”Beslutet att utbilda sjuksköterskor till endoskopister är illa övertänkt”
Internationellt är endoskoperande sjuksköterskor ingen ny företeelse. I början på 1990-talet började den första kullen att arbeta i Storbritannien, och 1994 kom de första riktlinjerna för denna grupp.
I maj 2007 presenterade ESGENA (European Society of Gastroenterology and Endoscopy Nurses and Associates) riktlinjer för de minimikrav som krävs för att bli legitimerad endoskopiker. Även i Storbritannien finns ett liknande dokument. Där ställer man samma krav på tekniska grundkunskaper på såväl endoskoperande läkare som på endoskoperande sjuksköterskor.
– Sverige ligger ganska långt efter andra, både vad gäller kvalitet och antalet endoskopister. Om man bestämmer att sjuksköterskor ska utbildas som självständiga endoskopister i Sverige, så anser jag att den utbildningen måste hålla lika hög kvalitet som den i Storbritannien. Men det här är ingenting man bygger upp kortsiktigt, säger Ervin Tóth.
Under årens lopp har han hunnit göra cirka 40 000 endoskopier.
Han har över 30 års internationell erfarenhet som specialistläkare. De senaste 20 åren har han arbetat i Sverige.
Vid sidan av jobbet som sektionschef för endoskopiverksamheten på UMAS i Malmö, är han även styrelsemedlem i Svensk Gastroenterologisk Förening med ansvar för endoskopifrågor.
– Föreningen har i ett dokument presenterat sin syn på endoskoperande sjuksköterskor. Ett fåtal endoskoperande sjuksköterskor har redan utbildats och de måste accepteras. Men det finns flera viktiga saker att ta hänsyn till i framtiden. Det handlar inte bara om att bli en skicklig tekniker som kan utföra endoskopi, utan man måste också kunna tolka och vid behov behandla de fynd man hittar. Det kräver stor gastroenterologisk kunskap.
Innan vi utbildar fler krävs en utvärdering av hur nuvarande endoskopisjuksköterskor fungerar i den praktiska vardagen, säger Ervin Tóth.
Ifrågasätter utredning
Själv ifrågasätter han den utredning som beställdes av Södra Regionvårdsnämnden och som resulterade i att det togs ett beslut att starta en endoskopiutbildning för sjuksköterskor.
– Utredningen gjordes av en anestesiläkare utan koppling till oss gastroenterologer. I utredningen stod att tre, större enheter var tveksamma, trots att de egentligen var helt emot förslaget. Regionvårdsnämnden såg möjligen en besparingsmöjlighet, men har inte tänkt igenom alla konsekvenserna, säger Ervin Tóth.
Vid UMAS genomförs drygt 5 000 endoskopier varje år. Fram till 2012 är endoskopienhetens utbildningsplaster bokade och reserverade för ST-läkare.
– Jag kan i nuläget inte få loss utbildningsplatser till sjuksköterskor, i så fall måste jag säga nej till utbildning av blivande gastroenterologer.
Enligt en internationell studie (Health Technology Assessment 2006; Vol. 10: No. 40) är det kostnadseffektivt på kort sikt att låta sjuksköterskor endoskopera. Men i det långa loppet blir det billigare med endoskoperande läkare, eftersom patienter slipper komma tillbaka på extra mottagningsbesök. De kan också få sina läkemedel direkt förskrivna i samband med undersökningen, och läkaren slipper rycka ut som konsult och ta tid från annan verksamhet.
– Mitt huvudbuskap till beslutsfattarna är, satsa resurser på att utveckla svensk endoskopi i sin helhet både vad gäller kvalitet och kvantitet. När grunderna finns så kanske vi i framtiden kan flytta över vissa arbetsuppgifter. Men i dagsläget är det för tidigt att utbilda fler skoperande endoskopisköterskor, säger Ervin Tóth.
Många nackdelar
Det finns en rad problem och svårigheter, menar Ervin Tóth, som beslutsfattarna inte tagit hänsyn till när endoskopiutbildning för sjuksköterskor startades i Karlskrona:
• Endoskopi är ett teamarbete. Endoskopiverksamheten är i stort behov av skickliga endoskopisköterskor med lång endoskopisk erfarenhet. Om de mest kompetenta sjuksköterskorna ska vidareutbilda sig till självständiga endoskopister underminerar man idag fungerande endoskopiverksamheter.
