”Högspecialiserad vård måste koncentreras till färre sjukhus”
Planerna avslöjade Lars Engqvist för tidningen vid en längre intervju med honom. Här kommer nu resten av den intervjun.
Det var en gråtrist och småregnig höstdag som Sjukhusläkaren tillsammans med Överläkarföreningens, Anders Dahlqvist, besökte Lars Engqvist. Vi hade ätit lunch tillsammans och noga gått igenom frågeställningarna och var väl förberedda när vi efter alla säkerhetskontroller kunde slå oss ner i soffgruppen uppe på socialministerns rum med utsikt över Rosenbad och Stockholms Ström.
Lars Engqvist, som tidigare bland annat varit chefredaktör på nu nedlagda tidningen Arbetet i Malmö där även Sjukhusläkarens reporter då arbetade, berättade att han numera bor i Strängnäs.
– Man kan välja att bo i en förort utan identitet eller så kan man bo i fina städer som Strängnäs. Mariefred eller Sigtuna. 45 minuter med tåg till Stockholm. Apropå livskvalitet.
”Resurserna för små”
Efter det obligatoriska småpratet gick vi direkt på den nationella handlingsplanen och det ökade behovet av resurser till sjukvården. Socialministern slog omedelbart fast att sjukvården såväl i Sverige som i övriga Europa har tre fel.
– Ett. Sjukvården tar för liten andel av de gemensamma resurserna. I Sverige ligger vi i dag på 8,5 procent vilket är ungefär mitten av Europa. Vi har klart deklarerat att vi måste planera för tio procent, vilket skulle motsvara ett tillskott på 25 miljarder kronor.
Lars Engqvist suger själv lite på siffrorna och filosoferar högt:
– Ganska fascinerande. Tänk om vi hade haft de pengarna i dag. Inte säkert att vi skulle haft fler läkare, men vi hade i alla fall haft en bättre utbyggd sjukvård med fler vårdplatser.
”Primärvården för dåligt utbyggd”
Det andra och betydligt större problemet med sjukvården av i dag är enligt Lars Engqvist den dåligt utbyggda primärvården.
– Det gör att man inte kan fånga upp relativt enkla diagnoser som med fördel skulle kunna hanteras av en allmänläkare eller distriktsläkare. Och det kan man bara lösa genom att en större del av de växande resurserna kommer primärvården till del.
”För mycket hierarki i organisationen”
Det tredje hindret är enligt Lars Engqvist den hierarktiska uppbyggnaden som fortfarande är präglad av den militära organisationen.
– Alla är ”över” eller ”under”. Det handlar om gigantiska pyramider. Här måste man börja jobba mer gränsöverskridande och med betydligt plattare organisationer. Det måste finns möjligheter att påverka.
När det gäller kostnaderna för sjukvården pekar socialministern på att dessa ökat från 88 miljarder kronor till 104 miljarder på tre år.
– Det är väsentligt mycket mer än tillväxten minus inflationen. Så det råder ingen tvekan om att sjukvården tar en allt större andel av de totala resurserna.
Lars Engqvist håller dock med om att siffrorna kanske inte direkt speglar verkligheten eftersom svensk sjukvård befann sig i ett verkligt bottenläge 1996.
Hur som helst – svensk sjukvård kräver allt större resurser. Och Lars Engqvist betonar åter att en stor del av dessa pengarna måste läggas på primärvården.
– Men jag tror samtidigt att det är nödvändigt att omstrukturera hela sjukvårdsorganisationen.
Primärvården ska dock enligt Lars Engqvist ha resurser att möta alla oroliga människor som inte ”vet vad det handlar om”.
– Många behöver kanske bara en första hjälp och kan sedan åka hem igen. Eller kanske bara ett besked att de inte behöver oroa sig. Därför skulle jag gärna vilja att man började med en fungerande telefonrådgivning.
Sjukhusen
När det gäller den sjukhusbundna vården tycker Lars Engqvist att de idéer man försöker lansera i Gävleborg är mycket intressanta. Nämligen att man istället för att hålla igång tre akutsjukhus försöker koncentrera akutverksamheten och den specialiserade länssjukvården till en ort. Men att man behåller de gamla akutsjukhusen som ”närsjukhus” för de vanliga ”folksjukdomarna”.
Högspecialiserad vård måste koncentreras
– Det låter jättespännande, bara detta inte ses som en ersättning av vårdcentralerna, säger Lars Engqvist, som också är helt införstådd med att den högspecialiserade sjukvården måste koncentreras till färre sjukhus och orter.
– Och när det gäller universitetssjukhusen tycker jag att man ska behålla det huvudmannaskap man har, men att man där utvecklar en samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen.
Att staten skulle ta ett ökat ansvar för sjukvården i landet är Lars Engqvist en stark motståndare till. Det skulle bara leda till att ansvaret blev mer osynligt.
– Med ett allmänt förstatligande förlorar man den viktiga poängen som man högtidligt brukar kalla demokratiskt huvudmannaskap, säger han. Man måste veta vem som är ansvarig och vem man ska skälla på.
Nytt huvudmannaskap?
Lars Engqvist avslöjar nu att han kan tänka sig att skapa ett helt nytt huvudmannaskap för svensk sjukvård. Nämligen att de huvudmän som redan idag har ansvaret för sjukvården tvingas att samverka på en ”överregional nivå” .
– Vi måste helt enkelt hitta ett nytt system att fördela resurserna.
Det hänger naturligtvis samman med att regionerna har mycket olika förutsättningar att klara sjukvården.
Socialministern släpper nu sin stora nyhet, som Sjukhusläkaren skrev om i förra numret, och som helt faller i linje med ÖF:s krav: En nationell handlingsplan ska upprättas även för den sjukhusbundna vården.
– Det är ett rimligt och ett naturligt steg att vi även skapar en handlingsplan för specialistsjukvården.
Arbetet med att utforma en sådan plan har nu inletts på socialdepartementet.
Så diskussionen om vårdgarantin.
– Det finns en föreställning om att det är väntan på behandling som skapar de långa sjukskrivningarna. Men i verkligheten är det ofta äldre människor som inte längre är aktiva på arbetsmarknaden som står i kö för behandling.
När vi talar om en vårdgaranti på tre månader tycker vi att det är ett rimligt krav utifrån patientens perspektiv. Och det har absolut ingen koppling till arbetsmarknaden.
Lars Engqvist säger vidare att han gärna ser ett ökat samarbete mellan Försäkringskassan och sjukvården.
Men den stora frågan är hur mycket av Försäkringskassans pengar som kan användas till en samordning med sjukvården.
– Jag är livrädd för att använda Försäkringskassans resurser för en allmän uppbyggnad av sjukvården och som inte leder till att sjukskrivningarna minskar.
Alla partier är i dag angelägna om att det är viktigt att en del av Försäkringskassans resurser används för att pressa ner sjukskrivningarna. Men man är djupt oense om nivåerna.
– Det stora problemet är att vi inte tömmer Försäkringskassan bara för att människor har rätt att begära ersättning när de är sjukskrivna. Men det här är en ytterst svår balansgång.
– Men låt oss i alla fall bygga upp en kapacitet så att ingen ska behöva vänta mer än två månader på en behandling, säger Lars Engqvist.
Det blir snabba kast och oroliga blickar på klockan. Vår tid hos socialministern är ju begränsad. Och ännu är vårt batteri av frågor långt. Vi fortsätter därför kryssa mellan närsjukhus, primärvård, vårdcentraler och Lars Engqvist slår fast att det som egentligen skiljer en väl utbyggd vårdcentral mot ett närsjukhus är antalet vårdplatser.
Sedan är vi plötsligt inne på akutsjukvården. Lars Engqvist har veckan innan studerat hur man löst problemet på Södersjukhuset i Stockholm. Och är imponerad.
– Jag tycker det är jättespännande att se hur man jobbar där. Där är du ju direkt anställd som akutläkare och känner ett ansvar för den rollen.
Däremot är socialministern mindre imponerad av hur akutsjukvården fungerar på många andra ställen.
– Akutmottagningar är problematiska. De har blivit en rest för övrig sjukvård. En plats dit man går och jobbar några timmar då och då. Därför tror jag att det är nödvändigt att man bygger upp någon slags akutspecialitet, som i många andra länder. Ungefär som man gjort på Södersjukhuset.
Att närsjukhusen också skulle innefatta akutsjukvård och vara en del av närsjukvården är en tanke Lars Engqvist inte köper rakt av:
– Risken med sådana mottagningar är att man får långa köer med människor som egentligen bara behöver någon att tala med. Jag är avvaktande till tanken med närsjukhus.
Det är ingen lösning på primärsjukvårdens problem men kanske på sjukhusens problem. Det är möjligt att det inte är någon bra lösning att ha ett antal stora akutsjukhus. Därför är det just sådana här frågeställningar, som måste komma fram i den nya handlingsplanen för den sjukhusbundna vården.
Privatisering
En het fråga även för socialdemokratin är hur långt man är beredd att gå när det gäller privatiseringen av svensk sjukvård. Socialminister Lars Engqvist:
– Man måste vara öppen och kunna pröva olika organisationsformer inom den offentligt finansierade sjukvården. Vad jag däremot är en stark motståndare till är när man låter sjukvården drivas av kommersiella intressen. Sedan får läkarkåren säga vad man vill.
– Men låter man vinstintressena ta över finns det en risk att man bara prioriterar sådant som är lönsamt.
Lars Engqvist vill därför förhindra att sjukvården utvecklas till en industri som ska ge intäkter. Och framför allt om det blir en organisation för privata försäkringslösningar.
– Pröva gärna och driv sjukvården i bolagsform. Men vi måste förhindra att det blir att antal börsbolag som tar över och driver sjukhusen.
Lars Engqvist säger vidare att oberoende av vilken driftsform man väljer så måste svensk sjukvård öppna dörrarna på ett helt annat sätt mot Europa.
– Vi kommer att få samma diskussion i Europa som i dag förs mellan landstingen om behovet att skapa en regional fördelning av resurserna. Den här diskussionen behöver vi föra även i ett internationellt perspektiv.
”EU-länderna kommer att träffa avtal”
Lars Engqvist är övertygad om att man inom EU kommer att träffa avtal om hur man ska samverka så att patienterna kan få tillgång till specialistvård över hela Europa.
– Och då är det viktigt att vi ligger i framkant.
Innan vi skiljs och Lars Engqvist tvingas rusa iväg till nästa möte 15 minuter försenad hinner vi prata lite om de slopade subventionerna för vissa läkemedel. Enligt Lars Engqvist var det inget lätt beslut att plocka bort vissa läkemedel ur läkemedelsförordningen.
– Med en ökning av kostnaderna på fem, sex procent om året är det inte möjligt att låta alla läkemedel vara subventionerade.
Dags att bryta upp. Snabbt några bilder och lite prat om hur de fortsatta diskussionerna ska föras mellan Överläkarföreningen och regeringskansliet.
– Äntligen har vi fått beskedet att regeringen nu, precis som ÖF länge krävt, också vill skapa en nationell handlingsplan även för landets sjukhus.
