• 25 oktober 2007
• 0
• AV: Christer Bark

Så säger Ulf Ljungblad, förre chefläkaren och sjukhusdirektören för Östra sjukhuset i Göteborg. Han motsatte sig sammanslagningen av Sahlgrenska sjukhuset och Östra sjukhuset i Göteborg och varnade för att stordrift skulle bli dyrare.

Han tvingades gå med tre årslöner trots att han och ledningen sparat 900 miljoner kronor i Göteborgs sjukvård under tre år. Ulf Ljungblad flyttade till Norge där han under sex år varit framgångsrik sjukhuschef i Östfold, som inte ligger långt från Bohuslän.

När han tillträdde hade sjukhuset stora underskott som han vände till nollresultat, samtidigt som Östfolds sjukhus väntetider minskade från 270 dagar till 30 dagar.

– Man kan bara hoppas att de beslut som nu tas inom NU-sjukvården inte vilar på samma dåliga underlag som SU:s sammanslagning. Underlaget som togs fram inom NU-sjukvården 2001 hade stora brister.

Att slå ihop stora eller lika stora sjukhus är omöjigt
Ulf Ljungblad menar att det är svårt att lyckas med strukturförändringar om man inte kan stänga ett sjukhus eller avveckla ett sjukhus med akutintag. Det är nästan omöjligt att flytta klossar i sjukvården för allt hänger samman med allt.

– I USA där det gjorts väldigt mycket strukturförändringar har flera studier kommit fram till slutsatsen att det helt enkelt är omöjligt att slå ihop stora eller lika stora sjukhus.
Det är kanske något man bör tänka på inom NU-sjukvården, menar han.

– Det uppstår sällan några skalfördelar har det visat sig, däremot en rad nya problem på grund av att det nya sjukhuset blir för stort och komplext. Det är också svårt att få olika kulturer att samarbeta.

Man måste göra väldigt noggranna utredningar så att man inte försämrar istället för att förbättra, säger han.

”Fokus på fel saker”
Ulf Ljungblad tycker att debatten ofta felaktigt fokuseras på struktur och mindre på processerna i sjukvården.
– Det är inom processerna det finns möjligheter till kostnadsförbättringar och kvalitetsförbättringar.

Huvudproblemet är för dåliga chefer
Ulf Ljungblad har varit en flitig debattör i Norge där han hävdat att sjukvårdens huvudproblem inte är brist på pengar utan för dåliga chefer.

– Förstår man inte verksamheten kan man inte styra den. I USA finns det idag nästan inga jurister eller ekonomer som är sjukhuschefer. Trenden är att det blir fler och fler med hälsovetenskaplig bakgrund, exempelvis läkare och sjuksköterskor. Idag är väldigt många läkare chefer i USA.

Förbjudet med sammanträden före klockan 12.00
Ulf Ljungblad tycker att det borde vara obligatoriskt för alla chefer att arbeta tre- fyra timmar kliniskt någon dag i veckan för att upprätthålla kontakten med verksamheten.
– På Cleveland Clinic, ett extremt stort sjukhus som är specialiserat på thoraxkirurgi, får det inte hållas några sammanträden före klockan 12 på dagen. Fram till dess ska alla jobba. Det har sjukhusdirektören som är thoraxkirurg bestämt.

Ledarskap kan aldrig bli en profession i sig, menar Ulf Ljungblad.
– Det insåg industrin på 70-talet. Kovändningen kom när Björn Sprängare som var bergsingenjör och tidigare VD på Boliden gick över till att bli VD för Trygg Hansa. Han var en mycket skicklig ledare, men förstod aldrig försäkringsbranschen, så bolaget höll på att gå omkull. Det blev slutet på tanken att ledarskap kunde fungera utan kunskap om verksamheten. Numera utses nästan ingen till chef inom industrin bara på ledarskapsförmåga.

Ulf Ljungblad tycker att Göteborgsjukvården och NU-sjukvårdens problem egentligen är exempel på att landstingsmodellen bör skrotas.
– Idag har nästan hela Europa utom Sverige, Finland och Schweiz statlig finansiering av sjukvården.

Landstingspolitikerna kan inte styra sjukvården. Den är för komplex för att de ska kunna skaffa sig den kunskap som krävs. Landstingspolitikerna klarar inte heller att stå emot påtryckningar från de inom professionen som söker maktpositioner, menar han.

Sjukvården orättvis
Den svenska landstingssjukvården har lett fram till en djupt orättvis sjukvård, tycker Ulf Ljungblad.
– Varför får patienter i vissa landsting tillgång till planerade operationer medan patienter i andra landsting inte får det? Varför ska patienten vara inlåst i exempelvis Västra Götaland? Svaret är att det ska de så klart inte, men politikerna har inte klarat av att ta tag i frågan.

Ulf Ljungblad menar att det finns en övertro på stora strukturförändringar och storlekens betydelse.
– Stora volymer ger inte säkert billigare drift. Det finns mycket forskning kring vilka sjukhus som är kostnadseffektiva. All forskning säger samma sak. Stora akutsjukhus och väldigt små akutsjukhus är mindre effektiva än de sjukhus som är ”lagom” stora, cirka 300-400 vårdplatser.

”Utredningen var en skenmanöver”
– När Sahlgrenska sjukhuset och Östra sjukhuset skulle slås ihop fanns ingenting som talade för att det skulle bli bra. Hela utredningen var en skenmanöver. Det handlade om makt och ideologi och om politiker som bestämt sig i förväg.

– Man ville inte lyssna på dem som sade att det inte gick, när alla maktgalna människor, som ville bli chefer, sade ”det går”.

– Utredningarna visade att sammanslagningen inte skulle spara några större summor. Trots detta gick de ansvariga ut och lovade besparingar på 500 miljoner kronor, istället blev det 500 miljoner kronor dyrare på tre år.

– Man bara höftade, utan att ha minsta grund för påståendet och det blev en sammanlagd kostnadsökning på 2,5 miljarder kronor de första fem åren. Det fanns överhuvudtaget ingen kostnadskontroll. Före sammanslagningen kostade den högspecialiserade sjukvården 10 procent mindre i Göteborg än i Stockholm. Fyra år senare var det tvärtom, säger Ulf Ljungblad.

I NU-sjukvårdens fall menar Ulf Ljungblad att ledningen noga måste undersöka vad det är för patientgrupper som ska flyttas, annars är risken stor att man flyttar patientvolymer från det sjukhus som har bäst kostnadseffektivitet till det sjukhus som har sämst kostnadseffektivitet.

När det gäller striden om akuten ställer han frågan:
– Är analysen gjord att ett av sjukhusen har tillräckligt med vårdplatser och resurser för att ta emot alla akuta patienter från hela upptagningsområdet? Är man inte säker på det så är projektet ganska meningslöst. Jag skulle inte bli övertygad utan fakta.

Uppdelningen i ett sjukhus för planerad vård och ett för akut vård kan vara en riktig tanke, men är syftet att spara pengar måste man stänga och släcka någonstans och så måste 24-timmars-drift avvecklas. Som det nu är i NU-sjukvården är det väldigt dyrt att ha två akuta kirurgverksamheter på tre mils avstånd, tycker han.

– Uppdelningen av akutverksamheten i ett akutsjukhus med trauma och ett med akutmedicin finns internationellt. På några ställen i Norge har man inrättat akutintag för äldre patienter med medicinska sjukdomar och den norska Socialstyrelsen har konstaterat att det fungerat hyggligt. Det är sällan så bråttom för dessa patienter. De kan oftast överföras om de skulle behöva ytterligare specialistvård.

Ulf Ljungblad menar att mångfald och öppna kvalitetsredovisningar är den enda lösningen för framtiden.
– Ju fler som beställer och producerar sjukvård desto bättre blir det. Med många beställare skapas ett tryck på ökad kvalitet, men det behövs en oberoende kontrollfunktion som ser till att patienten och beställaren får det de ska. Det finns alltid doktorer som vill göra för mycket. Indikationsglidning är ett stort problem. I Norge lades mycket av ortopedin ut på entreprenad utan någon kontroll, vilket fick till följd att man artroskoperade 85-åriga damer för att tjäna pengar.

”80 procent av USA:s sjukhus är inte vinstdrivna”
– Många förväxlar tyvärr mångfald med vinstdrivande sjukhus och är därför rädda för att släppa tanken på något annat än landstingsstyrd sjukvård, tror Ulf Ljungblad.

– Svenska folket har säkert bilden av att sjukvården i USA är vinstdriven, men så är det inte. Bara 20 procent av sjukhusen är vinstdrivna. 80 procent är inte det och de mest berömda sjukhusen som till exempel Johns Hopkins, Mayo och Cleveland Clinic ägs av stiftelser där all vinst återinvesteras i verksamheten.

Fotnot: Ulf Ljungblad var ordförande i SYLF 1978-79 och satt i Läkarförbundets centralstyrelse som Sylf-representant 1978-1981 och som representant för chefsföreningen 1990-1991.