• Endoskopisjuksköterskor får idag endast utföra diagnostiska undersökningar. Men trenden är att endoskopi mer och mer har en terapeutisk karaktär. I dag är koloskopi en förstahandsmetod för att hitta tjocktarmsförändringar. Men utvecklingen går mer och mer mot terapeutisk koloskopi. Inom en snar framtid kan andra metoder som till exempel virtuell koloskopi eller kapselkoloskopi ersätta nuvarande diagnostiska metoder. Och terapeutisk endoskopi kräver specialistläkarkompetens.
• När man endoskoperar kan behandlingskrävande komplikationer uppstå. En endoskopisjuksköterska måste därför alltid ha en läkare i nära beredskap. Men om läkaren inte är tillgänglig i det akuta ögonblicket, sätts patientsäkerheten på spel.
• Endoskopi är en del av gastroenterologers viktigaste arbetsuppgifter. Att minska eller ta bort en av de mest intressanta arbetsmomenten skulle försvåra rekryteringen av gastroenterologer. Och ju mindre endoskopisk träning och erfarenhet, ju svårare är det för gastroenterologer att hävda sig i den internationella konkurrensen.
• Bristen på specialister är stor. I Sverige finns cirka 200 gastroenterologer. Det är hälften så många om man jämför med andra länder av Sveriges storlek. Ju fler endoskopisjuksköterskor som ska utbildas, ju svårare blir det att skapa utbildningsplaster för ST- läkare i gastroenterologi.
Se också:
”Lättviktsdoktor” ett accepterat yrke i USA sedan 40 år tillbaka
Sjukhuset som tagits över av sjuksköterskor
”De medicinska kärnfrågorna har trängts undan av annat”
Sjukhuschef Ingela Tuvegran: Hur kommer det sig att ni har så missnöjda medarbetare?
”Alla blev vinnare när de biomedicinska analytikerna tog över neurografierna”
”Dokumentationshysteri tvingar alla yrkesgrupper att arbeta med fel saker”
Socialstyrelsen positiv till uppgiftsglidning
Skälet för uppgiftsglidning ska vara förbättrad vårdkvalitet och inte patientfarliga besparingar
Endoskopi
– Är det rätt att utbilda sjuksköterskor till endoskopister?
”Beslutet att utbilda sjuksköterskor till endoskopister är illa övertänkt”
”Jag ser bara fördelar”
”Vi är kluvna, endoskopin ett dilemma”
”Ett litet sjukhus har inte möjlighet att utbilda både sjuksköterskor och ST-läkare”
”Yngre läkare behöver träna mer på ingrepp som endoskopier”
I Lund finns inget intresse för endoskopiutbildningen för sjuksköterskor
Tankar kring framtiden för svensk gastroenterologi med den nya yrkesgruppen endoskoperande sjuksköterskor.
Sedan några år finns en utvecklingstrend i Sverige och andra länder som innebär att gastrointestinal endoskopi överföres till sjuksköterskor. Ersta har gjort en inledande insats med utbildning av ett par årskullar. Detta har redogjorts i Gastrokuriren och annorstädes.
Södra Sjukvårdregionen, Region Skåne, har 2009 startat en motsvarighet vid Ronneby högskola. Beslutet har fattats av politikerna. Gastroenterologerna i området har inte initierat detta beslut. Politikerna delegerade utredningen av behovet till en narkosläkare. Dennes egenintresse i att denna utbildning startas, ligger i att han är chef för simulatorcentrum på UMAS.
Ett 20tal sköterskor skall utbildas per årskull i diagnostisk och terapeutisk gastroskopi och coloskopi. Utbildningen omfattar enligt den skriftliga kursplanen alla därmed förknippade moment, nämligen remissgranskning och -prioritering, farmakologisk analgesi/sedering, terapeutisk polypectomi.
Detta stora och avgörande steg i utvecklingen av svensk gastroenterologi ger anledning till eftertanke. Ervin Toth har kommenterat kvalitetsaspekterna. Jag skall här beröra betydelsen för professionen medicinsk gastroenterologi.
Efterfrågan på endoskopi i Sverige har under många år tangerat eller varit större än utbudet. Utbildningen av svenska gastroenterologer har inte hunnit med att matcha denna efterfrågan.
En annan orsak är att gastroenterologläkarna inte kunnat avsätta tillräcklig tid och kraft till uppgiften. Låt oss försöka analysera varför det är så.
En svensk gastroenterolog är normalt en invärtesmedicinare och deltar i den invärtesmedicinska (AIM) verksamheten vid sin klinik. Uppdraget ser i allmänhet ut så här: Avdelningsansvar för en avdelning med merpart AIM och mindredel gastroenterologi, bakjoursansvar med nästan bara AIM, mottagningsverksamhet med blandat gastroenterologi + AIM, endoskopi, administration.
På en liten klinik förskjuts arbetsuppgifterna i riktning mot AIM under semesterperioder. Om gastroenterologen är ensam, kan eget semesteruttag innebära att alla halvakuta gastroenterologiska ärenden samlas på hög och drabbar med full kraft första dagen efter semestern. Samtidigt förutsätts gastroenterologen ta löpande ansvar för frånvarande kollegors verksamhet, motiverat av sin invärtesmedicinska specialitet.
Uppgiften kan bli övermäktig. Jag känner personligen till ett antal fall där mycket duktiga gastroenterologer kastat in handduken och övergått till annat p.g.a. detta.
En dellösning på överbelastningen erbjudes sålunda nu: Befrielse från endoskopiuppdraget.
För att underlätta acceptansen för införandet av endoskopisköterskor kommer man att framställa att det bara handlar om diagnostiska rutinskopier. Den nya yrkesgruppen endoskopisköterskor kommer också att under inledningsfasen vara beroende av backup från de redan endoskopierfarna läkarna.
Som inom alla andra yrkesområden blir så småningom dessa sköterskor naturligtvis helt tekniskt självgående utan behov av något stöd. Slutligen blir de manuellt bättre än gastroenterologerna på att endoskopera. Den som endoskoperar oavbrutet alla dagar i veckan, år ut och år in, blir bäst.
Inom denna nya yrkesgrupp kommer drivande individer successivt att vidareutveckla ansvarsområdet. De kommer att ta över stentning, ERCP, varicbandning, endoskopiskt utraljud etc. Detta är en självklar naturlig utveckling precis som inom alla andra yrkesområden.
Det kommer efter ett antal år inte att finnas någon anledning alls, att gastroenterologer skall syssla med endoskopi. Allt färre kommer på grund av bristande träning för övrigt att överhuvudtaget ha någon kompetens att endoskopera.
I en pådrivande allians för denna utveckling kommer verksamhetscheferna att ingå. Det blir billigare att få en sköterske-coloskopi gjord, än en läkar-dito. Vidareutbildning till endoskopisköterska kommer att anses som ett exempel på en bra karriärväg för sjuksköterskor. Sekundärt till detta kommer behovet av att inrätta ST-tjänster och överläkartjänster inom gastroenterologi att avta påtagligt.
En hederlighet mot de yngre kollegor som idag funderar på att välja gastroenterologin som livsbana är att vi klargör framtidsscenariot:
Ni ska inte utgå från den arbetssituation som dagens gastroenterologi utgör. Denna fascinerande mix av hyperintellektuella analyser av hepatologiska märkligheter, svårbehandlade inflammationssjukdomar och dramatisk handfast endoskopi i blod, pus och tumörer, kommer inte att gälla för er.
När Ni framledes blir yrkesverksamma, så slipper ni endoskopin.
Den sköter systrarna.
Tor Melin
Öl Gastrosektionen
Lund
Det är bra att Ervin Toth har tagit denna fråga seriöst och gett flera starka skäl varför det inte är förnuftigt att införa endoskoperande sjuksköterskor.
Ervin har oerhört rätt!! En scopist utan hela registret i bakhuvudet vid scopitillfället vill vi inte ha. Att skilja på sjukt o friskt är inte så lätt,tycker en ”gammal scopist” med bara 25000 us i bagaget.
Författaren sammanfattar på ett utmärkt sätt skälen till varför ”task shifting” inom den gastrointestinala endoskopin är vansklig och riskabel! Genvägen blir en farlig omväg!
Våra huvudmän bör verka för att utbildningsresurser ställs till förfogande för våra endoskopiintresserade yngre kollegor – vi slipper då dessa, av vakansskäl orsakade, nödlösningar.