Nyhetsarkiv

”Ensamhet kan inte botas med lugnande medel”

– Problemen med såväl under- som överförskrivning av läkemedel är väl kända. Det behövs därför mer utrymme på läkarutbildningen för geriatrik och läkemedelsbehandling av äldre. Vi behöver också etablera forskning kring de metoder som används, de är idag alltför dåligt utforskade, säger Barbro Westerholm.

Hon tar landstingens erbjudande om mammografi till kvinnor upp till 74 år, som ett exempel på hur dåligt förankrade många forskningsresultat är i sjukvården.
– Varför erbjuder man bara mammografi till kvinnor upp till 74 år när 25 procent av alla bröstcancerfall inträffar hos dem som är 75 år och äldre. Jo, det beror på att de mammografistudier som gjorts inte omfattat äldre kvinnor. Man har också visat att det råder en hög förskrivning av lipidsänkare till 90-åringar, utan att det finns god evidens för det, säger Barbro Westerholm.

Brister i utbildningen

Utbildningen i läkemedelsanvändning för blivande läkare är högst begränsad, menar hon, och utgör endast cirka 5 procent av den totala utbildningstiden för läkare.

– På sina håll har den nästan tappats bort. För geriatriker är också den producentobundna fortbildningen om läkemedel försumbar. Det enda som finns idag är en statlig finansierad vidareutbildning i geriatrisk farmakoterapi vid Karolinska universitetssjukhuset, säger Barbro Westerholm.

Högskoleverket gjorde 2006 en utvärdering av ett stort antal utbildningsprogram. Efter en granskning konstaterade verket att högskoleutbildningarna i medicin och vård i Sverige är av god kvalitet och uppfyller kraven på högskolemässighet.
– Men Högskoleverket gick inte ned på detaljnivå och diskuterade inte den utbildning vi efterlyser. De tog inte heller upp vilka kunskaper läkare bör besitta för att kunna möta äldre patienter. Situationen när det gäller läkemedelsbehandling av äldre har inte förbättrats under de år som gått, säger Barbro Westerholm.
Hon vill nu att regeringen ska ge Socialstyrelsen och Högskoleverket i uppdrag att granska utbildningen för läkare och annan vårdpersonal som möter äldre och att myndigheten kommer med förslag till förbättringar.

”Politikerna bör ingripa”

Minst en fjärdedel av den totala läkemedelskonsumtionen ordineras till personer äldre än 75 år. Trots att äldre har en större känslighet för läkemedelspåverkan och därmed också för läkemedelsbiverkningar, är de kliniska studier som ska ligga till grund för så kallade evidensbaserade effektivitets- och säkerhetsbedömningar av läkemedel, ofta gjorda på yngre och medelålders patienter.

– Det gör att man med rättvisa kan säga att evidensbaserad medicinsk kunskap om hur man anpassat läkemedel till äldres behov, inte på långa vägar är tillfredsställande, säger Barbro Westerholm.

Felaktig läkemedelsbehandling räknas internationellt som ett övergrepp mot äldre. Det är en form av vanvård, menar hon, som nu vill att problemet åtgärdas politiskt.
– Det här är ingenting nytt, det här såg vi redan på 70-talet när vi fick vår första läkemedelsstatistik. Nu finns det dock ljus i sikte tack vare det individbaserade läkemedelsregistret som ger oss bra möjligheter att följa upp nytta och risker med olika läkemedelsbehandlingar, inte minst för äldre som är den stora konsumentgruppen. Det här är ett bra redskap för självkritisk granskning, säger Barbro Westerholm.

I en motion väcker hon även kravet på en samlad satsning på läkemedelsforskning inriktad mot den äldre befolkningen och en utbildningssatsning inom sjukvården i ämnet geriatrisk farmakologi.

Hon vill också att man skapar en ny integrerad vårdstruktur som är särskilt anpassad för äldre med komplex sjuklighet.
– Ett sätt att förbättra äldrevården är att skapa särskilda äldrevårdscentraler eller vårdcentraler med äldrevårdsteam där all personal har geriatrisk kompetens och där man har en problembaserad journal som ser till hela patientens behov. Därmed undviker man att skicka runt äldre mellan olika specialiteter. Vid äldrevårdscentralerna ska det också bedrivas forskning för att utveckla och förbättra de metoder som används vid vård och behandling av äldre, säger Barbro Westerholm.

”Låt kommunerna anställa egna läkare”

En annan väg, menar hon, för att förbättra läkemedelshantering och vården av de äldre, är att låta kommunerna anställa egna läkare.
Den nya lag från 1 januari 2007 som ger kommunerna rätt att anlita läkare om landstinget inte tillhandahåller de resurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas god sjukvård i särskilda boenden, ger hon inte mycket för.

– Det är en dålig lagstiftning, kommunerna utnyttjar inte denna möjlighet eftersom det är ett opraktiskt system och innebär ett skyfflande av pengar mellan kommun och landsting, säger Barbro Westerholm.

I samband med ändringen i Hälso- och sjukvårdslagen fick landstingen och kommunerna dessutom en skyldighet att upprätta särskilda avtal om läkarinsatser i den kommunala hälso- och sjukvården. Avtalet omfattar cirka 10 läkartimmar per 100 boende och vecka. Tiden inkluderar även telefonkontakter, patientadministration, besök och handledning av personal. Varje person som bor i särskilt boende tillhör en vårdcentral och där ska finnas en fast och namngiven läkarkontakt. Det är cheferna på vårdcentralerna som har ansvar för att bemanna och avsätta tid för att uppdraget ska kunna uppfyllas.

– Jag vill att kommunerna ska ha rätt att anställa läkare som har tid för de äldre och som har ett helhetsansvar och kan ta kontakt med andra läkare för att diskutera och ifrågasätta föreslagen behandling. Det skulle kunna vara en specialistläkare i allmänmedicin med en ordentlig vidareutbildning i geriatrik och läkemedelsbehandling. Jag är oerhört kritisk till att kommuner i dag anlitar stafettläkare för den här äldre patientgruppen, säger Barbro Westerholm.

”Stimulans lika viktigt som läkemedel”

Den senaste tidens debatt om läkemedelsbehandling av äldre är viktig, menar hon. Men diskussionen om äldres livskvalitet och behov av stimulans och utveckling, är minst lika viktig.

I många olika studier har man visat att stimulans av äldres minnen och sinnen genom färg, form, musik och massage kan bromsa sjukdomsutveckling och bryta känslor av ensamhet som många gånger leder till nedstämdhet och depression.
– Många äldre och framförallt kvinnor tar till flaskan på grund av att de känner sig ensamma och förtvivlade. Ensamhet kan inte botas med lugnande medel eller sömnmedel.

Äldre kan behöva hjälp att skapa ett socialt nätverk så att de kan komma in i en gemenskap. Det räcker inte med läkemedelsbehandling. Att skapa äldrevårdscentraler eller äldrevårdsteam där det också skulle kunna finnas kuratorer som kan stötta äldre socialt, är en minst lika viktig insats för att förbättra hälsan och höja livskvaliteten för de äldre, säger Barbro Westerholm.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera