”Låt regionsjukhus ansvara för vården”
Sammanslagningen av Medicinalstyrelsen med Socialstyrelsen var ett utstuderat sätt att minska det medicinska inflytandet bland annat genom tillsättandet av icke medicinskt utbildade generaldirektörer.
Därmed inte sagt att dessa inte varit högst hedervärda personer, men någon kraftfull person med visioner att bemästra den uppkomna krisen har vi inte sett till.
Arthur Engel tog på 50-talet såsom nybliven generaldirektör till sig tankarna om regionalisering och genomförde inrättandet av regionsjukhus med universitetssjukhusen, inklusive Örebro lasarett.
Det är nu dags att ta nästa steg och göra varje regionsjukhus till basen inom hälso- och sjukvården och låta regionsjukhusen utöva ledningen av samtliga medicinska och andra anknutna anläggningar inom området.
Det är också dags att ersätta nuvarande politiska ledningar med medicinskt professionella ledningar, vilket gör landstingen överflödiga. De övriga verksamheter som landstingen bedriver torde utan svårighet kunna överföras till andra närliggande områden.
Mitt förslag är att en majoritet av ledamöterna i regionsjukhusens styrelser bör vara medicinskt utbildade, men att även icke medicinskt utbildade ledamöter ska kunna ingå i minoritet för att tillföra styrelserna värdefull kompetens.
I regionen kan ingående sjukhus uppdelas i centralsjukhus, såsom Karlstads Centralsjukhus, med övriga sjukhus som närsjukhus av olika grad.
Eftersom regionsjukhusen bör vara universitetssjukhus med undervisning, vilka drivs med statliga medel, bör de till denna del betraktas som statliga institutioner.
Övriga sjukhus i regionen kan däremot drivas på entreprenad under privat ledning, kontrollerade av regionsjukhuset vars ansvarsområde också ska vara att kontrollera samtliga underställda sjukhus och institutioner.
Vid behov skulle regionsjukhuset i en framtid kunna få hjälp från en omorganiserad och fristående Medicinalstyrelse, som hjälper till med kontroll och rådgivande verksamhet.
Ekonomiskt bör regionerna tillsvidare tillföras statliga medel till sammanlagt minst 10 procent av föregående års bruttonationalprodukt, förutom nuvarande anslag till Försäkringskassorna vilkas ställning bör övervägas.
När det gäller samarbetet mellan öppen och sluten vård har Sverige för övrigt mycket att lära av det sedan 40-talet fungerande Permanente Health Plan i San Francisco-området, där en grupp läkare erbjuder öppen vård mot fastställd årsavgift. Vid behov av sjukhusvård sker detta med avtalsbundna utvalda sjukhus vars avgifter betalas av patientens egen försäkring.
Mitt förslag är att det nu uppskjutna Finsam-projektet utökas att omfatta en hel regions såväl öppna som slutna vård. Genom att regionen även tillförs Försäkringskassans medel för sjukpenning att fritt disponeras på bästa sätt i området ernås ett maximalt resultat av insatserna.
För att den nya hälso- och sjukvårdsorganisationen ska fungera behöver medicinalpersonalen utbildas i ekonomi, administration och framförallt ledarskap.
Sjukhusläkarföreningen tillsammans med Läkarförbundet bör se det som en av sina huvuduppgifter.
Ivar Friman är före detta överläkare och civilekonom, DHS.
Under 60-talet organiserade och ledde han Värmlandsundersökningen under dess två första år, på uppdrag av Medicinalstyrelsen.Han har varit biträdande sakkunnig åt regeringen i flera utredningar.
Såsom stipendiat vid Amerikastiftelsen har han avlagt examen för Master of Public Health vid University of California, Berkeley.
