”Sjukvårdens organisation har väldigt många förlegade uppdelningar som stökar till det i våra huvuden”
Det menar Hans Winberg, ekonom och projektledare på IFL, vid Handelshögskolan, som tycker att det är dags att gå ifrån den ålderdomliga uppdelningen i primärvård och sluten vård till rätt och slätt öppen och sluten vård.
Han vill också avskaffa de nuvarande detaljstyrande beställarsystemen som han tycker förhindrar innovation och framväxten av bra vårdvalssystem.
Hans Winberg håller med de kritiker som befarar att dagens vårdvalsmodeller riskerar att leda till öppna dörrar på vårdcentralerna istället för kvalitativt bra vård på systemnivå.
– Risken är uppenbar eftersom primärvården ännu inte alls är med i öppna jämförelser. Det finns inga instrument som driver fram en satsning på medicinsk kvalitet. Dagens modeller liknar väldigt mycket det gamla eftersom man inte tittat på samspelet mellan olika styrsystem som exempelvis ekonomi, riktlinjer och marknadsreformer, tycker han.
Det dyker upp nya möjligheter, men när man ändrar i en del av systemet kan man med andra styrmedel vrida klockan tillbaka i en annan del av systemet.
Ersättningsmodellerna ändras bara marginellt när de ändras, så utförandet blir detsamma trots nya idéer om hur patientens ska välja vårdgivare.
Hans Winberg menar att politikerna och beställarapparaten måste ta ett steg tillbaka från den dagliga verksamheten och istället sätta tydliga ramar. Är all verksamhet detaljreglerad och bestämd på förhand, så blir det ingen innovation i utförandet.
– Vi har inte sett att de privata alternativen åstadkommit någon mångfald i vården.
Konkurrrensutsättningen har inte lett till nya lösningar i verksamheten, eftersom de privata alternativen är insnärjda i det gamla detaljstyrda systemet, menar Hans Winberg.
– Sjukvårdens organisation har väldigt många förlegade uppdelningar som stökar till det i våra huvuden – ekonomiska, politiska och medicinska. Mängder av kroniker skulle kunna specialistvårdas på ett helt annat satt. Cancervården är ett exempel. Trots att det kommit medicinska innovationer som gjort cancer till en kronisk sjukdom så ändras inte organisationen. Den är fortfarande riggad för att ta hand om en komplicerad vårdsituation och dålig på att ta hand om ett kontinuerligt flöde av patienter, menar Hans Winberg.
– Varför ska universitetsklinikerna som har som främsta mål att klara de mest avancerade operationerna och strålbehandlingarna, samtidigt utföra kroniska behandlingar som både för patientens och vårdens skull kan göras i ett rum på vårdcentralen eller en strålklinik?
Mycket i den moderna cancerbehandlingen skulle kunna administreras med en annan organisation och föras ut från universitetssjukhuset när specialinsatsen blir rutin. Nu ska alla patienter till samma klinik för att göra undersökningar, mätningar och avvägningar och så uppstår det onödiga köer. Tänk nytt och frigör den tiden så blir det bättre för alla, menar Hans Winberg.
– Det är inte i spåret av nya upphandlingar som nya idéer kommit fram, utan idag är det eldsjälar som står för innovationerna inom sjukvården och de finns överallt. Både inom landstingen och i det privata. Styrsystemen gynnar inte innovationer.
Många av de organisationsprojekt som lanseras som nya inom landstingen är så ålderdomliga att man inte vet om man ska skratta, gäspa eller gråta säger Hans Winberg, som efterlyser ett mycket större nytänkande och att sjukvården styrs mer mot mål än insatser.
– Istället för att beställa ett sjukhus skulle man kunna beställa kvalitativ sjukvård. Varför inte exempelvis låta olika grupperingar konkurrera om vården av diagnosgrupper? Här skulle det kunna växa fram många olika alternativ, menar han.
Hans Winberg tror inte att de vårdvalsmodeller som kommer nu inom primärvården leder till så värst mycket förbättringar.
– De är alldeles för begränsade. Det blir ungefär som förr, någon form av listning hos en allmänläkare. Men han vill definitivt inte slakta vårdvalsmodellen. Vårdval är bra och tar bort upphandlingshysterin. Vårdval som princip är rätt väg att gå även om det blir mycket fel nu i början.
Christer Bark
