• 26 april 2007
• 0
• AV: Christer Bark

Efter att under tre år ha utrett psykiatrins kris lade han för en tid sedan fram sitt slutbetänkande som nu är ute på remiss.

På område efter område får psykiatrivården svidande kritik i utredningen.

Ansvaret för psykiaterbristen lägger han helt och hållet på ägarna.
– Politikerna som äger systemen har inte prioriterat de här frågorna tillräckligt högt, men sedan är det också upp till dem som sköter verksamheten att göra det på rätt sätt.

Det är inte så svårt tycker Anders Milton.
– Om Ericsson inte kan rekrytera och bibehålla ingenjörer, så inte sätter man till en statlig utredning för att hjälpa dem med det.
– När jag talar med politiker brukar jag säga till dem att de upplyser oss skattebetalare om att de har ansvaret för de här frågorna. Då kan de inte komma tillbaka till mig en vecka senare och undra hur de ska lösa uppgiften.

Vad får dig att tro att ägarna ska bättra sig om de inte klarat verksamheten hittills?
– Jag tror att ju mer professionella ägarna blir desto större chans är det att de kommer att efterfråga arbetskraft som faktiskt gör det dom ska göra. Ser jag tillbaka på de senaste 20 åren så är ägarna ändå extremt mycket mer professionella idag.

Sjukhusläkarens enkät till landets psykiatrikliniker i detta nummer visar att det finns en enorm brist på psykiatriker och massor av vakanser på landets klinker.
– Det håller jag med om. Så är det, men det råder inte bara brist på psykiatriker. Det är brist på psykologer, kvalificerade sjuksköterskor och kuratorer också.

Har du någon uppfattning om hur många psykiatriker som fattas?
– Nej, det är omöjligt att säga om det behövs x eller y psykiatriker. Det beror på hur man arbetar dag för dag, hur många öppenvårdsbesök man gör, hur verksamheten läggs upp.

”Det finns för mycket fritt valt arbete inom psykiatrin”
Men psykiatrins kris handlar inte bara om resurser och att anställa folk. Psykiatrin har stora brister när det gäller metoder, evidens och uppföljningar, menar Anders Milton.
Det finns för mycket fritt valt arbete där enskilda terapeuter inte tar till sig de metoder som fungerar utan gömmer sig bakom det faktum att det finns tvistigheter om vad som fungerar i vissa sammanhang.

– Inom den somatiska vården skulle vi aldrig acceptera att en kirurg fortsätter att operera magsår när resten av världen övergått till behandling med syrapumpshämmare och antibiotika, menar Anders Milton.

– Psykiatrin måste komma överens om vilka metoder som ska användas och sedan utvärdera resultaten. Hur ska man annars veta om man gör rätt. Här ligger psykiatrin långt efter den somatiska vården, menar Anders Milton.

– När det gäller vård av människor som har både missbruk och en allvarlig psykisk sjukdom så vet vi att man måste behandla de två sakerna samtidigt. Ändå finns det ett antal ställen i Sverige som inte gör det.

Trots den långa listan på brister inom psykiatrin så menar Anders Milton att psykiatrivårdens största fel är sjukvårdens dåliga samarbete med kommuner och brukare. Han menar också att det ligger på sjukvården att bjuda in de andra.

– Vi läkare är bättre utbildade, har högre lön och är arrogantare än man är på den kommunala sidan, säger han lite spefullt provokativt. Därför måste läkarkåren böja sig ner och bjuda in dem. Det räcker inte att vara duktig på sjukhuset när man tar hand om sina patienter. Fungerar inte det sociala för patienten kommer vården inte att fungera.

Idag arbetar psykiatrin för mycket på sina egna villkor, tycker Anders Milton. Hans råd till sjukvården är att utgå från patientens behov och utnyttja det civila samhället.
– Doktorns roll slutar inte på sjukhustrappan. Läkaren måste följa med ut i samhället.

Vad skulle du vilja är genomfört om tre år?
– Att psykiatrin har börjat bygga upp verksamheten mer utifrån patienternas behov och att kommuner och sjukvård samarbetar bättre.

Om det ska gå att rehabilitera någon som lider av schizofreni krävs inte bara att personen har kontakt med sjukvården, utan också att han eller hon har någon stans att bo och får stöd med vardagsrutiner, som hygien och att sköta hemmet. Sedan måste det till en sysselsättning, en social miljö dit individen kan gå varje dag så att det går att upptäcka om personen försämras. Det betyder att sjukvården måste samarbeta med den kommunala verksamheten. Det är en absolut förtusättning för att lyckas.
Det andra Anders Milton hoppas på är att psykiatrin om tre år har börjat tala med brukarna på ett organiserat sätt.

– Om man tar in någon med tvång till allmänpsykiatrisk tvångsvård, som är en ganska omskakande upplevelse för den enskilde, kanske man ska fråga honom eller henne efteråt vad de tycker gjordes rätt och vad som gjordes fel.
Fråga patienterna vad de tycker fungerar och inte fungerar.

Vad var orsaken till att du tillsattes sompsykiatrisamordnare?
– Att det fanns kritik mot psykiatrins sätt att fungera även före våldsdåden 2003. Hade man strålat ihjäl fem-sex patienter på någon röntgenavdelning i Sverige hade det inte tillsatts en röntgensamordnare för det. Man vet att systemet fungerar, men att enskilda individer kan begå misstag. Med psykiatrin är det tvärtom. Här fungerar enskilda individer, men inte systemen.

– Psykatrin är väldigt ineffektiv visar vår utredning. När det gäller organisationen av öppenvården så kritiserar vi det faktum att läkarna har så många andra arbetsuppgifter den dag de har mottagning att de inte hinner med mer än ett fåtal patienter.

Många läkare klagar på att de har för lite inflytande på verksamheten och att det leder till att läkare säger upp sig och skapar svårigheter att rekrytera. Har de rätt eller fel? Har psykiatrin ett ledarskapsproblem?
– Det är klart att om arbetsinnehållet inte upplevs som acceptabelt och det dessutom är svårt att få kontinuerlig professionell utbildning, samtidigt som lönen är mindre än vad man önskar sig, så söker man sig såklart någon annanstans. Men när det gäller ledarskapet måste psykiatrin ses som vilken annan verksamhet som helst.

– Det behövs bra chefer med auktoritet. Är det en läkare, fine. Är det en annan, fine. Men chefen måste kunna använda talröret och se till att det finns en viss snurr i verksamheten. Chefens uppgift är inte att lägga ut semesterscheman utan att få folk att arbeta. Råkar vi ut för något somatiskt räknar vi med att mötas av det bästa som finns i västvärlden. På samma sätt måste de som lider av psykisk ohälsa kunna förvänta sig att de ska mötas av det bästa som finns i västvärlden.

Du krävde 800 miljoner kronor extra till psykiatrin under åren 2009-2016. Nu kommer regeringen bara att ge 500 miljoner kr extra 2007-2009. Är du besviken?
– Vill regeringen bara lägga 500 miljoner kronor så är det deras privilegium, men de är ansvariga. Jag delar inte bedömningen att det räcker, men 500 miljoner kronor är mer än noll, eller hur?
Ja, men mindre än 1,2 miljarder kronor som äldrevården får extra nästa år. Fast det kanske beror på att äldrevården är en mer omfattande verksamhet?
– Ja, dels är det väl det, men dels är det väl också så att de äldre röstar i större utsträckning.
Vad innebär det att psykiatrin inte får så mycket pengar extra som du föreslagit?
– För att klara den verksamhet som jag tror krävs måste kommuner och landsting satsa mer. Vi har visat att verksamheten är underförsörjd resursmässigt och har varit så i decennier.
Du har föreslagit en nationell plan för psykisk hälsa och ett politikområde inom regeringskansliet.
– Ja, det måste till bättre samordning. Nu finns det tre minstrar på Socialdepartementet som har med psykiatrin att göra. Arbetsmarknadsministern som ansvarar för rehabiliteringen. Justitieminsitern som ansvarar för rättspsykiatrin och utbildningsminstern som håller i allt som har med utbildning att göra. Vill man uppnå någon effekt med sina insatser måste man samordna sig.
Du säger att det råder stor brist på evidens inom psykiatrin. Är det något som du tycker bör påverka den forskning som staten stöder?
– När jag föreslår pengar till forskning så kritiserar jag det faktum att man inte arbetar på ett sätt som jag tycker är till gagn för patienterna rakt igenom. Vi har föreslagit 100 miljoner kronor till Vetenskapsrådet och 100 miljoner kronor om året till FoU för att bland annat utveckla metoder.
Med forskning menar vi internationellt gångbar forskning som kan publiceras i vanliga PeerView-tidskrifter. Forskning som bara är giltig i en region i Sverige är inte riktig forskning. Det beyder inte att vi säger att det bara är hjärnforskning som gäller. Det behövs forskning i sociala metoder och annat också, men ambitionen är att det ska vara internationellt gångbart.
Vad är mest positivt och förhoppningsfullt?
Att det finns många duktiga och hårt arbetande medmänniskor inom psykiatrin. Jag är också övertygad om att vi kommer att få se en större betoning av evidensbaserade metoder och en större öppenhet om vad som fungerar och inte fungerar. Jag tror att de som gick in i psykiatrin med en ideologisk uppfattning för 25 år sedan om vad genesen är till psykisk ohälsa kommer att inse att de måste ta till sig de nya forskningsresultaten.