”En procents ökad produktivitet per år skulle lösa sjukvårdens problem”
De beskeden gav Anders Ekholm, analyschef på Socialdepartementet, som i stort delade Anders Klevmarkens analys av utvecklingen och de framtida vårdbehoven.
– Det kan verka som att finansieringsfrågan inte är så komplicerad. Vi kan öka intäkterna, effektivisera verksamheten eller förbättra folkhälsan. Det är de tre vägar som finns att gå. Men i själva verket är det en oerhört komplex fråga, sa Anders Ekholm.
Historiskt har den demografiska utvecklingen i samhället förvånande nog inte haft några större effekter på sjukvårdskostnaderna, enligt Ekholm. Det som nu särskilt driver på kostnaderna är den allmänna standardhöjningen i samhället, som leder till att vi ser det som naturligt att även sjukvården förbättras. Dessutom tillkommer den teknologiska effekten, att vi kan bota och behandla fler sjukdomar än förr.
– Teknologiutvecklingen inom sjukvården har ännu inte lett till sjunkande kostnader, som exempelvis de effekter rollatorn och mikrovågsugnen haft för äldreomsorgen, liksom det faktum att gubbar kan koka ägg i dag.
När vi talar om kostnader måste vi även tala om vinster, underströk Anders Ekholm.
– Den stora vinsten ligger i fler friska levnadsår, vilket i nationalekonomiska termer kallas QALY (Quality-Adjusted Life Years). Jämfört med i dag kan vi till år 2050 uppnå en kvarts miljon fler levnadsår med full hälsa.
Tror att ökad produktivitet är lösningen
Anders Ekholm tror att sjukvårdens finansieringsbehov i huvudsak kan klaras med produktivitetshöjningar.
– Inte genom att göra systemförändringar, eftersom det i grunden är ett omvårdnadsproblem med ett bestämt antal människor som ska tas omhand. Men inom ramen för nuvarande system har vi en stor effektivitets- och produktivitetspotential.
– Det handlar exempelvis om prevention, ny teknologi, om styrning och uppföljning och om rätt kompetens. Varför ska läkare topsa folk i näsan, kan man inte göra det själv och skicka in provet? Det känns som att vi har för dyra personalgrupper som gör för enkla uppgifter. Vinner vi bara 0,5-1 procents ökad produktivitet per år klarar vi troligen det ökade behovet utan skattehöjningar. Och det är ingenting jämfört med industrins och jordbrukets historiska produktivitetsökningar.
Först om det inte räcker med effektivisering och produktivitetsökningar är det dags att börja titta på alternativ som prioriteringar, skatter eller ökade avgifter i sjukvården, menar Ekholm. Men det kan vara svårt att höja avgifterna eftersom stora vårdbehov och höga inkomster sällan hänger ihop.
– En av de första sakerna att arbeta med är patientsäkerheten. Varför ska vi betala för att folk skadas i sjukvården? Det är klart att det inte går att komma ner till noll, men man kan ha en nollvision. Patientskadorna kostar minst 10 miljarder kronor per år, fem procent av sjukvårdens totala kostnader. Redan där har vi tio års produktivitetsökning.
Storskaligt sällan bra
Det bästa vore om en produktivitetsökning kommer som ett resultat av ett internt tryck inom läkarkåren, sa Anders Ekholm. Det behövs också strukturförändringar – i tjänsteproduktion som sjukvården är storskaliga lösningar sällan bra. Ofta fungerar små och medelstora enheter effektivare än stora.
– Dagens trend verkar gå mot storskalighet, men troligen måste vi gå åt andra hållet, med vissa undantag, exempelvis rikssjukvården. Men de många exemplen till trots:
– Det här är inget jag som centralbyråkrat kan genomföra. En produktivitetsrevolution måste komma underifrån och upp. Jag kan inte säga hur det ska göras, bara att och möjligtvis vad.
