”Sjukhusläkarnas ersättning för beredskap måste höjas rejält”
I förra numret av Sjukhusläkaren presenterade vi några, för Sjukhusläkarföreningen angelägna frågeställningar inför avtalsrörelsen, nämligen en centralt fastställd lägstlönepott samt bevarandet av joursystemet.
I detta nummer vill vi ta upp ytterligare två, som vi bedömer, minst lika viktiga frågor för sjukhusläkarna; nämligen en angelägen höjning av beredskapsersättningen och ett ändamålsenligt avtal om förhandlingsordningen.
Beträffande beredskapsersättningen motsvarar dagens ersättning för beredskap A, vardagskvällar, 6 minuters betalning per timmes vakt. Det ger en ersättning av 20-30 kr i timmen beroende på månadslönens storlek.
Att som högt kvalificerad medicinsk expert sitta på vakt, beredd att rycka ut och rädda liv för 20 kronor i timmen är för dåligt betalt.
Att få sin nattsömn störd upprepade gånger och för detta få enstaka timmar ledigt kontorstid en vardag räcker inte som kompensation.
Våra arbetsgivare har länge klarat sitt uppdrag genom att de kunnat förlita sig på läkares plikttrogenhet gentemot sina patienter, men beredskapsarbetet har under åren förändrats till sitt innehåll och blivit väsentligt mycket tyngre.
Ordet beredskap har urholkats. Det innebär numera inte att man kan räkna med att endast i undantagsfall bli störd. Tvärtom, störningarna är många och tiden mellan störningar har därmed blivit allt mindre värd. Beredskapen är således för dåligt betald! Ersättningen behöver minst fördubblas.
Förhandlingsordningen
Vad beträffar avtalet om förhandlingsordningen har vi den här avtalsperioden haft ett centralt avtal om den ”traditionella modellen”.
Lönerna fastställs då i ett kollektivavtal mellan arbetsgivaren och läkarföreningen. Därutöver har det funnits möjlighet lokalt för parterna att komma överens om en lönesättning enligt lönesamtalsmodellen. Villkoren för denna har överenskommits mellan läkarföreningen och arbetsgivaren lokalt.
Lönesamtalsmodellen har prövats på några ställen bland annat på Helsingborgs lasarett och i primärvården Kronoberg, men den har ännu inte fått något brett genomslag.
Sjukhusläkarföreningen tycker att det är angeläget att denna möjlighet till att lokalt kunna överenskomma om lönesamtalsmodellen finns kvar då den i vissa fall uppfattats som lyckad.
Individens löneutveckling såväl som hela läkargruppens ska stå i fokus för det yrkande vi gör i avtalsrörelsen.
Förhandlingsordningen ska garantera en god löneutveckling för hela sjukhusläkargruppen. Vi är också öppna för möjligheten att förhandla om andra saker än pengar i lönekuvertet.
Beroende på individens aktuella situation kan olika faktorer i anställningsvillkoren vara viktiga, och vi är öppna för att sådana faktorer ska kunna tas in i förhandlingen – även om vi anser det viktigt att inte villkoren urvattnas jämfört med de i kollektivavtalet.
De centrala skrivningarna får således inte hindra utvecklingen, lika lite som de får inskränka möjligheterna för fortsatt traditionell förhandling där detta är att föredra.
Det centrala avtalet skall garantera minimum och stötta maximum.
Torbjörn Karlsson, Lars Nevander och Marie Wedin, ledamöter i Läkarförbundets förhandlingsdelegation och i Sjukhusläkarföreningens styrelse.
