• 23 april 2002
• 0
• AV: Christer Bark

På hans egen hemsida får man heller inte veta så mycket mer om honom än att han är född 1942, bor i Vimmerby, är allmänläkare och en kort förklaring till varför han är moderat:
– Jag tror på individen.

Man får också veta att han är intresserad och engagerad i sociala frågor, främst sjukvård.

Och det är just därför Sjukhusläkaren söker upp honom i Riksdagshuset i Stockholm för en intervju. För även om det oftast är Chris Heister som får uttala sig för partiet i sjukvårdsfrågor så är det Leif Carlson som är partiets tunga eminens när det gäller sjukvård.

Det är han som ser till att Chris Heister alltid är uppdaterad. Det är honom man frågar. Det är han som kan och har format den moderata sjukvårdspolitiken det senaste decenniet.

Vi träffas på hans tjänsterum ett par våningar upp i gamla Riksdagshuset.

Leif Carlson är alltså läkare och kan därför i riksdagsdebatten även se sjukvården ur professionens perspektiv. Han tillhör den generation som en gång i tiden fick Kungens välsignelse att verka som provinsialläkare. Han hämtar snabbt det inramade beviset, som även är signerat av Gunnar Sträng, legendarisk socialdemokratisk finansminister.

– Inte många som har det kvar, säger han stolt och förklarar att på 60-talet utsågs alla provinsialläkare av kungen i konselj.

Det var också Socialstyrelsen och den svenska militärmakten som placerade denne norrlänning i småländska Vimmerby i början på 1970-talet där han istället för militärtjänstgöring skulle arbeta som läkare.
Han hade då varit igång några år på hudkliniken på Södersjukhuset efter läkarutbildningen på Karolinska. Och dit var det också tänkt att Leif Carlson skulle återvända efter ”förvisningen” till Småland.

– Det var inte alls meningen att vi skulle bli kvar Vimmerby, berättar han. Men jag och min hustru upptäckte snabbt att så länge barnen var små var Vimmerby trots allt kanske en bättre miljö att växa upp i än lägenheten på Söder i Stockholm.

Leif Carlson blev provinsialläkare i Vimmerby och har sedan upprätthållit sin tjänst som distriktsläkare och senare som distriksöverläkare och chefsöverläkare fram till det han kom in i riksdagen 1991. Därefter har han försökt arbeta något regelbundet till för bara något år sedan.
– Jag försökte in i det längsta att hålla en dag i veckan fri från politiken och senare i varje fall ett par helger i månaden och jobba hemma. Men till slut gick det inte att kombinera. Man behöver ju också någon dag för avkoppling. Dessutom fungerar inte läkaryrket om man inte har ständig kontakt med patienterna.

Leif Carlson är en garvad sjukvårdspolitiker, som suttit med i varenda sjukvårdsutredning under hela 1990-talet. Han blev ordinarie ledamot i socialsutskottet 1991, i Socialstyrelsens rättsliga råd året därpå och i Socialstyrelsens styrelse 1999.

”Alla ska ha samma rätt att få vård”
Han har en enkel och tydlig filosofi vad gäller sjukvård:
– Alla måste kunna få tillgång till vård när man behöver det oavsett ekonomisk situation. Och dessutom ska alla ha samma rätt att få vård.
Han tycker också att grunden med en offentligt finansierad vård är bra och ska bibehållas.

– Men vi anser däremot inte att vården behöver utövas i monopolform. Bättre är att ha mångfald och nyttja marknadskrafterna som man vet har effekt när det gäller både service och patienternas tillfredsställelse.
Att mångfalden skulle hota kvaliteten på sjukvården och skapa en oseriös marknad anser Leif Carlson vara en befängd tanke eftersom makten helt ligger hos patienterna.

– Ger man dålig service och presterar dåliga resultat väljs man ju bort. Det blir så att säga mindre mat på bordet.
Mångfalden gör också att patienten kan mötas med respekt.

– Man ska inte behöva möta sjukvården som en myndighet, som det var förr när man fick ta av sig mössan och uppleva att man egentligen bara var ett störande moment i verksamheten.

Landstingen bör avvecklas
Även om moderaterna och Leif Carlson anser att sjukvården ska vara offentligt finansierad vill man fortast möjligt avveckla landstingen som huvudman för sjukvården, eftersom man anser att denna överbyggnad bara skapar byråkrati och dåligt resursutnyttjande.

Leif Carlson menar att hela tio procent av sjukvårdskostnaderna i dag aldrig når ut i sjukvården.
– Det handlar om i storleksordningen 15 miljarder kronor som bara ligger och skvalpar omkring i systemet, säger han. Och kallar det ”ineffektivitetspengar”.

