Sanningen är att flera av de sjukhus som nämns som de fyra akutsjukhusen redan i dag har platsbrist och periodvis mycket begränsad kapacitet att behandla vanliga sjukdomstillstånd. Om det inte vore för de mindre sjukhusen skulle kösituationen i Skåne bli ohållbar.

Detta kan inte vara helt obekant för förslagsställarna. Det tycks som om de stora sjukhusens organisationer inte lika snabbt kan hantera situationer som platsbrist och brist på sjuksköterskor som de mindre sjukhusen, varför de stora sjukhusens resurser inte kan användas på ett kostnadseffektivt sätt.

Vi som arbetar på de mindre sjukhusen anser därför att då vi lika bra och kostnadseffektivare kan behandla de flesta sjukdomar kan vi bidraga till en ”lösning av sjukvårdsproblemen i Regionen om man inte ”avlövar” de mindre sjukhusen utan istället behåller dessa billiga produktionsenheter, tvärtemot vad Gunnar Sandberg och Anders Dahlqvist föreslår.

De nedskärningar som behövs för att klara ekonomin bör i stället ske på de större sjukhusen där blandningen av all form av sjukvård både rutin och högspecialiserad vård inte alltid är lika kostnadseffektiv.

Dessutom borde man också inom varje specialitet kunna komma överens om vem som gör vad var och onödiga dubbleringar av kompetens undvikas inom såväl rutinsjukvården som den högspecialiserade vården.

Om man kunde bortse från ”sjukhusenheten” och mera se på det totala behovet och var kompetensen och kapaciteten finns inom regionen skulle intressanta och effektiva enheter bildas såväl på små som stora sjukhus. Som förutom effektiv sjukvård skulle kunna bedriva forskning, utveckling och undervisning på ett rationellt sätt.

Författarna framför tesen att sjukvården ska vara kunskapsstyrd. Men kan ett system av ”närsjukhus” delvis bemannade av husläkare som redan anser sig vara för få att kunna klara den nuvarande bördan i primärvården vara den kunskapsresurs som saknas i dag?

Risken är stor att närsjukvården blir en lika stor ”kvalitetsvinst” som när kommunerna tog över ansvaret för åldringsvården.

Dessutom inser kanske även förslagsställarna att det knappast underlättar rekryteringen till primärvården om en del av den tunga jourbördan som nuvarande medicinjourer har skall vältras över på primärvården.
Jag anser därför att närsjukvårdsbegreppet så som det presenteras i artikeln är en skrivbordsprodukt som aldrig bör lämna skrivbordet.