Nyhetsarkiv

”Störst är inte alltid bäst”

Så säger överläkaren Jan Sörbo som tycker att de mindre sjukhusens fördelar kommit bort när det debatteras sjukvård. Ofta sägs att små sjukhus ska finnas, men inte så mycket mer. Det är sällan man får höra att små sjukhus faktiskt har fördelar som ger patienterna bättre medicinsk behandling, säger Jan Sörbo.

För tre år sedan sade han upp sig från Östra sjukhuset i Göteborg trött på den tröghet och brist på flexibilitet som rådde på det stora sjukhuset. På Alingsås lasarett är han inte ensam om att ha ”storsjukhusbakgrund”.

– Här finns många kollegor som tröttnat på ständiga omorganisationer, storskalighet och bristande möjligheter att påverka det egna arbetet.

Nu efter tre års erfarenhet på det mindre sjukhuset har han mängder av jämförande exempel inom sina egna verksamheter och är övertygad om att störst inte alltid är bäst.
– Mottagningsverksamheten är mycket bättre här än den var på Östra sjukhuset. Nu kan jag sätta in läkemedel, vid exempelvis hjärtsvikt, och få en bra och snabb uppföljning. Här finns inte den bökiga administration som försämrade behandlingen på Östra. Här får patienten träffa mig på ett kort återbesök efter bara en vecka, säger Jan Sörbo.
Att patienterna har en och samma doktor är inte bara en trygghetsfaktor, menar han.

– Den medicinska behandlingen blir bättre. När det gäller exempelvis hjärtsjukvård är det bevisat att det finns många läkemedel som gör stor nytta och att de verkar bäst om patienten får så stora doser som möjigt, men då måste läkaren ha kontroll på doseringen och möjlighet att träffa patienten.

Det stora är kontinuiteten, att patienten får träffa samma läkare och att man kan följa upp och få feedback på det man gör. Det ger bättre vård och man lär sig, säger Jan Sörbo.

På Östra sjukhuset visste han aldrig när han hade mottagningsvecka eller mottagningstider.
– Det kunde gå flera månader mellan gångerna, så patienterna fick i stort sett alltid träffa nya doktorer,säger han.

– Här tar jag hand om mina patienter och har snabb tillgång till utrustning som skyndar på och förbättrar behandlingen.
– Vi kan göra arbetsprov i ett rum intill om vi misstänker att patienten försämrats i sin kranskärlssjukdom. På Östras mottagning kunde jag inte få ett EKG utan att tvingas skicka iväg patienten till klinfys med en remiss och så uppstod det väntetider, säger Jan Sörbo.

På Alingsås lasarett har han en ultraljudsapparat bara fem meter från sitt rum.
– Behöver jag ta ett ultraljud kan jag göra det i samband med besöket. När jag arbetade på Östra sjukhuset var jag tvungen att skriva en remiss för ultraljudsundersökning. Väntetiden kunde vara upp till sex månader om det inte var akut och väntetiden för arbetsprov var kanske en till två månader, berättar Jan Sörbo.

Nu kan han snabbt titta på sina egna undersökningar och fatta beslut utifrån dessa och behöver inte vänta på EKG eller ultrajudssvar från andra doktorer för att fortsätta utredningen.

– Det innebär att patienterna känner sig tryggare eftersom de kan vara med i beslutsgången. Det är ju så att kropp och själ hänger ihop. Blir patienten rätt omhändertagen är det lättare att hamna rätt med undersökningen. Trygga patienter ger bättre information, menar Jan Sörbo.
Jan Sörbo är idag övertygad om att de mindre sjukhusen är mycket effektivare på att sköta utredning, uppföljning och behandling än storsjukhusen.

– Logistiken är mycket enklare och läkarna är mer allround.
Överläkarna här på Alingsås lasarett tvingas att vara breda och kunna lite om allt från neurologi till diabetes. På storsjukhusen är man väldligt specialiserad. Den som sysslar med mag-tarmsjukdomar har tappat kunskapen hur man handlägger hjärtsjukdomar och då måste man skriva remisser.
Det man märker på de stora sjukhusen är att läkarna tappar den här breda kunskapen inom internmedicin.

