”Apotekarna har fått mig att tänka mer på medicineringen”
– Jag tror att det kan vara bra med farmaceuter, åtminstone under en period. Med ökad stress och ökad belastning har tendensen tyvärr blivit att man kanske alltför ofta fortsätter med den medicinering som patienten har, menar Johan Thörne.– Man tittar på helheten och accepterar vad patienten fått. Nu när farmaceuterna kommer med sina små påpekanden tycker åtminstone jag att jag tänker efter lite mer och är mer öppen för att ta farmakologisk ställning, när det till exempel gäller interaktioner och vad som kanske är dubbelbehandling.
– Tyvärr är det ju så att många patienter som kommer in är övermedicinerade. Medicinarna har satt in en medicin, öppenvården en annan och så sätter vi kirurger in ytterligare något och ingen vågar peta i varandras områden.
”Vi har fått hjälp att städa upp”
– Nu ifrågasätter farmaceutuerna om patienten verkligen ska ha alla de här medicinerna och kombinationerna, och påpekar att just den hjärtmedicinen kanske inte passar till just den invärtesmedicinen. De hjälper oss att städa upp, menar Johan Thörne.
– Själva medicineringen gör vi ju själva och många gånger får vi såklart följa den medicinering som vi av hävd brukar ge, även om Fasstexten säger något annat. I Fass kan du ju hitta så mycket biverkningar med vissa läkemedel att du undrar om du överhuvudtaget vågar sätta in dom, men vi får råd av farmaceuterna och har blivit väckta i en tanke och det är bra, menar Johan Thörne.
– I tveksamma fall konsulterar vi medicinarna.
Om farmaceuternas råd är värda 3,5 miljoner kr kan alltid diskuteras, menar han.
– Frågan är hur många uppgifter man ska lägga ut. Den negativa sidan är att det blir mer och mer folk i sjukvården. Det kostar mer och mer, plus att om det blir för många inblandade så är det till slut ingen som tar ansvar för något. Det blir lätt att man säger: ”Det här är inte mitt bord utan ditt”.
”Faktum är att vi har varit dåliga”
– Johan Thörne förstår invändningen att läkarna borde ta itu med de här sakerna själva.
– Synpunkten är riktig, men man kan också vända på resonemanget och säga att det har inte skett genom åren. Vi har varit dåliga, inte av illvilja, det har såklart funnits indikationer för medicinerna, men vi har tyvärr inte alla uppgifter om patienterna i journalerna, så stödet från farmaceuterna som söker upp patienterna och går igenom deras läkemedel är väldigt bra, menar Johan Thörne. Han har inte märkt av någon kulturkrock med farmaceuternas intåg.
– Samarbetet här på kirurgens akutavdelning har fungerat friktionsfritt.
