Nyhetsarkiv

”Billiga generiska läkemedel inget hot mot forskningen”

Så säger Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen, som menar att de största hoten mot den forskande läkemedelsindustrin i Sverige idag är att de nya läkemedlen inte släpps fram och att forskningens förutsättningar försämras.– Om inte industrin och sjukvården får samverka och industrin får möjlighet att träffa sjukvårdens företrädare och ta reda på vad som behövs så drabbar det den svenska sjukvården. Det är ju inte så att läkemedelsbranschen behöver Sverige, det är ju Sverige som behöver branschen för fortbildning och forskning.

Richard Bergström får medhåll av Martin Nicklasson, chef för strategisk marknadsföring och affärsutveckling på Astra Zeneca och Ulf Janzon, chef för information och affärsutveckling på MSD.

Ulf Janzon:

– Jag ororar mig mest för tendensen att det krävs att varje nytt läkemedel ska vara banbrytande för att det ska släppas fram. Risken är att om man bara vill betala för de stora sprången så kommer det inga språng.

Utvecklingen inom läkemedelsområdet, liksom de flesta andra forskningsområden, sker för det mesta i små, små steg. Dessa små förbättringar utgör sammantagna över en längre tidsperiod stora framsteg. Men det är viktigt att upptäcka och uppskatta de små stegen när de sker, annars bromsar man utvecklingen.

– Billig generika tycker jag däremot är bra. Om vi ska ha råd att ta till oss nya läkemedel som kostar kanske tio gånger mer måste vi ju spara någonstans. Jag tror att vi kommer att få se en avsevärt lägre prisniviå på generiska läkemedel som varit jämförelsevis dyra i Sverige.

Martin Nicklasson är inte heller oroad av apotekens byten till billiga generiska läkemedel. Däremot är han mycket bekymrad över vad han kallar den ”terapeutiska substitutionen”.

– Från olika håll inom sjukvården har man börjat jämställa alla läkemedel i en viss läkemedelsklass med likvärdiga generiska alternativ. Jag tycker att det är fel att landstingens läkmedelskommittéer i sina rekommendationer gör begränsningar som förhindrar läkarens fria val.

– Låt den som är professionell och som möter patienter avgöra om läkemedlet är lämpligt baserat på adekvat diagnostik. Det borde räcka med att läkemedlet godkänts och blivit prissatt av Läkemedelsförmånsnämnden.

Martin Nicklasson efterlyser ett mer enhetligt nationellt system.

– I Sverige som har färre invånare än Manhattan borde det räcka med en nationell läkemedelslista som anger vad som är bästa behandlingsalternativen för olika sjukdomar. Varför måste vi har 25 hertigdömen som alla tycker olika. Vad kostar inte det vården?

– Regeringen borde samla alla intressenter till en nationell agenda.

Martin Nicklasson efterlyser också mer följsamhet mellan Läkemedelsverkets beslut, Läkemedelsförmånsnämndens sanktionering och användningen ute i vården.

– Jag ser inte den röda tråden av samverkan.

Ulf Janzon menar att det behövs bättre samarbetsformer mellan hälso- och sjukvården och företagen.

– Universiteten och högskolorna är oerhört viktiga för att få fram nya läkemedel. Läkemedelsbranschen är duktig på att exploatera idéer, men det är så att färre och färre av idéerna kommer inifrån företagen numera, de kommer från enskilda forskare, universitet, högskolor eller vården.

– Så det är viktigt att vi hittar bättre former för samarbete som gynnar och belönar alla parter. Sedan måste vi ta till oss erfarenheter av nya produkter snabbare än vi gör, tycker Ulf Janzon.

Paul Hjemdahl, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska Universitetssjukhuset efterlyser mer producentobunden klinisk prövning.

– Det finns ett stort behov inom sjukvården att göra egna kliniska prövningar kring behandlingar som vi tycker är intressanta, sådant som vi inte får från industrin.

– Vi måste få huvudmännen att inse vikten av att sjukvården beställer sina egna studier. En procent av läkemedelsbudgeten tycker jag kan avsättas för egen forskning kring läkemedel.

Jan Liliemark professor i farmakoterapi på Läkemedelsverket håller inte med de som menar att nya läkemedel har svårt att slå igenom.

– De läkemedel som är riktigt bra kommer snabbt till användning även om de kostar. Titta på de nya medlen mot rematoid artrit (TNF-alfablockerare). De fick snabbt stor användning trots att de är oerhört mycket dyrare än de läkemedel som användes tidigare.

Ulf Janzon tycker att det finns mycket att förbättra men vill också framhålla några ljusglimtar.

– Nu försöker staten lägga lite mer pengar på oberoende forskning och det är väldigt viktigt, de bästa idéerna kommer när forskarna har lite friare tyglar. Han är också positiv till Läkemedelsförmånsnämndens arbete.

– Även om det tar lite extra tid så är vi glada att någon försöker ta in alla aspekter, inte bara hur det går för landstingets ekonomi i Södermanland till exempel. Läkemedelsförmånsnämndens uppgift är ju att tänka på hur det går för hela samhället. Jag tycker att det är väldigt bra att den övergripande analysen kommit till och att evidensbaserad medicin gör sig allt mer gällande.

Ulf Janzon tycker också att reumatologernas modell med uppföljning och kvalitetssäkring som Sjukhusläkaren beskrev i förra numret är ett föredömligt exempel.

– Vi måste hitta bättre uppföljningssystem. Där har vi jättemycket att göra tillsammans. Vilka vi sedan får tillgång till som industri och vilka läkarna ska ha kan man diskutera. Det viktigaste är ändå att det går.

