”Primärvården behöver fler specialister och intelligenta resurser”
– Sjukhusläkaren har träffat Capios förre VD, Per Båtelson, en av Sveriges mest framgångrika företagsledare och entreprenörer under 2000-talet.
Han menar att det behövs stora omställningar och ett helt nytt tänkande för första linjens sjukvård om vården för patienterna ska bli bättre och mer tillgänglig i framtiden.
– Primärvården har för lite lab- och röntgenresurser, den hänger ihop för dåligt med övriga vårdnivåer och det är för få specialister involverade i verksamheten, menar han.
Per Båtelson tycker att de som styr dagens sjukvård filar på gamla koncept och är fast i tänkandet med en allmänläkare som den kloke gubben eller gumman som ska vara både ”gate keeper” och den som säkrar den medicinska hanteringen vidare i systemet.
– Det jag ser i länder som Sverige och England är att allmänläkarna blivit isolerade och remitterar ut i det mörka utan kontakter med slutenvårdens specialister.
Per Båtelson menar att allmänläkarna har för dåliga diagnostiska plattformar för att på ett vederhäftigt sätt hantera utredningar och komma fram till ordentliga behandlingsrekommendationer.
– Det har lett till att hela utredningsstadiet är ett gigantiskt slöseri av resurser och tid. Allt för mycket tar för lång tid, är ofullständigt och måste göras om.
Han tycker att patienterna har rätt att kräva mer av första linjens sjukvård och att vårdgarantin som säger att patienten ska få ett möte med en allmänläkare inom en vecka, en specialist inom tre månader och specialistbehandling inom sex månader inte är mycket till utfästelser.
– Patienten borde kunna få en fullständig utredning med en behandlingsrekommendation inom 24 timmar.
Det är inte orealistiskt, men det måste till ordentliga satsningar med bra närsjukhus som bas i första linjen, med specialister inblandade.
De försök som gjorts hittills att få ut specialister i öppenvården har varit alldeles för små, menar Per Båtelson.
Förutom politikerna som han tycker lägger sig i för mycket hur sjukvårdens produktion ska gå till och bromsar utvecklingen, menar Per Båtelson att den största bromsklossen idag är den olyckliga strukturen inom svensk sjukvård med för många stora sjukhus och för stora organisationer.
– Det är extremt hämmande mot förändring och förnyelse. Vi byggde upp en sjukhusstruktur på 1960-70-talen för en akutsjukvård som vi egentligen inte behöver idag. Tittar vi på framtidens sjukvårdsbehov så är det inte traumasjukvården i form av dödade människor i trafik och annat som vi är i mest behov av.
Idag handlar det mycket mer om att förebygga konsekvenserna av den livsstil vi har och att behandla människor med kroniska sjukdomar som lever längre. Då är det traditionella akutsjukhuset ingen bra struktur. De här jätteorganisationerna är varken patientvänliga eller bra på att skapa utvecklande arbetsmiljöer, menar Per Båtelson.
Bristen på kontinuitet det stora gisslet
Bristen på kontinuitet och ansvarstagande i stora komplexa organisationer där det är lätt att gömma sig är det stora gisslet idag, tycker han.
– Jag har sett på nära håll hur min far hanterats på Sahlgrenska, av jag vet inte hur många läkare, där ingen vill vara ansvarig.
Per Båtelson har efter 12 år som VD på Capio och många års internationella erfarenheter en klar uppfattning vad som behövs.
– Bygg enklare institutioner!
Det går, menar han, om man släpper på prestigen.
– I Sverige är det fint att arbeta på det stora tunga dyra sjukhuset och fult att arbeta i snabba patientvänliga miljöer. Den inställningen måste brytas för att säkra att människor kan jobba över gränserna. Jag tror att det behövs ett nytt tänkande när det gäller hur specialisterna arbetar. Man måste öppna upp för mer rotation i systemet.
Per Båtelson menar att den landstingsstyrda sjukvården erbjuder för få alternativ.
– Det måste finnas rakare vägar för patienterna att nå specialister.
Han skulle vilja se en utveckling i Sverige där det satsas på mindre sjukhus med en mix av specialister och behandlingslinjer som i olika former är knutna till en diagnostikplattform med alla de lab- och röntgenmoderniteter som finns.
Han vill också få till stånd en utveckling att via nätet integrera även andra specialister eller subspecialister i första linjens sjukvård. Tekniken finns och är mogen en lansering, menar han.
– Då skulle man kunna göra bättre och snabbare utredningar och ge bättre vård på det lokala planet.
Förebilden är de franska privatsjukhusen som han tycker har kanske världens bästa koncept för att hantera patienter med hög kontinuitet och ansvarskänsla.
– De är ofta byggda som ”skånegårdar”. Det finns en länga för ren konsultation, ett gemensamt it-system, en länga med radiologi och kanske radioterapi, en lablänga och en länga med operationssalar och vårdavdelningar, där allt hänger ihop.
Inte för stora – inte för små
Nyckeln till framgång är enligt Per Båtelson att sjukhusen är så stora att det finns tillräckligt med kompetens och kontinuitet så att specialisterna kan utvecklas och tycker att det är värt att stanna, men också att sjukhusen aldrig tillåts växa sig för stora.
– Totalt finns det kanske 30-40-50 läkare på de franska privatsjukhusen, vilket innebär att alla känner alla och vet vad kollegorna går för. Om sjukhuset inte är större är det möjligt för varje enskild läkare att ha tillräcklig överblick över sjukhusets resurser. Läkaren kan sätta sig ner med patienten och lova en kedja av behandlingssteg som han eller hon sedan kan leverera – allt från undersökning och behandling till rehab och fysioterapi.
