”Dagens utveckling kan innebära döden för de små specialiteterna”
– Om landstinget bestämmer sig för att sluta finansiera professorstjänsterna skulle i princip 80 procent av dem försvinna, säger hon.
Många av Linköpings kliniska professurer är idag betalda av landstinget. Professorerna är i många fall uppförordnade lektorer. För att som lektor bli professor krävs det att man uppfyller ett visst antal krav, men Eva Svanborg tror att kompetenskraven för professorstjänsterna minskar i samband med konverteringen av lektorer.
– Med det gamla sättet att tillsätta tjänster, med nationell och internationell konkurrens, krävdes mer för att bli professor. Då var det den med högst meriter som vann. Idag har det blivit en slags inflation i professorstitlar. Detta kan ju också vara en anledning till att Linköping ligger ganska risigt till när det gäller forskningsproduktion på den kliniska sidan, säger Eva Svanborg.
Eva Svanborg är oroad över att kliniska professorstjänster inte återutlyses när den tidigare innehavaren slutar sin anställning.
– Risken är att ingen kan ta det fulla ansvaret för den kliniska forskningen. Jag tror att det, framför allt för de små specialiteterna, kan innebära döden om det inte finns folk som ansvarar för forskning och utveckling. Det kan nog vara så att om ett par år så finns inte min specialitet, klinisk neurofysiologi, längre. Det som händer nu, det är att min generation går i pension och jag har inte sett någon plan för hur man ska ersätta oss, säger hon.
Kim Nordlund & Linnéa Borgert
