”Läkaren ska inte vara kringresanade konsult”
I sedvanlig ordning sker omorganisation av sjukvården i stora skutt.
Beslutande politiker och tjänstemän tvekar inte att följa den senaste trenden och ger sig inte tid att invänta tillförlitlig utvärdering från dem som först hoppat i baljan.
Östergötland hoppade tidigt. Där delades exempelvis den ortopediska verksamheten mellan akuta och elektiva sjukhus mellan vilka ortopederna nu pendlar på bekostnad av tid, arbetsglädje och patientsäkerhet.
Motivet är effektivisering av sjukvården och den förväntas öka genom denna uppdelning av verksamheten.
Stockholms läns landsting har däremot valt att slå ihop verksamhet och skapa ett jättesjukhus ”Huddinge/Karolinska”. Syftet är samordning av den högspecialiserade vården men konkret skapas en ”pool om 1000 doktorer” som kan tjänstgöra på endera sjukhuset efter behov.
I Skåne pågår omflyttning av verksamhet under parollen Skånsk Livskraft. Där införs ”gemensamma läkargrupper”. Läkarnas anställningskontrakt skrivs om av arbetsgivaren så att läkare med tidigare anställning på ett namngivet sjukhus får sin anställning i regionen med ett tillfälligt tjänsteställe, vilket behändigt kan ändras vid överflyttning av verksamhet.
På Helsingborgs lasarett har alla ortopeder organisatoriskt överförts till Ängelholms sjukhusförvaltning med hänvisning till att det inte finns någon ortopedisk verksamhet i Helsingborg längre, trots att verksamheten i själva verket pågår i snarast ökad omfattning.
Läkare från olika sjukhus avskiljs, på detta sätt, organisatoriskt från övrig sjukhuspersonal och förs ihop i en särskild förvaltning. Det uttalade motivet är ett mer pragmatiskt utnyttjande av läkarkompetensen. Det outtalade syftet är att avgränsa läkarnas inflytande över den faktiska vården av patienterna.
Vad händer med vår läkarroll när vi övergår från att vara anställda på en klinik tillsammans med sköterskor och annan sjukvårdspersonal till att bli kringresande konsulter från utomstående förvaltningar utan administrativ koppling till den faktiska arbetsplatsen?
I Helsingborg upplever vi att i en roll som inhyrd ”läkarresurs” hamnar vi vid sidan av den beslutande processen.
Rollen som konsult förutsätter lojalitet mot kunden och vi förlorar vår rättighet och skyldighet som anställd att påpeka nackdelar i organisationen och i arbetsmiljön.
Vi får därmed minskade möjligheter och incitament att påverka verksamhetsutvecklingen. Utan medinflytande över arbetssituationen avtar intresset för arbetsplatsen och arbetskamraterna. Motivationen att ta initiativ eller att anta ledarskap minskar mot noll. Gemenskapen med arbetsgruppen försvinner och ytligheten och ohälsan breder ut sig.
Läkarrollen hotas
Vår läkarroll hotas också av sättet att betrakta varje läkare som en utbytbar byggbit. Våra arbetsgivare låter sig tjusas av begreppet ”bred kompetens” och ser möjligheten att bredda läkares ansvarsområden. Detta i synnerhet under jourtid när många bakjourer tilldelas allt större häraden.
Våra fackliga och professionella protester får inget gehör hos våra regionala storarbetsgivare. Koncernledningen dikterar ensidigt villkoren kring våra anställningsförhållanden. Befintliga lokala avtal sägs upp och ersätts med regionala, koncernövergripande policys där lokala förhållanden och önskemål lämnas utan avseende.
Medveten maktförskjutning
Läkarkåren måste inse att denna maktförskjutning är resultatet av målmedvetet arbete från olika maktcentra med sinsemellan olika skäl att minska läkarnas inflytande i sjukvården.
Vårdförbundets ambition är att stödja en utveckling där sjuksköterskor övertar ledarskapet i sjukvården och tillkallar läkaren, som konsult, vid behov.
Arbetsgivarnas incitament är att minska läkarnas inflytande över hur sjukvården skall bedrivas och deras taktik är att härska genom att söndra.
Många kollegor skräms att sitta tysta med förhoppningen att blåsten inte skall få tag i just deras vita rock. Detta skadar vår gemensamma läkarroll. Vi måste istället tillsamman öppet diskutera vad som sker och varthän vi vill gå.
Jag vet att många läkare idag känner sig åsidosatta i en konsultroll som medicinsk expert med en underförstådd okunskap om mjuka värden som ledarskap och helhetssyn på patienten.
Utvecklingen mot sköterskeledda vårdplatsenheter och separata läkargrupper är skadligt för sjukvårdens kvalitet. Läkarnas medansvar för avdelningsarbetet är nödvändigt för samarbetet kring patienterna.
Vi måste fackligt och professionellt värna vår läkarroll och vi måste kämpa för våra patienters rätt till kunskapsstyrd sjukvård av god kvalitet.
Landstingens monopol måste brytas
Landstingens monopolställning måste brytas för att skapa möjligheter för en mångfald producenter av sjukvård. Det viktigaste är att skilja beställarna av sjukvård från utförarna vilka behöver frihet att fokusera på det medicinska innehållet och organisera arbetet utifrån professionell kunskap. Det brådskar, det går inte att få tillbaka tandkrämen i tuben.