– Läkarna får arbeta på ett sätt som de uppskattar, och kan hålla vad de lovar. En behandlingskedja tar sällan mer än två veckor, från utredning till utskrivning och det är samma läkare som följer patienten genom hela kedjan. Det har lett till extremt nöjda patienter, men också bortskämda, visar undersökningar. Patienterna är vana att det fungerar. Men även läkarna är nöjda. Ofta stannar de hela livet ut på sjukhuset, även om de är egna företagare, säger Per Båtelson
Söker specialisten direkt
– I nio fall av tio söker patienten direkt till de här franska specialisterna. Det är möjligt eftersom i stort sett alla fransmän har en tilläggsförsäkring som ger dem rätt att välja vilket sjukhus som helst, privat eller offentligt, var som helst i Frankrike.
Även om de franska privatsjukhusen inte är så stora så är de tekniskt välutrustade, menar Per Båtelson.
– Fransmännen älskar högteknologi, så det är laminära flöden i alla salar och hur fint som helst. Och de är effektiva – en MR-kamera på en sådan här enhet ser minst 30 patienter om dagen.
Den totala motsatsen till de franska privatsjukhusens satsning på specialister även i första linjen är den norska modellen. I Norge har man sedan några år tillbaka valt att satsa på allmänläkarna så att de kan göra mer nytta innan patienten hamnar på det stora sjukhuset.
Det har också varit väldigt lyckosamt, tycker Per Båtelson.
– Öppenvårdsdiagnostiken har byggts ut så att allmänläkarna idag har snabb tillgång till alla moderniteter inom både lab- och röntgendiagnostik, inklusive patologi. Allmänläkarna har även möjlighet att verbalt konsultera de specialister som tolkar, vilker gör att de aldrig behöver skicka in patienter till sjukhusen för till exempel MR eller CT-diagnostik i första ledet. Allmänläkaren håller i den delen av kedjan själv.
Fördelen med det norska systemet, menar Per Båtelson, är att det kan vara lättare att genomföra eftersom allmänläkarna är bättre utspridda än specialisterna.
– I dag finns också teknologin för att ge allmänläkarna bättre diagnostiskt stöd. Det har hänt mycket de senaste åren.
”Politikerstyret är
det stora problemet”
Men det finns motstånd mot att rycka resurser ur de stora organisationerna och sjukhusen eftersom det satsats så mycket prestige i dem, menar Per Båtelson, som tycker att det idag saknas trovärdiga visionärer och en politisk vision för den svenska sjukvården.
– Politikerstyret är det stora problemet. Det blir så ihåligt när ministrar och landstingspolitiker tar på sig rollen att visionera om något de inte kan. De korta valcyklerna och politikernas begränsade kunskaper om verkligheten fördärvar mycket för sjukvården, menar han.
– Politikerna ska sätta upp ramarna och bestämma finansieringen. De ska vara tydliga med vilka val de gör mot väljarna, men när det gäller makten över produktionen ska de inte finnas med. Det är hans absoluta övertygelse även om han på en punkt vill försvara politikerna.
– De har som beställare ännu inte de verktyg, bl a kvalitetsdokumentation, som behövs för att verkligen kunna styra.
Brist på konkurrens leder också till att vi fortfarande är i ”the dark ages” när det gäller att få svart på vitt på hur vi förbrukar och använder resurser, tycker Per Båtelson.
Ingen sektor mäter prestanda
så lite som sjukvården gör
– Det finns ingen annan sektor som mäter så lite i form av prestanda som vården eller hur resursförbrukningen faktiskt ser ut, vilket gör att beslutsunderlagen för tjänstemän och politiker är undermåliga. Ta till exempel sammanslagningen av Sahlgrenska universitetssjukhuset som gjordes utan ordentliga konsekvensanalyser. Man saknade helt enkelt kunskap om vad som var bra och dåligt och så har det också gått som det gått.
– Vi betalar hela livet skatt till sjukvården. När vi behöver utnyttja vården ska vi vara välkomna kunder, även om vi inte har checken med och betalar. Men så är det nog inte många som känner sig när de söker vård idag. Framförallt inte de äldre och svagare som ofta upplever sig kränkta för att det inte finns en kontinuitet eller ett ansvarstagande eller en tillgänglighet.
Per Båtelson tycker att svensk sjukvård behöver en visionär med kunskap, som den norske sjukvårdsministern Tore Tønne (kanske mest känd i Sverige för att han år 2002 begick självmord efter ett mediadrev där han ankagades bland annat för att på ett olagligt sätt ha tagit emot dubbla löner.).
– Tore Tønne var minister i Arbeiderpartiet med näringslivserfarenhet som kom tillbaka till politiken med starka visioner om hur norsk sjukvård skulle utvecklas. Hans ledarskap gjorde att man kunde enas om den stora helseföretagsreformen.
Per Båtelson menar att man kan välja den norska modellen eller den franska eller något annat, men att man måste bestämma sig och skapa långsiktiga spelregler.
Brist på pluralism
– Svensk sjukvård behöver en ny generalplan som pekar ut riktningen fem-tio år framtåt. Den pluralism som finns i exempelvis Tyskland och Frankrike saknas i Sverige. I dagens landstingsstyrda sjukvård finns det för få personer som kan komma in med idéer.
Och vem vet, en vacker dag kanske han själv ställer sig på barrikaderna. Per Båtelson har det brinnande intresset och erfarenheterna och avslöjar att han faktiskt funderat på att gå in i politiken…om det vore möjligt utan att få en partistämpel.
