”Omvårdnad kändes mest som lull, lull”
Anette: Omvårdnad tycker jag är den här ompysslingsbiten, öppna fönstret vid andningsbesvär och sådant, men fråga Petra hon går just nu sjuksköterskeutbildningen, så hon vet.Petra: Jo, precis, omvårdnad är mitt sätt att göra saker med patienten så att den mår bra. Fast vi försöker alltid att koppla medicin och omvårdnad till vartannat. Så läser man medicin så försöker man alltid koppla omvårdnaden till det.
Anette: Ja, fast, mycket av omvårdnaden i kursböckerna kändes som lull, lull. Självklara saker, vanligt sunt förnuft helt enkelt. Jag kan känna att jag skulle velat haft mer utbildning i medicin. Om en patient har ett svullnat ben och jag inte vet mer än att jag tror att jag ska lägga upp benen, då är jag ju fel på det. Då blir ju omvårdnaden hur som helst. Man måste ha en jättetung medicinsk bakgrund för att kunna en bra omvårdnad.
– Jag frågade en läkare en gång hur de kunde komma ihåg allting och då sade hon att det mesta kommer igen flera gånger i utbildningen. Har man missat njurarna så kommer det alltid tillbaka. Det kan jag sakna i vår utbildning. Det kommer en gång och då fullmatas man. Den bästa utbildningen har jag fått här på avdelningen av äldre sköterskor och av läkarna.
Petra: Men det säger dom också på utbildningen, att det får ni lära er på den avdelning ni kommer till.
Ska ni inte kunna medicin när ni kommer ut?
Petra: Nej, dom säger i princip att det kommer ni att lära er när ni börjar jobba på en avdelning.