– På stora sjukhus görs också ibland onödiga undersökningar, som exempelvis kranskärlsröntgen även när det inte behövs eftersom man har tillgång till den avancerade utrustningen, menar Jan Sörbo.

Samtidigt som Jan Sörbo framhåller de mindre sjukhusens fördelar vill han poängtera att han tycker att det är nödvändigt och mycket viktigt att det finns bra universitetssjukhus med spjutspetskompetens som kan ägna sig åt ovanliga och sofistikerade behandlingsmetoder.

– Jag ser egentligen ingen konflikt. Stora och små sjukhus kompletterar varandra. Båda behövs och de behöver samarbeta, men man ska värna om de små sjukhusen och just den breda kunskapen som man är tvungen att ha på ett litet sjukhus.

Centraliseringsideologin inom den svenska sjukvården imponerar inte på Jan Sörbo.
– Jag tycker att man skulle kunna flytta mer av resurserna från de stora sjukhusen till de mindre för att få ut mer.

– Sjukhus av Alingsås storlek borde ha en magnetröntgenkamera. En sådan skulle tillföra diagnostiken väldigt mycket när det gäller neurologi, ortopedi, men även inom röntgen. Dessutom skulle vi slippa transportera inneliggande patienter för MR och remittera våra patienter till Borås eller Sahlgrenska med allt vad det innebär i resande och väntetider.

De mindre sjukhusens snabba och enkla beslutsvägar och möjligheterna till informella kontakter med andra läkare är svåra att mäta i pengar, men ger oerhört mycket för behandlingsresultatet, menar Jan Sörbo.

– Misstänker jag att det inte är hjärtat det är fel på utan en inflammerad gallblåsa så kan jag ringa en kirurg direkt som kommer över väldigt snabbt och så diskuterar vi fallet tillsammans.

– På Östra skrev man en kirurgremiss och så kunde det ta en dag eller två.
Idag har jag haft en patient som var dålig och hade blodproppar i lungan. Tillståndet var rätt allvarligt. så det var frågan om jag skulle ge blodförtunnande och propplösande mediciner. Då kunde jag gå en trappa ner till röntgenläkaren och så tittade vi på bilden tillsammans och kunde på ett smidigt sätt diskutera vad som var bäst för patienten.

På Östra var jag nästan aldrig nere och tittade på en bild. Nu kan man i och för sig ta fram bilden via webben på Östra sjukhuset, men just diskussionen med röntgenläkaren gör att man får ut mer information och kan diskutera olika tolkningar.
Det är oerhört värdefullt, menar Jan Sörbo.

– Samma sak gäller de snabba beslutsvägarna och möjligheterna att påverka som skapar bra arbesmiljö och entusiasm på de mindre sjukhusen. När vi har arbetsplatsträffar på Alingsås lasarett känns det som att vi diskuterar väldigt konkreta, direkta vårdrelaterade problem där det ofta på ett möte kommer fram ett förslag som man kan sjösätta och sedan utvärdera, säger Jan Sörbo.

På det stora sjukhuset Sahlgenska talar ledningen väldigt mycket om ekonomi och att spara pengar och inte om vårdkvalitet. Det finns sektioner och sektionlsedningar som ska utreda och besluta och ofta rinner saker och ting ut i sanden när någon motsätter sig förändringen. Det blir för stort och centraliserat.

Det är ingen slump att man bytt verksamhetschef fem-sex gånger på Östra de senaste åren, det säger en del om storsjukhus, menar han.

Jan Sörbo ser inga hinder för att även mindre sjukhus kan expandera.
– Vi har moderna apparater för hjärtundersökningar och ska börja implantera pacemakers nästa år så att vi slipper att skicka våra patienter till Borås. Här ska vi samarbeta med Lund som skall utbilda våra narkosläkare att implantera pacemakers. Problemen för mindre sjukhus är att det är svårare att hålla sig uppdaterad i nya behandlingsstrategier. Det får man mer automatiskt på storsjukhus via vetenskapliga sammankomster. På ett mindre sjukhus måste man se till att prioritera att läkarna får åka på vetenskapliga sammankomster och kongresser, menar Jan Sörbo.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera