• 15 maj 2008
• 0
• AV: Christer Bark

Christer Olofsson har arbetat med försäkringsmedicin i nära 20 år. En dag i veckan arbetar han som försäkringsmedicinsk rådgivare vid Försäkringskassan i Blekinge. Övrig tid arbetar han som distriktsläkare vid en vårdcentral i Blekinge.

– Det har länge efterfrågats ett beslutsstöd för sjukskrivningar. Tidigare har sjukskrivningsprocessen vilat på godtycklighet och enskilda läkares tyckanden. Det är inte rimligt. Nu får vi förhoppningsvis en mycket tidigare och mer rättssäker sjukskrivningsprocess, säger Christer Olofsson.

– Det nya nu vad gäller beslutstödet är att vi för en gångs skull har vänt oss till de kliniker som arbetar med patienterna. Med till exempel ortopeder och kirurger och andra specialistläkare har vi diskuterat olika problem som ligger till grund för att kunna sätta en mer korrekt diagnos. Genom att göra detta har vi fått en betydligt bättre bild av hur man faktiskt kan sjukskriva på ett sätt som ger rätt till ersättning i sjukförsäkringen, säger Christer Olofsson.

Han menar att det är lika självklart att man som läkare behöver ha en vägledning i sjukskrivningsprocessen, som att man slår i Fass när man ska kontrollera läkemedelsdoser.
– Man ska som läkare inte behöva uppleva att det känns obehagligt att träffa en patient i en sjukskrivningssituation, säger Christer Olofsson.

Som behandlande läkare är man ganska utlämnad, menar han. När det kommer en patient som av olika skäl inte längre förmår arbeta och som lider av personliga svårigheter är det lätt att tycka synd om patienten. Det kan för patienten handla om relationsproblem, en svår skilsmässa; problem som egentligen inte är medicinska, men som man lägger över på ett försäkringsmedicinskt system, menar Christer Olofsson.

– Vi bjuder på en massa problem genom att vi erbjuder för långa sjukskrivningar. Det är inte rimligt att man är sjukskriven i flera månader och år för att man har problem av olika slag som inte hör hemma i sjukvården, säger Christer Olofsson.
Andelen långtidssjukskrivna och förtidspensionerade har kraftigt ökat genom åren. I dag är cirka 10 procent av den arbetsföra befolkningen förtidspensionerade, det kostar samhället cirka 40 miljarder kronor.

I genomsnitt träffar varje läkare i Sverige en person om dagen där sjukskrivning är aktuellt.
– Förr löste man svårigheter genom att må dåligt och bita ihop, eller ta stöd av sina anhöriga. Men idag vänder man sig till sin läkare och vill bli sjukskriven, säger Christer Olofsson.

I Tyskland och Holland sjukskriver inte den behandlande läkaren utan lämnar över ansvaret till företagshälsovården. Där arbetar specialutbildade läkare i försäkringsmedicin med att bedöma funktions- och arbetsförmåga. Är det en modell att ta efter?
– Det är ett svårhanterligt system. Holland har lika långa sjukskrivningstider som vi har, så det har inte hjälpt särskilt mycket., säger Christer Olofsson.
Det finns, menar han omöjliga och besvärliga människor i arbetslivet som inte fungerar tillsammans med andra. Det är synd om dem, menar han, men de ska inte ”kränkas” genom att sjukskrivas.

– Alla blir missnöjda och förlorar på detta. Den medicinska professionen ska ta hand om det som den faktiskt kan, nämligen ställa diagnos, vårda och bota. När man sjukskriver en patient ska det vara som en del av behandling och fylla en vettig funktion, säger Christer Olofsson.

Men vad gör man då med alla människor som faktiskt blir sjuka av olika problem som sorg och existentiella svårigheter. Människor som får en depression på grund av skilsmässa, eller lider av en oförmåga att hantera alla de krav som idag ställs på en individ? Medicinska skäl och arbetsmarknadsskäl kan ju också gå in i varandra.
– Det är så klart ett problem, men det handlar om att i mycket större utsträckning etablera strukturer och metoder för att systematiskt göra rätt från början. Att hjälpa människor till rätt ställe. Ett tidigt engagemang minskar risken för att individer hamnar i utdragna och ineffektiva rehabiliteringsprocesser, säger Christer Olofsson.

Regeringen inför nu en rehabiliteringskedja som innebär att den som är sjukskriven, men anses ha arbetsförmåga efter tre månader, ska pröva annat arbete hos arbetsgivaren om individen inte klarar sitt gamla jobb. Är detta en bra åtgärd, enligt din mening?
– Möjligen kan det bli något bra, men det är korta tider det handlar om och den stora frågan är väl om det finns tillräckligt med resurser och rehabiliteringsinsatser som kan ta hand om detta. Risken är väl kanske att det blir företagshälsovården som får ta hand om problematiken, säger Christer Olofsson.

Sedan 1 mars gäller ett nytt läkarintyg som är anpassat till det nya försäkringsmedicinska beslutsstödet. I det nya intyget ska läkaren beskriva på vilket sätt sjukdomen begränsar patientens förmåga till aktivitet. Läkaren ska också ange vilka arbetsuppgifter som den sjuke inte bedöms kunna utföra. Om den behandlande läkaren bedömer att förmågan kommer att vara nedsatt längre tid än vad som anges i beslutsstödet, ska det finnas en utförlig motivering till detta.
– Beslutstödet kommer att omfatta cirka 100 diagnoser, säger Christer Olofsson.