”Systemet är bra: Om vi träffar patienterna är det risk för jäv, för då kan vi börja att tycka synd om dem”
Två dagar i veckan arbetar hon som konsult åt Försäkringskassan i Landstinget Dalarna.
– Det är ett oerhört intressant uppdrag att vara försäkringsläkare. Man får inblick i människors liv och ta del av deras levnadsvillkor. Den stora utmaningen i jobbet är att kunna göra en rättvis och enhetlig bedömning av de underlag som vi får av den behandlande läkaren, säger Elisabet Fagerholm.
Det råder en stor okunskap bland allmänheten och många missförstånd sprids i media, menar hon, om vilken roll försäkringsläkaren egentligen har.
– Det största missförståndet bland gemene man är att man tror att vi som försäkringsläkare bedömer patienten. Vi är utbildade att göra försäkringsmedicinska bedömningar utifrån det intyg vi får från den behandlande läkaren. Vi ska alltså ta ställning till om den sjukdom som beskrivs i intyget ger funktions- och aktivitetsbegränsningar som påverkar möjligheten att arbeta, säger Elisabet Fagerholm.
Många sjukskrivna som nekas ersättning förvånas över att de inte har rätt att träffa försäkringsläkaren inför beslutet. Enligt Elisabet Fagerholm är det ett bra tillvägagångssätt. Försäkringsläkaren ska inte träffa patienten.
– Min uppgift är att ta ett steg tillbaka. Det är en fråga om rättsäkerhet. Skulle jag träffa patienten finns det en risk för jäv, det vill säga att jag börjar tycka synd om patienten och förlorar min objektivitet.
Patienten kan ha det tufft och leva under hårda livsvillkor. Ur ett mänskligt perspektiv kan det vara förståeligt att man behöver komma ifrån arbetet under en tid, men ur ett försäkringsmedicinskt perspektiv är det inte alls säkert att det som beskrivs i underlaget går att jämföra med sjukdom, säger Elisabet Fagerholm.
Det finns många exempel i media, menar hon, som felaktigt beskriver sjukförsäkringen som en livlina i livets svårigheter.
– Men de fall man beskriver behöver nödvändigtvis inte handla om sjukdom som ger rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Ta till exempel föräldrar till cancersjuka barn som nekats långa sjukskrivningar, i media får man lätt bilden av att dessa föräldrar behandlas synnerligen inhumant av oss försäkringsläkare, men många av dessa ärenden faller utanför sjukförsäkringssystemet. Istället kan vi hänvisa till en annan försäkring som ger rätt till exempelvis utökad föräldrapeng, säger Elisabet Fagerholm.
Hon refererar till en undersökning som gjorts vid Centrum för klinisk forskning i Dalarna. Den visar att åtta av tio personer som vill bli sjukskrivna blir det, trots att läkaren inte tycker att det behövs.
Studien omfattar samtliga patientbesök under två veckor som gjordes 2007 hos 63 läkare där sjukskrivning diskuterades. Av totalt 335 sjukskrivningar blev samtliga patienter utom vart tionde fall, sjukskrivna. Även i de fall då läkaren inte rekommenderade sjukskrivning, eller när läkaren bedömde att sjukskrivning var skadligt för patienten, blev resultatet sjukskrivning. Endast två av tio sådana fall nekades läkarintyg.
– Studien visar klart att läkare sjukskriver mot sin vilja. Det ger en bra bild av vilka svårigheter vi ställs inför, och att det inte bara handlar om inkompetenta försäkringsläkare. Även behandlande läkare behöver större kunskap och ta ett större ansvar i försäkringsmedicinska frågor, säger Elisabet Fagerholm.
Hon är öppen för att försäkringsläkare ska kunna utkrävas ansvar, däremot tycker hon inte att det är rimligt att man som försäkringsläkare ska kunna bli anmäld till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, eller granskad av Socialstyrelsen.
– Vi träffar ju inte patienterna, så det faller på sin orimlighet. Däremot är det alldeles självklart att våra bedömningar ska kunna bli granskade. Men jag är egentligen för dåligt insatt i vilka möjligheter som finns att ställa oss till svars, säger Elisabet Fagerholm.
Vad den nya reformen inom Försäkringskassan som säger att försäkringsläkarna numera ska kallas försäkringsmedicinska rådgivare i praktiken innebär, vet inte Elisabet Fagerholm.
– Det låter ganska likt det vi gjort hittills. Det som jag upplever som en positiv sak är att vi nu ska börja samverka över större områden. Det innebär ett slags nätverksbygge över specialitetsgränserna. Förhoppningen är att vi kan få ett bredare stöd av kollegorna och en mer likartad bedömning.
Det har många gånger under senaste åren framförts påståenden om att det finns doktorer, vilka både fungerar som medicinska rådgivare åt försäkringsbolag, samtidigt som de är sakkunniga åt Socialstyrelsen. I ena positionen erhåller de ersättning per utförd bedömning åt försäkringsbolag eller Försäkringskassan, i den andra företräder de en myndighet som skall se till att svensk sjukvård skall vara evidensbaserad (vilket långt ifrån gäller all sjukvård).
