men de ärenden där man som enskild person har fått prövningstillstånd de senaste åren, går att räkna på den ena handens fingrar, säger Gunilla Bring.

– Försäkringskassan däremot får regelbundet prövningstillstånd när de lider nederlag i länsrätten. Och för alla dem som äntligen lyckas få rätt i länsrätten, är risken stor att Försäkringskassan överklagar beslutet. Det innebär då en lång väntan innan ärendet kommer upp i kammarrätten, och då går oftast kammarrätten på Försäkringskassans linje. Domstolen har en mycket större tilltro till en myndighet än till en enskild person, säger Gunilla Bring.

I 17 år arbetade Tomas Alsbro som distriktschef inom försäkringsbranschen. I ett slag förändrades hans liv då han 1991 var med om en trafikolycka och drabbades av en halsryggs- och ryggmärgsskada. Ett flertal specialistläkare undersökte honom och uttalade sig både skriftligen och muntligen om sambandet mellan trafikolyckan, de skador Tomas Alsbro hade ådragit sig och hur de negativt påverkade hans arbets- och funktionsförmåga.

– Det spelar ingen roll hur många specialistläkare och behandlande läkare som uttalar sig och skriver intyg. De väger väldigt lätt när Försäkringskassan skickar handlingarna till en försäkringsläkare som i värsta fall kan vara en gynekolog och vars yttrande väger tyngre än vad yttrandena från specialistläkare gör, säger Tomas Alsbro, vice ordförande i Försäkringsmedicinska Kollegiet.
Han är idag sjukpensionär och ägnar sig i mån av kraft med frågor som rör försäkringsmedicin. Framförallt vill han använda sina dyrköpta erfarenheter för att hjälpa andra skadade i ett vad han kallar ”ett djupt rättsosäkert system”.

Ingen tar ansvar

– Jag möter dagligen skadade och deras anhöriga som i förtvivlan försöker få rättelse. När de som sista utväg vänder sig till Justitieombudsmannen får de beskedet att JO inte gör några medicinska bedömningar. Socialstyrelsen har inget tillsynsansvar och Justitiekanslern slår ifrån sig.

Själv har han prövat att överklaga Försäkringskassans beslut och fått avslag i domstol. Han förlorade därmed ersättning från de privata och allmänna försäkringarna. Dessutom fick han betala rättegångskostnaderna efter att ha stämt försäkringsbolaget.
– Det hela slutade med att jag blev skyldig mina försäkringsgivare en halv miljon kronor. Jag och min familj fick lämna ett handikappsanpassat hus på grund av att vi inte längre hade råd att betala räkningarna. Jag skulle vilja påstå att det jag var med om symboliserar väl hur systemet fungerar.

Jag träffade aldrig försäkringsläkarna eftersom de anser att de då skulle förlora sin objektivitet. Men de har ju redan tappat objektiviteten eftersom de är ekonomiskt bundna och beroende av sin arbetsgivare, säger Tomas Alsbro.
Det borde vara en självklarhet, menar han, att alla läkare är tydliga med vilka eventuella bindningar och ekonomiska intressen de har som kan påverka objektiviteten.
– Men det gäller tydligen inte försäkringsläkare. Det är fullständigt orimligt att de inte kan ställas till ansvar precis som andra läkare.

Men när man pratar med Socialstyrelsen så är de kritiska till att försäkringsläkare ska hamna under tillsynslagen. Istället vänder de sig till sina så kallade vetenskapliga råd. Studerar man vilka som ingår i de här råden och tittar på deras koppling till försäkringsbolagen, då blir man mörkrädd, säger Tomas Alsbro.

Det finns ledamöter, menar han, i Socialstyrelsens vetenskapliga råd, som anlitas som sakkunniga i domstol. Samtidigt som de har kopplingar till försäkringsbranschen.
– Det finns ingen skadad eller funktionshindrad som nuddat vid tanken att använda dessa ledamöter som sakkunniga för sin sak. Det är fullständigt obegripligt att Socialstyrelsen eller domstolarna inte reagerar. Men när vi frågar Socialstyrelsen så svarar de bara att det åvilar varje ledamot att själv uppge bindningar. Om de inte gör det så kan Socialstyrelsen inte göra så mycket. Det är det svar vi får, säger Tomas Alsbro.

Han är också upprörd över att cirka hälften av ledamöterna i Trafikskadenämnden, som är ett av regeringen utsett organ som behandlar trafikskador, kommer från försäkringsbolagen.

– I nämnden sitter också representanter med ägarintressen i försäkringsbolag, som till exempel HSB och Riksbyggen. Det betyder att alla i Trafikskadenämnden har starka kopplingar till den skadades juridiska motpart. Det räcker med att studera begreppet jäv för att inse att denna nämnd är ett partsintresse. Den leds av en lagman från kammarrätten, att denne lagman inte reagerar över jävsproblematiken understryker hur rättsosäkert systemet är, säger Tomas Alsbro.