Behöver patentreglerna ändras?

Paul Hjemdal:

– Något måste göras. Det stora bekymret idag är att det forskas nästan bara på stora folksjukdomar och stora patientgrupper där det finns lönsamhet.

– Frågan är hur samhället ska få fram nya läkemedel till de mindre patientgrupperna. Här måste vi hitta ekonomiska incitament som är annorlunda än dagens.

– Jag har ingen patentlösning, jag kan bara konstatera att problemet inte är löst eftersom man fortfarande koncentrerar sig på folksjukdomar som hjärt/kärlsjukdomar och liknande.

Jan Liliemark professor i farmakoterapi på Läkemedelsverket menar att det inte behöver vara fel att läkemedelsbranschen satsar på förebyggande behandling av folksjukdomar även om man gör det bara för att det är mest lönsamt.

– Det är ju ganska angeläget att förebygga stora folksjukdomar, menar han.

Ulf Janzon:

– Patentsystemet är i huvudsak bra. Systemet är gjort för att vi ska hinna tjäna in våra pengar på ungefär 15 år.
Zocord har exempelvis varit väldigt lönsamt. Vi ska inte klaga. Under patenttiden låg utpriset på cirka 1.250 kr för en normalförpackning, 20 g. Efter patentets utgång sjönk priset till 8-10 procent av ursprungspriset och det är helt rätt tycker jag.
När patentet har gått ut ska ju inte samhället längre betala för utveckling och innovation, utan bara för produktion, distribution och en rimlig vinstfördelning för jobbet.

– Det som kan vara problematiskt är att det ofta tar lång tid innan produkterna börjar användas, menar Ulf Janzon. Här jobbar vi hårt internt för att kunna korta tiderna. Det är en av de stora utmaningarna. De studier vi gör tar ju den tid de tar, men det finns ju möjligheter att göra fler saker parallellt, som att exempelvis köra flera faser på en gång.

Martin Nicklasson ser inte heller patentreglerna som det stora problemet.

– Patentlagstiftning och patent regleras ju av internationella avtal, så de reglerna får vi leva med. Det som bekymrar mest är att dokumentationstiden för nya läkemedel tar längre och längre tid vilket knaprar in på den effektiva tiden vi har att tjäna våra pengar.

Richard Bergström:

– Jag tycker inte att patentreglerna är okey. Dagens modell ger inte tillräckliga incitament att utveckla de nya läkemedel som har svårt att bli lönsamma. Det finns många exempel på vad ekonomerna kallar marknadsmisslyckande – antibiotikamarknaden är ett sådant exempel

– I Sverige är vi duktiga och restriktiva med användningen på grund av oro för resistensutveckling,. Så när det privata företaget som tagit alla risker kommer med en ny produkt säger sjukvården; tack så mycket, produkten är jättebra, så den lägger vi i byrålådan i 15 år.
Här måste patentreglerna ändras om vi ska få en fungerande marknad, säger Richard Bergström och ger några förslag.

– En idé vore att patenttiden inte börjar ticka förrän en viss mängd av läkemedlet används. En annan idé som kommit upp är att företaget får förlängd patenttid på ett annat läkemedel mot att man tar fram det läkemedel som sjukvården och samhället vill ha.

– Man kan också ge läkemedel mot udda sjukdomar med små patientgrupper exklusivitet ett antal år även utan patent. Då skapar man incitament för företagen att forska fram även sådana läkemedel, menar Richard Bergström.

Han accepterar att världssamfundet inte vill bry sig om patenten i akutsituationer och att man som i Sydafrika tillåter billiga generika för aids-läkemedel.

– Detta betyder dock att man klart säger att det inte går att tjäna några pengar i tredje världen. Vilka incitamet har vi då för att få fram nya produkter för dessa områden? undrar Richard Bergström.

Har innovationshöjden på läkemedel sjunkit?

Ulf Janzon:

– Jag tror att vi står inför ett teknikskifte där proppen Orvar kommer att gå ur om 5-10 år. Då tror jag att det kommer en helt ny arsenal med läkemedel som är mycket mer individbaserade.

– Idag finns det en splittring i företagen. Samtidigt som vi viktar om vår forskning och försöker lära oss nytt så måste vi hålla oss kvar i det gamla och utveckla de läkemedlen så att vi kan finansiera forskningen som ska ge de nya läkemedlen.

Jan Liliemark menar att det är svårt att belägga påståendet att innovationshöjden skulle sjunkit.

– Jag tycker att innovationshöjden alltid varit dålig. Grovt sett är bara vart tionde läkemedel nytt inom sitt område, övriga tillför lite eller ingenting.

Richard Bergström:

– Jag tror att det finns flera orsaker till att det kommit fram färre nya läkemedel de senaste åren. Vi väntar på en ny generation, men genombrotten tar alltid längre tid än man tror. Man är alltid för optimistisk.
En annan faktor är att det varit många företagsfusioner. Det har tagit bort fokus från forskning och utveckling. Företagen har haft fullt upp med att reda ut vilka projekt som ska vara kvar, vem som ska jobba med vem eller vilken del av världen man ska sitta i.
En annan begränsande faktor till att det kommit fram något färre läkemedel under senare år är att samhället och köparna är betydligt mer krävande idag, menar Richard Bergström.

– Fast jag tycker att våra kritiker är lite orättvisa. Det är inte längre så att läkemedelsbranschen försöker lansera den 17:e betablockeraren eller den 15:e ACE-hämmaren.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera