• 07 juni 2004
• 0
• AV: Christer Bark

Björn Öqvist är överläkare och transplantationsansvarig på njurmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Lund och han är mycket kritisk till att Skåne är på väg att införa hårdare etiska regler än vad som finns på många andra håll i landet. Bland annat att industrin ska förbjudas att hjälpa den skånska sjukvården med pengar till konferenser, kongresser, och utbildningsmöten, något som är vanligt idag.

– Förslaget är så aningslöst att man nästan saknar ord. De stora kongresserna skulle överhuvudtaget inte kunna hållas om det inte vore för industrin. Kongressavgifterna skulle bli så höga att ingen i vår del av världen skulle kunna åka. Det skulle bli avgifter på 50.000-100.000 kronor per läkare om inte industrin sponsrade, säger Björn Öqvist.

– Landstingen klarar inte av att ta över den här verksamheten, dom har ju jätteunderskott och man ska vara medveten om att våra landsting aldrig har varit bra på att ordna kurser och fortbildning. Dom har varken know how eller den organisation som krävs. Det kommer att ta årtionden att bygga upp en sådan tradition och det kommer att kosta massor av pengar.

– Vi har 250 transplanterade som går här. Jag kan inte ha en massa kunskapsluckor och samtidigt ansvara för verksamheten, säger Björn Öqvist när vi träffar honom på hans tjänsterum en solig dag i mitten av maj.

Några dagar senare ska han resa till Boston och årets stora amerikanska transplantationskongress med 1.000-tals deltagare från hela världen. En helt nödvändig fortbildningsresa för honom, om den verksamhet som han ansvarar för ska kunna hänga med i utvecklingen.

Björn Öqvists kongressresa till Boston är inplanerad sedan länge och beslutad i samråd med verksamhetschefen, men delvis bekostad av ett läkemedelsföretag.
Ett arrangemang som är helt okey i Stockholm, men snart kanske förbjudet i Skåne om den nya policyn röstas igenom i Region Skånes fullmäktige.

Den nya policyn har upprört många läkare som är rädda att de skånska läkarna ska få sämre fortbildningsmöjligheter, men även uttalanden i pressen, av regionjuristen Ulf Jakobsson, har rört upp känslorna.

Björn Öqvist är en av många läkare som känner sig kränkt:
– Det är mycket stötande att vår egen regionjurist, går ut i pressen och talar i termer som mutor och mutresor och etik. Att använda sådana begrepp när det i 99,99 procent av fallen är fullt seriös verksamhet och fullt seriösa resor är snudd på ärekränkande.

Björn Öqvist är mycket kritisk till det nya policydokumentet, som politikerna ska ta ställning till.
– Hela aktstycket är en magnifik kränkning av läkarkåren. Dokumentet andas att vi läkare är en aningslös hop som har dåligt omdöme och dålig integritet och är helt i klorna på läkemedelsföretagen. Så är det ju inte alls.

Björn Öqvist pekar på hur mycket större respekt man har för läkarna och läkemedelsindustrin i Stockholm, som också inför nya etiska regler.
– I Stockholm talar man om samverkan, i Skåne om sanktioner och polisiära ätgårder. Vårt policydokument är skrivet i en anda att alla som arbetar inom Region Skåne är presumtiva brottslingar, som därför behöver övervakas.

– Dokumentet saknar all känsla för hur det går till i verkligheten. Man får till och med en känsla av att sociala kontakter kan vara något skumt och måste bannlysas, när vi som jobbar med att förbättra sjukvården vet hur ovärderligt det är att bilda nätverk som man kan vända sig till för att lösa medicinska problem.

– Vad som kommer att hända här i Lund om huvudmannen ska bestämma vilka möten vi får närvara på och arbetsgivaren ska stå för alla kostnader är svårt att säga, men hittills har huvudmannen varit väldigt njugg med att finansiera kongressdeltagande och jag förstår inte var landstingen ska få pengarna från.

Björn Öqvist menar att kongressresor är ett oerhört billigt och bra sätt att inhämta ny kunskap.
– Kongresserna är nödvändiga genvägar för att uppdatera våra kunskaper. På den amerikanska transplantationskongressen presenteras över 3.000 vetenskapliga arbeten och föredrag och bakom varje sådant bidrag kan det ligga flera år av arbete. Du kan aldrig tillägna dig all denna kunskap på hemmaplan, även om du ägnade hela arbetstiden åt att försöka.

– Du får lyssna till de främsta experterna i världen, som på kanske en timmes föreläsning sammanfattar vad som hänt det senaste året och du får möjlighet att ställa frågor.

– Ska nu lilla Skåne ställa sig utanför, medan resten av världen fortsätter att hålla kongresser och möten som kommit till med hjälp av sponsring, frågar sig Björn Öqvist och tittar med bekymrad min på Sjukhusläkarens reporter.

– Det värsta är att det nya regelverket är onödigt. Redan idag är verksamhetscheferna med och bestämmer. Allt sker öppet, vi gör ingenting i lönndom. Den kontrollapparat med godkännande av chefer i olika steg som man nu vill införa gör en betryckt, säger Björn Öqvist.

– Vi är högutbildade människor med både omdöme, integritet och moral som klarar av att sköta detta utan ytterligare byråkrati. Det föreslagna regelverket står inte i någon som helst proportion till problemet, menar Björn Öqvist, som tycker att det är tråkigt att några få personer är på väg att skapa vattentäta skott mellan sjukvård och läkemedelsindustri.

Björn Öqvist är orolig över tankegångarna att det är huvudmannen som i framtiden ska avgöra vilka behov som finns. Hur ska huvudmannen kunna det? Behoven kan ju vara oändliga, det beror ju på vilken kompetens du besitter i din kliniska vardag och vad som uppnås med fortbildningen.

– Det dyker ju ständigt upp nya komplikationer i den medicinska verksamheten. Inom mitt område har en speciell virusinfektion ställt till problem under senare år i samband med att man fått effektivare medel mot att förebygga avstötningar.
Det beror på att medlen dämpar det egna immunförsvaret vilket gör att infektioner som vi normalt klarar bryter igenom.
Förstår man inte att det är ett virus och gör rätt saker så förlorar patienten sitt njurtransplantat och tvingas tillbaka till dialys. Ställer man däremot rätt diagnos, byter medicin och minskar behandlingen så att patientens immunsystem släpps upp och tar hand om viruset så kan man rädda njurtransplantatet.

– På fyra år har vi haft åtta fall. Att vi upptäcker och klarar dessa beror till viss del på att vi varit ute på möten och föreläsningar och fått en känsla för problemet. Nu har vi byggt upp ett eget säkerhetsssytem, där vi vet vad vi ska vara observanta på och vad vi ska göra samtidigt som vi kan sprida kunskapen till övriga kollegor på kliniken.

– Detta sparar samhället stora summor. Dialys och produktionsbortfall för bara en patient går säkert på en miljon kronor per år, säger Björn Öqvist, som hoppas att fler säger ifrån så att det blir slut på vulgärdebatten.