”Inställd operation psykisk tortyr”
Dagen innan har han laxerats och prover har tagits. Nu rakas och badas han, en operationssköterska hämtar honom och kör honom till operationssalen, han har fått lugnande medel, narkosläkaren ger honom några sista tröstande ord och en av kirurgerna ritar ut var snitten ska läggas.
Bert Hoffer faller i dvala av premedicineringen. Tiden går. Klockan 11.00 vaknar han och inser så småningom när han långsamt kommer till medvetande att något är fel. Av en av kirurgerna får han beskedet att den operation som han med skräck förberett sig för inte blivit av.
Intensivvårdsavdelningen har succesivt fyllts upp med akuta patienter och olycksfall och en svårt sjuk patient har tagit Bert Hoffers plats på intensivvårdsavdelningen. Operationen stryks i sista stund.
Med en känsla av overklighet körs han hem av sin omtumlade dotter.
Tumören är kvar i kroppen och med den all vånda.
För Bert Hoffer är det andra gången på kort tid som den operation han bävat för inte blivit av.
Första gången han förberedde sig mentalt för den dagslånga operationen som skulle ta bort den sju centimeter stora tumören i matstrupen, var den 22 december.
Då fick han återvända hem sedan klinikledningen gett kirurgteamet order att ställa in den planerade operationen på grund av färre tillgängliga vårdplatser än förväntat under den stundande julhelgen.
– Att ligga klar för operation av en dödlig tumör och sedan få den uppskjuten är tortyr, säger Bert Hoffer, när vi träffas.
Därför skrev han ett brev till sjukhusdirektören för Universitetssjukhuset i Lund.
Han berättar hur det är att i månader bära på vetskapen att ha en dödlig tumör i kroppen och inte få behandling.
– Det har varit ett helvete. Jag har inte kunnat sova eller företa mig någonting. Det har också drabbat min dotter hårt. Hon har fått magproblem och kan inte heller sova.
De oroliga vännerna, som ringer och undrar och inte förstår varför han inte får behandlig, har han inte orkat ta emot på länge.
Bengt Hoffer har hela sitt liv varit en aktiv man med många vänner och många intressen. Han har jagat, fiskat, spelat golf och fotograferat.
– Jag har alltid tyckt att jag varit stark i psyket och tålt det mesta, men vetskapen att jag bär på en dödlig sjukdom som inte behandlas har tagit knäcken på mig psykiskt, säger Bert Hoffer.
Varje natt sedan han fick det tunga beskedet har han tänkt på cancersvulsten som växer i kroppen.
Bert Hoffer berättar att han erbjudits psykologhjälp, men tackat nej.
– Det enda som botar mig mentalt är att jag får behandling.
Den femte januari 2004 kallades Bert Hoffer en tredje gång till Universitetssjukhuset i Lund för operation. Då konstaterades att han hade metastaser i levern och operationen avbröts.
Bert Hoffer remitterades omedelbart till Malmö Allmänna sjukhus där han nu får cellgiftsbehandling.
När Sjukhusläkarens reporter träffar honom på onkologen i slutet av januari har han fått cellgift under en veckas tid.
– Bara det att jag ser att det droppar cellgift har gjort mig till en helt annan människa, trots att jag har kvar min sjukdom, för nu vet jag att jag får behandling. Man måste känna att det görs någonting, annars kan man inte mobilisera egen kraft.
Han är noga med att påpeka att han inte vill klaga på vare sig läkare eller den behandling han får.
– Läkarna fattade direkt vad saken gällde och jag skickades till ett av de bästa team på matstrupscancer som finns. De gör ett fantastiskt jobb. Jag är faktiskt förundrad över hur väl det sköts. Samma sak här på onkologen. Alla arbetar effektivt och målinriktat.
– Det jag inte kan förstå är att det ska ta så lång tid att få behandling och att ett helt operationsteam som står berett att operera får inställa arbetet. Det måste vara fel att ha så snäva marginaler att ett plötsligt inkommet olycksfall, som tar en intensivvårdsplats i anspråk, föranleder att ett helt operationsteam måste stryka en hel dags operation.
– Om det skadats fler, vad hade hänt då? undrar Bert
Hoffer, som med sitt brev till sjukhusdirektören också ville få honom, och de som håller i sjukvårdspengarna, att förstå vilket lidande det innebär för svårt sjuka patienter och deras anhöriga när operationer avbryts.
