Nyhetsarkiv

”Jag är ute efter avarterna”

Det jag ska utreda är avarter där man går vid sidan av det regelsystem som Läkemedelsindustriföreningen och Landstingsförbundet avtalat om.

Så säger överåklagare Christer van der Kwast, på ”Riksenheten mot korruption” på Åklagarmyndigheten i Stockholm.

Christer van der Kwast är ett namn som Sveriges läkarkår lär få höra talas om åtskilliga gånger de närmaste åren. Han är nämligen åklagaren som fått i uppdrag att med hjälp av domstolsprejudikat sätta gränserna för vad som är tillåtet och inte tillåtet när läkemedelsindustrin och sjukvården samarbetar.
I media kallas han redan för den specielle mutåklagaren – en samhällets agent med rätt att hårdgranska läkare och läkemedelsindustri. Till sitt förfogande har han en egen utredningsman på rikskriminalen. Tillsammans ska de försöka skapa en ny rättspraxis i en bristfällig mut- och bestickningslagstiftning.

– Jag får börja nästan från scratch när det gäller läkarna, säger Christer van der Kwast som inte på rak arm kan påminna sig ett enda mutfall i modern tid med en läkare inblandad.

– Kanske kan man hitta något inom vårdsektorn om man granskar 70-talet, 80-talet och 90-talet, men det är oftare enklare fall där vårdpersonalen tagit emot gåvor av patienter.

– När det gäller hur långt läkemedelsindustrin kan sträcka sig i marknadsföringen utan att det kommer i konflikt med mut- och bestickningslagstiftningen så har det aldrig riktigt prövats i domstol, säger Christer van der Kwast.
Men under de närmaste åren är det tänkt att umgänget ska prövas rättsligt.

– Det här är inget som man gör klart på ett par veckor. Det här projektet kommer att rulla resten av året och kanske nästa år också, det beror på vad vi uppdagar, säger Christer van der Kwast.

Så det kan bli många fall med tiden?
– Ja vi får se. Det kommer att rulla in och ut fall för bedömning. Jag är skyldig att titta på allt som kommer på mitt bord och dessutom kan jag ta upp misstänkta mutbrott på eget initiativ.

Just nu arbetar Christer van der Kwast med sju pilotfall, som kan bli föremål för rättslig prövning.
– Jag har förundersökningar på fyra fall och några ligger i stadiet under.

Vad rör det sig om?
– Det kan jag inte berätta, men principen är att pröva välkända men tvivelaktiga samarbetsformer, som ifrågasatts. Det gäller i huvudsak tre områden. Det är arrangemang i samband med kompetensutveckling, exempelvis vid resor, olika typer av bindningar som en del läkare har i samband med evenemang med läkemedelsföretag och så gäller det gåvor.

Men de som förväntar sig att Christer van der Kwast ska skjuta samarbetet mellan läkemedelsindustrin och sjukvården i sank lär bli besvikna.
– Så länge som man håller sig inom det etablerade regelsystemet som Läkemedelsindustriföreningen och Landstingsförbundet avtalat är det knappast intressant för mig. Det jag talar om är avarterna vid sidan av avtalen.

Så du är inte ute efter att läkemedelsindustrin generellt är med och bekostar fortbildning för läkare på kongresser?
– Nej, nej, nej, det tillhör närmast det politiska fältet, men det gäller att ordna former för det så att man undviker otillbörlig påverkan på den enskilde läkaren.

– Det kan ju finnas arrangemang i anslutning till den nyttiga kongressresan som gör att tillägget blir en muta. Om du får åka på två dagars kompetensutveckling och spela golf en vecka, eller att man åker och besöker platser, går på teater, bjuds på vräkiga middagar, så hamnar de inblandade i en gråzon som är straffrättsligt intressant.

– Det finns olika uppgifter om arrangemang som går ut på att ”underlätta relationerna” som företagen säger.
– Med detta har jag inte sagt att allt utöver Läkemedelsindustriföreningens och Landstingsförbundets regelsystem skulle vara straffbart, det får man se, men man är absolut inne i en riskzon och ökar risken när man frångår de här avtalen om hur saker och ting ska hanteras.

– Hur mycket får vara fel på en tänkt konferens? Hur mycket får man ligga vid sidan av systemet? Det är det straffrättsligt intressanta, säger Chriser van der Kwast.

– Vid någon tidpunkt passerar man gränsen när kompetensutvecklingen blir mer en karaktär av nöjesresa. I dag finns inte någon klar straffrättslig linje i de här frågorna.

– Sedan är det ockå frågan om att innehållet motsvarar det som utlovats, det kan finnas exempel på snygga program som inte efterlevs.

Även om Christer van der Kwast personligen anser att läkarnas fortbildning är konstigt arrangerad och egentligen tycker att den borde bekostas av offentliga medel vill han påpeka:
– Så länge man håller det här inom en ram som diskuteras öppet och kan accepteras av alla inblandade och samhället i övrigt så har jag inga synpunkter på att det skulle vara otillbörligt. Vad jag talar om är avarter, det sägs att det utvecklats någon form av subkultur där man börjat ta ut svängarna ganska rejält.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera