”Farligt förslag – patienter kommer att bli felbehandlade och det blir ännu svårare att rekrytera nya psykiatriker”
Det handlar om tillsvidareanställningar, så risken är stor att det inte går att få tillbaka läkartjänsterna. Då finns det inte längre någon chans att göra något åt problemet med de många läkarvakanserna som finns idag inom psykiatrin.
– Ett annat problem är att psykiatri som specialitet riskerar att förlora i anseende. Ju färre läkare som arbetar inom psykiatrin, ju färre sökande läkare kommer vi att få, menar de.
Förslaget handlar om att psykologer kan svara för delar av de arbetsuppgifter som ni idag utför, till exempel bedömningar, utredningar, diagnostisk, terapeutisk behandling. Vilka är hindren?
– I utredningar måste du ha medicinsk kunskap. Det finns en mängd medicinska åkommor som kan se ut som psykiatriska sjukdomar, men som har en somatisk bakgrund. Till exempel sköldkörtelproblematik, tumörer, vitaminbrister. Har man inte den medicinska kompetensen missar man det och ger fel behandling.
De bedömningar som psykologer gör begränsas till de psykologiska delarna. Även om det finns många duktiga psykologer så utgör deras kompetens bara en av den psykiatriska vårdens tre pelare, den psykologiska.
Patienter kan få lida i onödan
Den medicinska och sociala aspekten saknas och behövs i såväl bedömningar, utredningar och vid uppföljningsbesök.
Tyvärr har vi psykologer som gör detta redan idag, trots att de inte har hela den kompetens som krävs. Följderna som vi ser är patienter som går flera år med fel diagnos och behandling.
Ett av många exempel är en patient med ångestproblematik som fick psykologisk behandling. Men när han blev inlagd för psykiatrisk vård, upptäcktes att patienten led av en överaktiv sköldkörtel.
Vilka konsekvenser skulle ett antaget förslag få för er arbetsmiljö?
– Det skulle leda till ökad arbetsbelastning och befästa de strukturella problem som finns.
Om psykologerna upplever att de själva inte klarar sina uppgifter krävs psykiatrisk kompetens, det blir ett dubbelarbete som leder till att det blir mindre tid för oss läkare att sätta oss in i patienternas svårigheter. Risken är också stor att läkare inte träffar patienter personligen i den utsträckning som krävs. Man får då göra bedömningar utifrån en information som kanske har sållats, det finns en fara att patientsäkerheten äventyras.
Hur skulle ni vilja lösa krisen med bristen på läkare inom psykiatrin?
– Svensk psykiatri har ett stort behov av att psykologer med utbildning i kognitiv beteendeterapi. Den typen av psykologisk behandling, som också SBU förordar vid tillstånd som ångest och depression, skulle förkorta behandlingstiderna för patienterna och vi skulle få ett större genomflöde i psykiatrin.
Om tillgången förbättrades på psykologer med vidareutbildning i KBT skulle man göra en stor insats för att avlasta oss psykiater och hjälpa patienter att bli friska.
Det finns också alternativa lösningar på vakansproblemet. Man kan skriva kontrakt med intilliggande kliniker eller med privatpraktiserande psykiater på konsultbasis, man kan också deltidsanställa.
Det finns idag även telemedicinska lösningar som vi i större utsträckning skulle kunna använda för att göra bedömningar av patienter på distans. Det är en av många lösningar som vi skulle kunna prova.