– Vi har fortfarande kliniker som gör precis samma saker och har i princip samma kvalitet med där det skiljer 30-40 procent i kostnader. Att ha det så kan ju inte ligga i någons intresse.
Därför är ökad konkurrens och mångfald en del i den ”medicinkur” svensk sjukvård behöver för att bli mer effektiv enligt moderaterna. Leif Carlson ger ännu ett exempel: – För landstingen handlar sjukvården alltid bara om en kostnad vid en behandling eftersom man har så smalt intag av pengar att man inte ser hela bilden. Det kan till exempel på en klinik finnas ett behov av att anställa en ny läkare. Men läkaren anställs inte eftersom han bara ses som en kostnad. Resultatet blir att man får en kö.

Man ser eller bryr sig inte om att kostnaderna istället läggs över på staten eftersom de här patienterna som inte får behandling tvingas gå sjukskrivna. Och att folk inte kommer i arbete ger de största förlusterna.
Förklaringen ligger enligt Leif Carlson i att det inte finns någon förbindelse mellan de olika plånböckerna. Dagens finansieringssystem är ineffektivt och skapar onödiga vårdköer.

Det finns också en tendens i systemet att landsting och kommuner ofta försöker bolla över kostnader på varandra.

– Har man en patient med stroke till exempel är det kanske inte så intressant att sätta in intensivrehabilitering utan man väntar då hellre några dagar för då blir det istället en kommunal angelägenhet.
Moderaterna vill lösa problemet genom en obligatorisk försäkring där alla betalar en sjukvårdsavgift.

– Då vet man att alla pengarna går till sjukvården. En sådan försäkring ska även innefatta läkemedel och delar av sjukpenningen och förtidspensionering som har med rehabilitering att göra.
Det skulle tvinga vårdgivaren att alltid titta på hur man totalt sett får ut bästa resultatet, eftersom det då aldrig går att skjuta över kostnader på någon annan.

– Vinnaren är patienten. Jag blir en resursbärare och inte en kostnad, säger Leif Carlson.

Det knackar på dörren och en av moderaternas samordnare vill snabbt ha besked om hur partiet ska ställa sig i en speciell fråga. Leif Carlson ger några snabba direktiv och intervjun fortsätter kring vem som ska ha ansvaret för sjukvården om nu landstingen avvecklas.

Enligt moderaterna är det staten som ska stå som huvudman.
– Men verkställigheten borde sedan läggas ut på mångfald och konkurrens.

Men det är staten som ska ta in sjukvårdsavgiften, vilket kan administreras av försäkringskassorna.
– Sedan fördelar man ut pengar och träffar vårdavtal med lika vårdgivare.

Moderaterna applåderar utvecklingen i Norge där man förstatligat sjukhusen och gjort dem självstyrande.
– Även om initiativet kom från en socialdemokratisk minister så var det ovanligt klokt.

Om moderaterna får bestämma kommer den svenska sjukvården att gå samma väg.
– Vi ska se till att sjukhusen blir ordentligt självständiga.
Ökad mångfald och konkurrens kommer också enligt Leif Carlson att ge högre lönerna inom sjukvården.

– I Sverige har man ungefär 20 procent lägre lön än inom övriga EU-området. Det gör att vi hela tiden riskerar att tappa kompetent personal samtidigt som rekryteringsmöjligheterna här påverkas av möjligheterna att inte kunna etablera sig själv. Hade vi haft flera vårdgivare hade vi haft helt andra marknadslöner. Dessutom hade vi fått en dynamik som släppt loss kreativiteten.

Leif Carlson fortsätter att formulera den moderata sjukvårdspolitiken snabbt och effektivt. Och hinner dessutom då och då svara i telefonen. Samtalet glider vidare till resursfrågan och de miljarder kronorna som moderaterna bestämt avvisade i riksdagen.

– Att bara tillföra pengar rakt av innebär bara att de försvinner i svarta hål, säger han. Man behåller ineffektiviteten eftersom man bara plåstrar över problemen med nya pengar.
Därför sa moderaterna nej, men man inser samtidigt som alla andra att sjukvården måste tillföras nya resurser. Och att det handlar om stora belopp.

– Men först måste man ta reda på vad pengarna behövs till. Och det får man bara veta om sjukvården blir konkurrensutsatt.

Enligt moderaterna är det framför allt en åldrande befolkning och att människor blir mer medvetna och kommer att kräva sjukvård i framtiden på ett helt annat sätt än tidigare samt den snabba medicinsk-tekniska utvecklingen som möjliggör vård som förr var omöjlig som gör att sjukvården måste tillföras resurser.

– Ser man 10-15 år fram i tiden handlar det säkert om mellan 30 och 50 miljarder kronor, säger Leif Carlson. Då tror jag ändå inte att man räknat i överkant.

Och var ska pengarna tas ifrån?
– Det finns bara en lösning och det är att vi har en tillväxt i ekonomin. Då får vi både ökade resurser samt kan avsätta en större del av de pengarna till sjukvård. All erfarenhet och statistik visar att länder med större resurser också avsätter en större del av dessa till sjukvård.

