”Dålig ekonomi och vårdval slår hårt mot fortbildningen”
Nu vill Sveriges Läkarförbund kvalitetssäkra specialistläkarnas fortbildning samt införa ett system med fortbildningsinspektioner, efter ett förslag från Sjukhusläkarföreningen.
I USA och många europeiska länder finns det myndighetsreglerade krav på att läkare ska delta i fortbildningsaktiviteter, men i Sverige finns det inte några sådana fastställda krav. I dag är det upp till varje arbetsgivare inom hälso- och sjukvården att ta ansvar för fortbildning och kompetensutveckling.
Här skiljer sig läkare från andra yrkesgrupper. För piloter till exempel, finns internationella riktlinjer som följer upp piloternas kompetens och reglerar att fortbildningen sker kontinuerligt.
– Sjukhusläkarföreningen vill precis som Distriktsläkarföreningen arbeta för att läkarens fortbildning årligen dryftas och dokumenteras tillsammans med ansvarig chef inom ramen för utvecklingssamtalet. De upprättade fortbildningsplanerna bör sedan sammanställas, följas upp och redovisas som en del av klinikens och sjukhusets kontinuerliga kvalitetsarbete, säger Marie Wedin, ordförande för Sjukhusläkarföreningen.
– Arbetsgivaren tar en stor risk när läkarnas möjligheter till fortbildning inskränks. Patienternas säkerhet är beroende av såväl läkarnas kompetens som deras fysiska och psykiska välbefinnande. Kontinuerlig fortbildning är en viktig del av arbetsmiljön för läkare, och bör följas upp i det lagstadgade systematiska arbetsmiljöarbetet, säger Marie Wedin.
Sedan vårdvalsmodeller inom primärvården införts, har frågan om fortbildning fått en ny aktualitet. Konkurrensutsättningen enligt Lagen om Valfrihet (LOV) ställer höga ekonomiska prestationskrav på vårdcentralerna.
”Vårdvalet har drabbat fortbildningen”
– När jag pratar med mina kollegor som ordnat fortbildning under många års tid, så är det tydligt att de flesta distriktsläkare som gått över till privat verksamhet, har försvunnit från utbildningarna. Det blir för dyrt med utbildning när de ekonomiska kraven är så pass hårda. Det gäller även för oss som arbetar i offentlig regi, vi vet att vårdcentralens ekonomi är dålig och som enskild läkare är det svårt att motivera frånvaro för fortbildning. Konsekvensen kan bli att ekonomin urholkas och då kan vi inte fortsätta, säger Gunnar Berglund (bilden), distriktsläkare vid Älvsjö vårdcentral, samt andre vice ordförande för Stockholms Läkarförening.
Han menar att varje vårdgivare borde vara tvungna att öppet redovisa hur mycket som satsas på fortbildning.
– I Stockholm gör man ingen kvalitetsuppföljning, man fokuserar på att räkna antalet besök, tillgänglighet och hur mycket resurser vi gör av med. Det finns inga kvalitetsparametrar som säkerställer att vårdpersonalen upprätthåller sin kompetens och håller sig uppdaterad, säger Gunnar Berglund.
Han har vid flera tillfällen försökt att föra upp frågan på den politiska dagordningen, men inte upplevt att den tagits på allvar.
– Det är som att köra pannan i en betongvägg. Det är som om man glömmer bort att produktionen i längden blir värdelös om den inte håller kvalitetsmåttet. Den kunskap som var aktuell igår kan vara inaktuell i dag. Jag tycker att kravet på fortbildning och kompetensutveckling ska föras in i de styrdokument som reglerar primärvårdens verksamhet, säger Gunnar Berglund.
Sedan 2004 har Läkarförbundet genomfört årliga enkätundersökningar för att följa upp hur mycket fortbildning läkare får. Resultaten visar att antalet utbildningsdagar per år i genomsnitt är cirka 8,8 externa utbildningsdagar per läkare. Läkare anställda vid privatsjukhus får dock endast 5,5 dagars fortbildning, jämfört med 8,9 dagar för länssjukhusläkare. Det finns även stora skillnader mellan specialiteterna. Specialister inom allmänmedicin, psykiatri och geriatrik får cirka 25 procent mindre fortbildning jämfört med andra.
– Vi hamnar i regel på bottenplats när det gäller fortbildning och då ska vi ändå ha ett brett kunnande. Till skillnad från sjukhusläkare som kan gå till en aula och ta del av interna föreläsningar och utbildningar, så har vi inte samma möjlighet. Därför blir externa utbildningar än viktigare, säger Gunnar Berglund.
Internationellt finns begreppet CPD, Continuing Professional Development. Det beskriver kravet på ett kompetensutveckling under hela yrkeslivet. Begreppet omfattar inte endast medicinska kunskaper, utan även andra ämnesområden som ledarskap, kommunikation och etik. I slutet av 2006 hölls ett möte där Europeiska Kommissionen tillsammans med europeiska fackliga läkarorganisationer enades om ett konsensusdokument som bygger på just CPD.
Sveriges Läkarförbund har utifrån dokumentet, som är ett 12-stegsprogram, utarbetat sitt fortbildningspolitiska program.
Fortbildningen är arbetsgivarens ansvar
– Fortbildningsfrågan är ur ett fackligt perspektiv ett ständigt återkommande dilemma. Sedan mitten på 90-talet är det ingen som riktigt tagit det ansvar som man borde ha gjort. Vi ser gärna att man skriver in kravet på fortbildning i regelböckerna, det är arbetsgivarens ansvar. Men det är politikerna som i uppdraget till vårdgivarna bestämmer hur de vill att vården ska se ut. Inte bara kvantitet, utan också kvalitet ur olika aspekter måste beaktas, säger Ove Andersson, ordförande för Svenska Distriktsläkarföreningen.
Föreningen anser att det bör finnas en kompetensutvecklingsplan som varje anställd utarbetar gemensamt med sin chef.
Med utgångspunkt från Läkarförbundets fortbildningspolitiska program, har Distriktsläkarföreningen utarbetat en programskrift som gäller distriktsläkarnas fortbildning.
– Man har sedan många åt arbetat kvalitetssäkrat gällande miljöfrågor och exempelvis sopsortering. Man borde arbeta på liknande sätt med fortbildningsfortbildnings- och kompetensutvecklingsfrågor. Det borde vara en självklarhet, säger Ove Andersson.
Detta vill Läkarförbundet
▼ Alla specialistläkare ska kunna avsätta minst en halv dag i veckan för internutbildning och egen fortbildning. Det ska finnas tid för kollegiala dialoger, eftertanke, kunskapsöverföring och sökande av information.
▼ Skapa budgeterade resurser till utbildningar och konferenser för alla specialistläkare, med möjlighet till minst 10 dagars extern fortbildning per läkare och år.
▼ Att fortbildningsinspektioner liknande dem som finns för AT- och ST-läkare införs.
▼ Att fortbildningen ingår som en systematisk del av verksamhetens kvalitetsutveckling och patientsäkerhetsarbete. Socialstyrelsens föreskrifter med rutiner för personalens kompetensutveckling ska följas.
▼ Att sjukvårdshuvudmannen i samband med upphandling kräver redovisning av anbudsgivarens åtaganden för medarbetarnas kompetensutveckling.
▼ Att uppdrag som fortbildningssamordnare ska upprättas inom alla specialiteter. Dessa ska arbeta med att samordna internutbildning och extern fortbildning. En inspektionsverksamhet för läkares fortbildning förutsätter att det finns ett nätverk av fortbildningssamordnare som kan ansvara för arbetet på det lokala planet.
▼ Skapa en god tillgång på kurser och konferenser av hög kvalitet.
Källa: ”Kvalitetssäkrad fortbildning för alla läkare”.
Sveriges Läkarförbunds fortbildningspolitiska program.