Finns det inte risk att dessa olika funktioner leder till jäv?
Är det inte så att det finns ett regelverk som förbjuder att den som sitter i eller arbetar åt Socialstyrelsen får ha några bindningar till verksamheter, som skulle kunna leda till bristande objektivitet? T ex när arbete utförs åt försäkringsbolag eller Försäkringskassan med ekonomiskt fördelaktiga konsekvenser?
Om ett sådant regelverk inte finns, så borde det finnas! Om det å andra sidan finns ett regelverk, så borde det vara tvingande!
Det har många gånger under senaste åren framförts påståenden om att det finns doktorer, vilka både fungerar som medicinska rådgivare åt försäkringsbolag, samtidigt som de är sakkunniga åt Socialstyrelsen. I ena positionen erhåller de ersättning per utförd bedömning åt försäkringsbolag eller Försäkringskassan, i den andra företräder de en myndighet som skall se till att svensk sjukvård skall vara evidensbaserad (vilket långt ifrån gäller all sjukvård).
Finns det inte risk att dessa olika funktioner leder till jäv?
Är det inte så att det finns ett regelverk som förbjuder att den som sitter i eller arbetar åt Socialstyrelsen får ha några bindningar till verksamheter, som skulle kunna leda till bristande objektivitet? T ex när arbete utförs åt försäkringsbolag eller Försäkringskassan med ekonomiskt fördelaktiga konsekvenser?
Om ett sådant regelverk inte finns, så borde det finnas! Om det å andra sidan finns ett regelverk, så borde det vara tvingande!
Det största problemet med jäv är kopplat till ekonomiska förhållanden. Därför har i stort sett alla vetenskapligt relaterada publikationer regler kring jäv- och intresseförhållanden.
Läkartidningen har för författare av allmänna artiklar krav på en jävsdeklaration:
”Deklaration av potentiella bindningar eller jävsförhållanden
❏ Det finns inga personliga eller professionella omständigheter eller kommersiella relationer med företag eller organisationer som kan antas kunna påverka min syn på det aktuella ämnet.
❏ Följande omständigheter eller relationer finns”
Nedan följer utdrag ur Vetenskapsrådets Jävsregeler:
”Exempel på delikatessjäv inom Vetenskapsrådets verksamhet kan vara
• nära samarbete i professionell mening
• uppenbar vänskap eller ovänskap
• beroendeförhållande av ekonomisk art
• chefs-/medarbetarförhållande
• att någon är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning”
Det största problemet med jäv är kopplat till ekonomiska förhållanden. Därför har i stort sett alla vetenskapligt relaterada publikationer regler kring jäv- och intresseförhållanden.
Läkartidningen har för författare av allmänna artiklar krav på en jävsdeklaration:
”Deklaration av potentiella bindningar eller jävsförhållanden
❏ Det finns inga personliga eller professionella omständigheter eller kommersiella relationer med företag eller organisationer som kan antas kunna påverka min syn på det aktuella ämnet.
❏ Följande omständigheter eller relationer finns”
Nedan följer utdrag ur Vetenskapsrådets Jävsregeler:
”Exempel på delikatessjäv inom Vetenskapsrådets verksamhet kan vara
• nära samarbete i professionell mening
• uppenbar vänskap eller ovänskap
• beroendeförhållande av ekonomisk art
• chefs-/medarbetarförhållande
• att någon är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning”
Sjukhusjournaler är viktiga som arbetsdokument och är av olika anledningar både felaktiga och missvisande och kan under inga förhållanden användas som juridiska dokument.
Journalen skall inte vara möjlig att manipulera, däremot går det alldeles utmärkt att göra ett tillägg om det behövs. Ett system som inte möjliggör detta är direkt undermåligt.
Dåliga eller bristfälliga journaluppgifter kan vara svåra att förhindra, men ett bristfälligt status är oförlåtligt och betingas av bristfälliga kunskaper och är dessvärre oftast förekommande.
Sådana brister framhålles ytterst sällan av försäkringsläkare, som snarare utnyttjar dessa brister till försäkringsbolagens favör. En försäkringsläkare som inte kan undersöka en patient utan att riskera att tycka synd om vederbörande bör nog inte fortsätta inom branschen!
För närvarande är alternativet till de oåtkomliga och till intet förpliktigande verksläkarna ett utlåtande av en second opinion t.ex rekommenderad av patientens advokat eller husläkare! Men var hittar man en sådan!
Utlåtanden är av varierande kvalitet, men sälvfallet skall alla utlåtanden kunna granskas av socialstyrelsen, antingen de kommer från försäkringssakkunniga eller ej. Det är elementärt i en rättsstat!