För att finansiera sjukvården med högre skatter säger moderaterna föga överraskande blankt nej till.
Leif Carlson betonar samtidigt att när det gäller att lösa sjukvårdens två stora huvudproblem – den långsiktiga finansieringen och kompetensförsörjningen – är det bråttom.

– Vi har inte så många år på oss om vi ska klara detta, säger han allvarligt. Tyvärr har vi hamnat i något av en ideologisk låsning

Moderaterna tar nämligen bestämt avstånd från vad man kallar ”den socialdemokratiska planekonomin”.
– Vi tycker att marknadskrafterna måste få styra även på sjukvårdens område. Sedan får man naturligtvis ha regleringar vid sidan av som garanterar allas likställighet och rätt att få vård.

Om det är bråttom hur ska man då komma vidare?
– Det har trots allt börja komma lite signaler från socialdemokraterna om att man insett problemet. Socialministern har ju nu också börjat tala om att det kan vara bra med mångfald.

Men det räcker inte enligt Leif Carlson. Moderaterna vill forcera fram nya och privata lösningar mycket snabbare, inte minst när det gäller akutsjukvården.

– Här vill ju socialdemokraterna inte släppa in några privata bolag alls om de ser att de kan göra en vinst. Men man borde se om detta kan tillföra vården något istället. Kan ett bolag göra akutsjukvården billigare och bättre och ändå få en del över i vinst så kan det väl ändå inte vara fel, säger Leif Carlson.

Det här är en stor och viktig ideologisk skiljelinje mellan socialdemokraterna och moderaterna. Leif Carlson betonar dock att han inte vill ha någon ”rövarkapitalism”.
– I Sverige har vi en väl utvecklad marknadsekonomi och vi vet hur man reglerar områden så att marknaden kan fungera, säger han. För patienterna är driftsformen egentligen ointressant. Deras intresse ligger i att få en bra vård.

”Vi tror inte på planekonomi”
Den nationella handlingsplanen, som nu kommer att följas upp med ytterligare en handlingsplan för sjukhusen, är andra inslag i den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken som moderaterna säger nej till.

– Vi tror inte på planekonomiska tankar som kommer uppifrån. Vi vill hellre se att man öppnar upp underifrån och tar vara på de idéer och den kreativitet som finns. Man måste ge sjukvården frihet att utvecklas av egen kraft.

För att primärvården ska kunna fungera på ett bra sätt i framtiden tycker den gamle distriktsläkaren att mer specialistkompetens måste tillföras samt att man får bort det gamla revirtänkandet.

– Primärvården måste även kunna vara ett nav i äldreomsorgen. Vi har en tendens i dag att allt fler människor vill vara hemma när de blir svårt sjuka. Och det kommer framöver att kräva ökade insatser av sjukvården. Då är det viktigt att primärvården öppnar sig så man även får med specialisterna.

– Men det kan man inte göra med planer som bygger på gamla modeller.

Leif Carlson avvisar också förslaget till handlingsplan för sjukhusen som socialministern Lars Engqvist nyligen presenterade.

– Vi har som sagt svårt att se vad man kan få ut av alla dessa planer. Och jag tror heller inte att sjukhusläkarna ska inbilla sig att dom får ut något av detta.
När det gäller läkemedelskostnaderna anser Leif Carlson att vi inte ska vara så ”alarmistiska”.

– Man måste också se till de fördelar som nya läkemedel ger. Många patienter kan med bra medicinering hålla sig någorlunda friska och arbeta istället för att bli föremål för och belasta sjukvården.

Men det finns också många problem med konsumtionen av läkemedel:
– Vi har t.ex. i dag dålig kontroll på under- och övermedicinering vilket gör att var tionde inläggning på medicinkliniken är läkemedelsrelaterad. Det kostar åtskilliga miljarder.

Vill ha läkemedelsförsäkring
Även när det gäller läkemedel vill moderaterna i väntan på en obligatorisk hälsoförsäkring, där läkemedel ingår, införa ett frivilligt försäkringssystem. En sådan försäkring skulle garantera att man alltid skulle kunna få tillgång till subventionerade preparat om det föreligger ett medicinskt behov.

Dagens system som kräver dispens för vissa läkemedel som Viagra anser Leif Carlson vara byråkratiskt, krångligt och oetiskt.
– Allvarligast är kanske att handlingar om dispens i dag är offentliga och skall avgöras av regeringen. Om man t ex drabbats av ryggmärgsbråck och behöver Viagra för att kunna ha ett någorlunda normalt samliv måste du offentligt lämna ut hela ditt sexualliv. Man kan fråga sig om det kan anses vara en regeringsfråga att diskutera varje dispensärende. Det är ett absurt system och klassfråga, säger Leif Carlson.

Därmed tvingas jag sätta punkt för intervjun. Några bilder ska också tas. Naturligtvis med diplomet som bevisar att denne sjukvårdspolitiker faktiskt är den ende läkaren i riksdagen som dessutom är utsedd av gamle kungen.