”Skriv rapporter på allt som inte fungerar”
Styrkta av detta klargörande skulle vi sedan diskutera regeringens Patientsäkerhetsutredning. Patientsäkerhet är i ropet och uppmärksamhet kring detta behövs verkligen och är positivt. Så hur ska denna utredning leda till socialministerns utlovade goda och säkra vård?
Ja man blir lite besviken. Flertalet punkter gäller enbart kontroll av läkares eventuella olämplighet. Till exempel om apotekspersonal ska få rätt att rapportera när tvivelaktiga läkare förskriver stora mängder narkotiska preparat till tvivelaktiga personer, om uppvisande av utdrag ur brottsregistret ska krävas när man söker arbete inom hälso- och sjukvård, om försäkringsläkare ska omfattas av tillsyn (vilket de inte gör idag) och om patientnämndernas framtida roll när patienten vill framföra klagomål.
Alla dessa bitar är förstås viktiga men har sammantaget mer karaktären av jaga doktor än säkra patienter.
I utredningen ingår också en välkommen översyn av Lex Maria och HSAN. Systemtänkande istället för syndabockstänkande är tänkt att bli mer framträdande i framtiden vilket är utmärkt.
Men i en patiensäkerhetsutredning värd namnet borde man också ta tag i de problem som orsakar att fel uppkommer. För när felet väl har blivit är det liksom försent.
Nej, det riktiga patientsäkerhetsarbetet ligger i det dagliga arbetet och gäller även för oss som sköter oss. Och där behövs inga utredningar för vi vet oftast precis vad som felas och vad som i sin tur innebär potentiell risk för patienten.
Den ständiga vårdplatsbristen, svårigheten att behålla kompetent personal, agerandet att en doktor är en doktor utan att hänsyn tas till kompetens eller erfarenhet, är problem som ständigt påtalas förutom de organisatoriska och arbetsmiljömässiga.
Men att påtala bristerna har hittills inte lönat sig nåt vidare. Så ett sätt kan vara att vi i läkarkåren nu på allvar börjar använda ett verktyg som ledning och politiker förstår. Avvikelserapporten.
Varför inte börja rapportera för glatta livet! Inte om struntsaker utan om viktiga saker som spelar roll.
Skriv om allt viktigt som borde fungera men som inte gör det.
Rapportera om alla försenade eller strukna operationer, bortkomna eller försenade provsvar, diktat som inte skrivs ut pga brist på sekreterare, patienter som får vänta för länge på en undersökning, om bristande tillgång på hjälp av annan personal, undersökningsutrustning som saknas eller är trasig eller finns för få av, undersökningsrum som konverteras till expeditioner för andra personalkategorier, undersökningsrum som används till överbeläggningsrum, läkarexpeditioner som används till överbeläggningsrum eller helt försvinner vid ombyggnationer, interntransporter som inte fungerar, patienter som felprioriteras på akuten, IT-system som hänger sig, behandlingar som inte sätts in pga budgetskäl, IVA-platser som saknas, utbildningar som sparas in…
Ja allt som är fel men som borde fungera ska vi börja rapportera!
Och till alla de verkligt sjuka patienter, som hellre stannar kvar hemma än söker akut därför att de har upplevt att vården inte fungerar och att väntetiderna på akuten är orimliga, alla dom patienterna måste vi uppmana att kräva sin rätt för att inte mörka ett ännu större vårdbehov!
Vi får säga att visserligen finns det för få vårdplatser än, men vi SKA hjälpa dig. Ta din säng och kom!
Karin Båtelson, vice ordf Sjukhusläkarföreningen
Men arbetsmiljön är på många ställen så dålig att det sker en mängd onödiga avvikelser,av vilka några skulle kunna förhindrats av bättre rutiner. Men efterfrågar ingen eller vill ingen reagera på information och professionella slutsatser från vårdanställda, på det sätt Susanne Flyborg beskriver, så leder det ingenstans eller t.o.m. åt fel håll. Det gör dels att uppgiftslämnaren känner sig frustrerad och lär sig att inte bry sig och dels lär sig organisationen ingenting av det som ändå händer. Det bästa sättet att förbättra säkerheten för våra patienter är att sträva mot lärande organisationer. Definitionen för en sådan är att den respekterar, lyssnar och reagerar på det som medarbetare och kunder känner till och rapporterar.
Marie Wedin
I Susannes beskrivning får man intrycket att arbetsmiljön inte är den bästa- Kommunikationen inom personalen verkar störd. Ledningen tycks ha tappat kontrollen. Det är med den Susanne skall tala.
En patient som hamnar på IVA kommer någonstans ifrån!
Den läkare som sänder en patient till serviceavdelning, IVA, rtg eller lab är fortfarande den ansvarige och måste ta ställning till förändring i situationen.
På större sjukhus är akutmottagningarna i dag inga avundsvärda arbetsplatser. För patienter som inte kan bedömmas på stubinen måste tidsödande improvisationer göras. Det finns en kader av jourhavande på större lasarett med bakjourer och chefer.
Det är chefen för jourverksamheten som skall ta ställning till behov och handläggning. ”Någon —— ordning får det vara!”
Min rekommendation är att man på varje arbetsplats bestämmer hur positiv och negativ kritik skall hanteras!
Den allvarligaste incidensen, suicudium, hade fångats upp i den av mig omkring 1970 föreslagna utredningen av patienters behov under sista levnadsåret. Se gärna mina kommentarer på annan plats.
Ingen vill lyssna till ALLVARLIGA avvikelser, minst av allt SoS!
Jag har anmält ett större antal avvikelser men inte bryr sig SoS om det.
En 20 årig kvinna inkom till IVA efter intox, ville skriva ut sig, sköterskorna tillkallade jouren för bed av pat. Han ville inte komma pga önskan att vila. Genom kontakt med anhöriga kunde hon öveertalas stanna. Efter ngn tim igen samma sak. Jouren ombads komma men ville sova. pat skrev ut sig på egen begäran o med ”eget bevågpapper”, suiciderade inom 24 tim. Lex Maria. Jouren gjorde inte fel för det fanns inget PM skrivet att han skulle bed pat! Underbart, ska vi ha en PM pärm för allt som kan inträffa på ett arbetspass? vad tror man jour innebär? Om man känner sig osäker får man väl kontakta bakjouren.
Det är väldigt ofarligt att jobba som ansvarig för andras liv o hälsa. Ingen kan komma åt dig vad du än gör kan det verka, särskilt i framtiden då man inte ska kunna straffas för vållande till annans död, eller kroppsskada eller utsätta ngn för fara. Inte för det varit vanligt tidigare- ytterst ovanligt- men ska vårdpersonal inte längre ha ngt personligt ansvar? Att på sköterskornas begäran upprepat vägra bedöma en patient frö man vill sova som jour borde inte vara acceptabelt.
Ä n mindre är det acceptabelt att SoS inte anmäler det vidare till HSAN. Det kan inte tas på annat sätt än att hon var inte så mycket värd. Om det var någon som tyckte att hennes liv hade ett värde finns risken att de tar saken i egna händer, och vi vill inte se den utveckling med mer hot o våld som man sett mot socialtjänsten sedan deras personliga ansvar förändrades.
Om detta inte är något att bry sig om vad tror vi då avvikelser i övrigt ska leda till?
Jag har ytterligare exempel,
jag skulle faktiskt kunna skriva en hel bok om allvarliga avvikelser o misstänkta sådana jag rapporterat. Istället för att se det som en tillgång vet jag att man suckar på SoS när man får något från mig. För att ha möjlighet till gehör får jag anlita bulvan. jag försöker vara noggrannt påläst innan jag anmäler ngt för att inte komma in med onödiga anmälningar som bara leder till irritation.
Jag påpekade ett problem i samarbetet mellan polis och sjukvård där olika sekretesser försvårar eller omöjliggör arbete o äventyrar patientsäkerheten. Det var ett fall som renderade 4 JO anmälningar, dock ingen från mig. Jag förstod dock hur felet kan ha uppstått, vilket jag inte tror att JO gjorde och trots förklaring till SoS tror jag inte heller de begrep det. De önskade inte heller någon förklaring vidare. Ingen utredning gjordes för att reda ut om mina farhågor ev stämde. Själv kunde jag pga sekretess inte ta reda på de faktiska fröhålandena i samarbetet med polis. problemet= vid en brottsmisstanke där polisen öppnar en förundersökning är den sekretess. Ibalnd också för läkare som ska kallas för vårdintygsbedömning. Vad som föregått gripandet är mycket viktig information för att kunna ta ställning till vårdintyg och ta upp med pat för att höra dennes förklaring till händelsen, dvs fiska efter ev paranoia, hallucinationer, depression mm. Om läkren inte får tillgång till materialet kan det bara genom att allmänt tala med pat var svåert att avslöja symtombilden o pat kan bli felbedömd.
Ska SoS verkligen inte bry sig om att se på ett sådant mycke tänkabart scenario, även om det inte var så i det här fallet?? SoS har inte tillsyn över polisen, jag vet men gränskontakterna är viktiga och det vore inte fel om SoS hade en kommunikation med Justitiedapartementet om problem som detta, och fler….