Sjukhusjournaler är viktiga som arbetsdokument och är av olika anledningar både felaktiga och missvisande och kan under inga förhållanden användas som juridiska dokument.
Journalen skall inte vara möjlig att manipulera, däremot går det alldeles utmärkt att göra ett tillägg om det behövs. Ett system som inte möjliggör detta är direkt undermåligt.
Dåliga eller bristfälliga journaluppgifter kan vara svåra att förhindra, men ett bristfälligt status är oförlåtligt och betingas av bristfälliga kunskaper och är dessvärre oftast förekommande.
Sådana brister framhålles ytterst sällan av försäkringsläkare, som snarare utnyttjar dessa brister till försäkringsbolagens favör. En försäkringsläkare som inte kan undersöka en patient utan att riskera att tycka synd om vederbörande bör nog inte fortsätta inom branschen!
För närvarande är alternativet till de oåtkomliga och till intet förpliktigande verksläkarna ett utlåtande av en second opinion t.ex rekommenderad av patientens advokat eller husläkare! Men var hittar man en sådan!
Utlåtanden är av varierande kvalitet, men sälvfallet skall alla utlåtanden kunna granskas av socialstyrelsen, antingen de kommer från försäkringssakkunniga eller ej. Det är elementärt i en rättsstat!
Det går inte att få journalerna korrigerade. Har försökt detta vid flertalet tillfällen. VARFÖR VARFÖR dikterar inte läkarna sina anteckningar så pat. är närvarande. EN läkare kan inte efter en dag komma ihåg viktiga detaljer. Dessa journaler används sedan av FK och av FB och det skapar felaktigheter naturligtvis i bedömningen av t.ex pat. arbetsförmåga el. t.ex vid ett trafikärende. Skandal, tycker jag, att som pat. inte ha rätt att få rättskrivna journaler!
Det går inte att få journalerna korrigerade. Har försökt detta vid flertalet tillfällen. VARFÖR VARFÖR dikterar inte läkarna sina anteckningar så pat. är närvarande. EN läkare kan inte efter en dag komma ihåg viktiga detaljer. Dessa journaler används sedan av FK och av FB och det skapar felaktigheter naturligtvis i bedömningen av t.ex pat. arbetsförmåga el. t.ex vid ett trafikärende. Skandal, tycker jag, att som pat. inte ha rätt att få rättskrivna journaler!
[…] ”Systemet är bra: Om vi träffar patienterna är det risk för jäv, för då kan vi börja att tycka synd om dem” Elisabet Fagerholm, försäkringsläkare […]
Att journalerna är för dåliga eller innehåller felaktigheter är ett problem och felaktigheter borde gå att korrigera. Men att hålla korfattde journaler är viktigt och fungerar väl i de flesta fall. Vi kan inte skriva alla journaler som om de kommer att synas in i minsta detalj av jurister med alla ev negeringar osv. Det skulle ta aldeles för mycket tid från andra patienter. När det däremot uppstår problem för enskild patient vid överklagan MÅSTE det finnas möjlighet till såväl både dialog som kompletteringar.
Karin Båtelson
Att journalerna är för dåliga eller innehåller felaktigheter är ett problem och felaktigheter borde gå att korrigera. Men att hålla korfattde journaler är viktigt och fungerar väl i de flesta fall. Vi kan inte skriva alla journaler som om de kommer att synas in i minsta detalj av jurister med alla ev negeringar osv. Det skulle ta aldeles för mycket tid från andra patienter. När det däremot uppstår problem för enskild patient vid överklagan MÅSTE det finnas möjlighet till såväl både dialog som kompletteringar.
Karin Båtelson
Ett av de stora problemen är att journalföringen hos behandlande läkare alldeles för ofta innehåller felaktigheter. På dessa journaler ska sedan försäkringsläkarna göra bedömningar, vilket naturligtvis resulterar i felaktiga bedömningar. Detta gäller både Kassans försäkringsläkare och Försäkringsbolagets läkare. Att försöka få sina journaler t.ex på VC rättade går inte. Inte heller verkar många av de behandlande läkarna förstå att deras journalhandlingar är juridiska dokument som ska ”hålla” vid en ev. rättegång. SJälvklart ska både Kassans och Förs.bolagets försäkringsläkare ha en tillsynsmyndighet!
Ett av de stora problemen är att journalföringen hos behandlande läkare alldeles för ofta innehåller felaktigheter. På dessa journaler ska sedan försäkringsläkarna göra bedömningar, vilket naturligtvis resulterar i felaktiga bedömningar. Detta gäller både Kassans försäkringsläkare och Försäkringsbolagets läkare. Att försöka få sina journaler t.ex på VC rättade går inte. Inte heller verkar många av de behandlande läkarna förstå att deras journalhandlingar är juridiska dokument som ska ”hålla” vid en ev. rättegång. SJälvklart ska både Kassans och Förs.bolagets försäkringsläkare ha en tillsynsmyndighet!