”Jag kommer aldrig att glömma att det fanns människor som var beredda att stå upp för mig”
Det är något jag är glad, tacksam och lite förvånad över. Jag hoppas att jag i framtiden får chansen att göra detsamma för någon som drabbats.
Så säger Anna Myredal som polisanmäldes av sjukhusledningen i Varberg för datatintrång då hon på kollegornas uppdrag gick in i en journal för att göra en avvikelsrerapport då en äldre kvinna dog på akuten utan att ha fått träffa en läkare.
I Anna Myredals fall slutade historien lyckligt. Kollegorna och de fackliga respresentanterna ställde upp för henne och efter omfattande kritik i Sjukhusläkaren och lokalpressen tvingades sjukhusledningen att avgå.
Undvek att svara i telefon
Men under lång tid var pressen stor på Anna Myredal.
– Under flera månader svarade jag inte i telefon om jag inte kände igen numret. Jag ville inte bli obehagligt överraskad flera gånger och under en period förväntade jag mig att vad som helst kunde hända. Jag kände mig kränkt av att min heder blev ifrågasatt och förlorade fullständigt tilliten till ledningen. Under sommaren hade jag mina föräldrar på besök och bävade varje dag för att de skulle få läsa om mig på löpsedlarna. Det var pressande.
Vad upplevde du som värst?
– Jag kunde acceptera att jag blev granskad och jag kunde också stått upp för en rättslig prövning om det var befogat, men jag kunde inte acceptera att jag blev illa behandlad eller att jag blev behandlad som en fiende.
Det var obehagligt och skrämmande att under otrevliga former kallas till ett möte med mindre än ett dygns varsel, att inte bli informerad om vad mötet skulle gälla, men däremot informeras om att ”man inte kunde stå för följderna” om jag inte närvarade vid mötet, samt att det var att betrakta som arbetsvägran.
Vad bör andra lära av det som hänt tycker du?
Hur viktigt det är att få stöd i utsatta situationer och att vi faktiskt kan förändra saker – tillsammans är vi starka. Sedan skulle jag vilja säga att de här händelserna visar på vikten av att ha en stark och modig facklig representation på arbetsplatsen. Där vill jag speciellt tacka sjukhusets och medicinklinikens fackliga representanter Thomas Zilling och Niklas Brywe för deras stöd och arbete med dessa frågor och även Johan Vaknäs som tog fram avgörande och ovärderlig fakta om patientdatalagen som visade att sjukhusledningen agerat mot lagen.
Tillbaka på sjukhuset full av optimism
Anna Myredal är idag tillbaka på Varbergs sjukhus bland vänner och kollegor och ser optimistiskt på framtiden. Under den svåraste perioden blev forskningen hennes räddning och den 23 oktober disputerade hon vid Göteborgs universitet med en avhandling som rör hjärt-kärlreglering och kärlstruktur vid lätt förhöjt blodtryck.
Sjukhusläkaren önskar henne lycka till med den fortsatta forskningen och den kliniska karriären och förmedlar gärna hennes favoritordsrpåk: ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”, ett ordspråk som förtjänar att upprepas hur många gånger som helst.
Se också:
”Vi måste vissla ibland, för våra patienter är gamla och sjuka och en del av dem kan knappt viska”
Det er en stor glæde at konstatere at dr.Anna Myredal har fået fuld oprejsning for den dybe uretfærdighed hun har været udsat for. Jeg håber inderligt at den pågældende sygehusled. er ”persona non
grata” i hele svensk sygehusvæsen. Det har været absurd at læse om sagen i et tidligere nummer af Sjukhusl. Utroligt at noget sådant kan finde sted i et civiliseret retssamfund- men vel et adfærdsmønster, der desværre udviser en vis overensstemmelse med den adfærd der beskrives fra Uppsala og Udevalla?
Med venlig hilsen
Erik Kristensen
Formand for den danske Overlægeforening
Hej Anna!
Åh, vad jag gläds med dig! Jag skickade naturligtvis mitt stöd till dig tidigare!
Själv har jag en liknande upplevelse bakom mig – eller bredvid mig rättare sagt! Jag fick inte ens betalt för mina jourer. Läkarförbundet floppade helt och deras jurister kunde inte ”gå förbi ombudsmannen” som ju redan hade floppat, et cetera. Hallå herr K!
Händelsen utspelade sig 2002 på SOS Alarm, där jag var medicinskt ledningsansvarig. Med LF:s utdragna velande tog det ända till 2005 innan jag sökte privat juridisk hjälp. Nu väntar jag fortfarande, det är absurt, på att ärendet ska prövas i tingsrätten. Naturligtvis har jag inte gått och grubblat sen dess, men de första åren var situationen emellanåt helt enkelt förskräcklig. Ordet ”kränkt” är ju redan upptaget och förbrukat, men det var nåt i den stilen.
Huvudsaken är att man aldrig ger sig, aldrig lägger ned vapnen i kampen mot dumhet, självtillräcklighet och hänsynslöshet.
Grattis igen Anna, grattis!
Hans T
Hej! Skönt när förnuftet segrar. När jag var klinikchef under en 10 årsperiod fick jag kämpa för att hålla personalen (och patienterna) skadeslös för som jag tyckte dåliga beslut uppifrån. Min devis i personalvården blev”Låt oss verka för att inte hos vår egen personal skapa sådana mänskliga problem som vi är satta att försöka lösa för andra”. En självklarhet kan man tycka, men se så det ändå blir alltför ofta!
Hälsningar
Per-Åke Lindestad