Tomas_Timander.jpgTomas Timander är specialistläkare i allmänmedicin och en av medlemmarna i Försäkringsmedicinska Kollegiet. Sedan 1989 driver han en privat smärtmottagning på Kungsgatan i Stockholm.
Han träffar dagligen patienter med kroniska smärttillstånd, många av dem har bistra erfarenheter av hur Försäkringskassa och Försäkringsbolag hanterat deras ärenden.

Undervisar Advokatsamfundet

Med åren har Tomas Timander blivit alltmer intresserad av försäkringsmedicin, och är idag den ende läkaren i Sverige som undervisar i ämnet för Advokatsamfundet.
Han anlitas också av patienters juridiska ombud som vittne eller sakkunnig i domstol i försäkringsmedicinska frågor.
– Det är helt uppenbart att man behöver tilldela resurser så att enskilda ska kunna hävda sin rätt gentemot myndigheter, det är en rättsäkerhetsfråga. Det är inte frågan om den store som slår på den lille, utan om en jätte som slår på en som redan är sjuk och svag, säger Tomas Timander.

Om inte systemet ändras så kommer allmänheten och även andra läkare att helt tappa förtroende för försäkringsläkarna. En läkares uppgift kan inte vara att gå myndigheternas vägar, menar han.
– Det var inte det vi utbildade oss till när vi en gång skulle bli läkare.
Vår uppgift är ju att stötta, trösta, hjälpa och i viss mån bota, säger Tomas Timander.

Försäkringsläkarna på Försäkringskassan är tjänstemän och har per definition inte en läkartjänst. De är bara rådgivare och har inte en beslutsfattande funktion.
– De träffar heller inte patienterna. Därför kan de inte stå under tillsyn. Trots det uttalar de sig ändå i kraft av sin läkarlegitimation. Detta är rättsvidrigt, säger Tomas Timander.

Han är starkt kritisk till hur försäkringsläkarna agerar gentemot de behandlande läkarna. Under de senaste åren har han bara vid två tillfällen lyckats få kontakt med ansvarig försäkringsläkare.
– När jag fått besked om att det brustit i det underlag jag skickat in, har jag sökt försäkringsläkaren för att få veta hur jag kan rätta till bristerna. Men jag får sällan svar och lyckas inte etablera någon kontakt, trots att jag ringer och skriver. Sedan får patienten ett brev där det står att man dragit in sjukpenningen, säger Tomas Timander.

Varken Gunilla Bring, Tomas Alsbro eller Tomas Timander tror att den nya roll som försäkringsläkarna nu ska få som försäkringsmedicinska rådgivare, kommer att innebära någon stor förändring i praktiken.
– Det är ett nomenklaturbyte för att slippa undan frågan om tillsynsansvaret. Och även fortsättningsvis har de försäkringsmedicinska rådgivarna en bindning av både administrativ och ekonomisk natur. De är alltså inte objektiva, menar de.

Oroväckande centralstyrning

– Det som också är oroande är att de försäkringsmedicinska rådgivarna nu ska ta över all utbildning av läkare och handläggare, allt ska vara styrt från Försäkringskassan centralt.
Jag liknar den vid en uppfostringsanstalt där vi som läkare tvingas rätta oss efter nytt beslutstöd och nya riktlinjer som många gånger saknar förankring i verkligheten, säger Gunilla Bring.

Hon tar whiplash som ett exempel. Enligt det nya beslutsstödet bör personer som drabbats av en whiplashskada vara sjukskriven högst tre veckor.
– Tittar man bara strikt på arbetsförmågan så kan de flesta gå tillbaka till jobbet redan efter ett par dagar. Men den individuella variationen är så stor och det är så många olika faktorer som spelar in, vilket jobb de har och vilken rehabilitering individer som har svåra problem med störd sömn, kognitiva bortfall och kroniska smärttillstånd, kan få. Och det tar beslutsstödet inte hänsyn till, säger Gunilla Bring.

Stroke är ett annat exempel, menar hon. För många individer ger stroke en livslång funktionsnedsättning. Men enligt de nya sjukreglerna är ersättningen begränsad. Det finns en bortre gräns för sjukskrivning på 30 månader. En strokedrabbad person som utförsäkras flyttas då över till ett annat system för att inte belasta sjukförsäkringsbudgeten. Dessa personer hänvisas till så kallade ”resursjobb” som regeringen har inrättat. Det är jobb för personer som inte är sjuka nog för att bli förtidspensionerade, men som inte heller är friska nog för att söka sig ut på arbetsmarknaden.

– Man tar ju inte ens hänsyn till arbetsförmågan i det här beslutsstödet. Tidigare sa man att det inte är själva sjukdomen man ska bedöma för att få sjukpenning eller sjukersättning, utan arbetsoförmågan. Nu presenteras en lista med sjukdomar där sjukpenningen för sjukdomar som stroke och whiplashskador starkt begränsas. Plötsligt är det diagnosen som är i fokus och inte arbetsförmågan.
Låt oss behandlande läkare slippa sjukskriva patienter. Det bästa vore att lämna över det helt till Försäkringskassan. I grunden behöver vi ett rättssäkert system, det har vi inte idag, säger Tomas Timander.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera