Nyhetsarkiv

– Vi är rädda, men vi måste slå larm innan det är för sent

Så skriver 15 anställda på Lidingö sjukhem i ett brev daterat den 25 september 2008 (se nästa sida) där de vädjar om hjälp från Lidingö kommun.

– Situationen på Lidingö sjukhem har blivit ohållbar. Många är rädda. Begreppet ”illojalitet mot företaget” hamras in hos de anställda vid möten. Det har pratats om arbetsdomstolen och om vilket allvarligt brott det är med illojalitet. Även ordet tystnadsplikt används väldigt tveksamt, skriver de anställda.

I brevet slår de 15 sjuksköterskorna, undersköterskorna och vårdbiträden larm om vad de menar är katastrofal brist på personal och dåligt ledarskap och ställer frågan:
– Måste en boende dö av vanskötsel för att det ska hända något. Bemanningen har varit på smärtgränsen länge nu. Det finns inga marginaler när något händer, om två boende skulle ramla samtidigt är det kris. Ordet kontinuitet som från alla håll sägs vara en grundpelare i vården existerar inte. Men värst är den psykosociala arbetsmiljön, skriver anställda.

– Alla ska kontrolleras, alla kan misstänkliggöras när som helst för minsta småsak. Det finns bara förebråelser och dolda hot.

De anställda menar att verkligheten friseras vid inspektioner.
– Inför planerade besök från kommunen eller länsstyrelsen förbereds det i dagar, cheferna hetsar upp alla, alla papper ska vara i perfekt ordning. Och när kontrollanterna kommer ska det vara musik i hallen, blommor på borden, alla boende ska tas upp och sitta.
Brevet avslutas: Betyder det något att personalen (många också Lidigöbor) mår dåligt, att de tystas och är rädda för att få sparken för minsta sak?…Detta kommer att bli väldigt jobbigt för oss…men vi har inget val, vi känner att vi kan inte arbeta här längre utan att säga något.

Fosiya Aqli sade upp sig efter tio år på Lidingö sjukhem ”Boende fick ligga och dö ensamma på grund av personalbrist”

Fosiya Aqli är en av undertecknarna av brevet till Lidingö kommun. Hon har nu sagt upp sig efter att ha arbetat tio år på Lidingö sjukhem.

– Jag kunde inte jobba kvar. Det hände till och med att man inte tog in någon extra om någon var döende. Boende fick ligga och dö ensamma på sina rum.

– Fosiya Aqli som arbetat 10 år på Lidingö sjukhem och också arbetat där då det var kommunalt säger att sedan Attendo Care tog över har det nästan hela tiden var för lite personal.

– Jobbar man inom vården vill man ju kunna hjälpa människor, men arbetsbelastningen blev så hög att det inte var fråga om vård längre. Jag delade själv ut fel medicin vid ett tillfälle, men när jag ville skriva rapport om det sade chefen att vi skulle dra ett streck över det hela. Det kändes hemskt. Jag ville inte ta på mig att någon fick fel medicin och dog. Jag ville att det skulle komma fram.

Fosiya Aqli menar att det hela tiden hände olyckor på grund av personalbristen, men att ledningen inte brydde sig om det.
– Vi fick veta att det fanns tillräckligt med personal. Istället för att göra något åt problemen hotade de oss att vi skulle bli stämda om vi gick ut i media och uttalade oss.

”Situationen har varit knepig – men vi välkomnar öppenhet”

– Utan att gå in på alltför mycket detaljer så kan vi konstatera att det inte är ens fel när två träter.

Vi har haft en väldgit knepig situation på Lidingö sjukhem där vissa bland pesonalen inte kommit överens med vissa i ledningen och tvärtom och situationen blev till slut ohållbar.
Så säger Attendo Cares informationschef Jonas Morian, som vill framhålla att företaget i princip inte kommenterar pågående personalärenden.

Enligt honom har företaget gjort mängder med insatser för att komma tillrätta med situationen på Lidingö sjukhem.
– De kritiserade cheferna har nu slutat, men de har inte omplacerats. De har själva valt att byta arbetsuppgifter och en av cheferna skulle i vilket fall som helst slutat vid årsskiftet, säger Jonas Morian.

Anställda hävdar att larm inte förts vidare, vad säger du om det?

– Det hävdas, men vi bestrider det.

Personalen hävdar också att de hotats av stämning om de uttalar sig.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Det är inte så vi jobbar. Vi välkomnar öppenhet, vi har inget att dölja. Det är den kultur vi vill ha.

”Kommunen ser allvarligt på personalens rädsla, men vi har inget personalansvar”

– Vi ser allvarligt på det här från stadens sida. Vi har tagit tagit kontakt med Attendo Cares högsta ledning – VD, vice VD och regionschef och att sagt att det här är ocacceptabelt och att de måste jobba på ett annorlunda sätt för att skapa förtroende mellan personal och ledning, säger Eva Frykler, chef för äldre- och handikappomsorgen.

Lidingö kommun reagerade snabbt på brevet från de anställda på Lidingö sjukhem och krävde att Attendo Care skulle komma in med en handlingsplan inom en vecka efter det att kommunen nåtts av brevet.

– Attendo Care har vidtagit ett flertal åtgärder redan nu och det pågår fler processer där de anställda är involverade, så min förhoppning är att man ska komma tilllrätta med det här och komma överens, säger Eva Frykler.

Vad är det ni tycker måste åtgärdas?
– Det är själva klimatet att man inte kan ha dialogen internt med sin ledning. Det är allvarligt att man känner att man är rädd och skräms till tystnad och att personalen hävdar att avvikelserapporter inte kommer fram, menar Eva Frykler, men poängterar att det är en fråga mellan arbetsgivaren och de anställda. Kommunen har inget arbetsgivaransvar.

Hur skyddad är personalen? Vad finns det för avtal när det gäller yttrandefrihet och meddelarfrihet mellan kommunen och Attendo Care?
– I förfrågningsunderlaget till anbudsgivarna har vi skrivit in att meddelarfrihet ska gälla.

Räcker det juridiskt sett?
– Ja, enligt Riksrevisionen, men det handlar om att man har ett förtroendefullt samarbete. Är man en seriös utförare inom vård och omsorg så måste man följa de lagar och regler som finns på alla områden. Visar det sig att man inte lever upp till det och inte är en seriös utförare så får man inga nya uppdrag. Det blir en form av självsanering. Vi kan inte reglera allt till punkt och pricka. Det ligger väldigt mycket i utförandet. Jag kan inte ha egen personal 24 timmar om dygnet för att kontrollera att uförarna sköter sig.

Vad finns det för skydd för de anställda? De blir ju inte skyddade av att kommunen säger upp avtalet. De förlorar kanske de jobb de haft i tio år och trivts med tidigare?
– Jag kan inte ge något bra svar på det faktiskt. Jag vet inte vad de har för skydd egentligen. Vi har skrivit in att det ska finnas meddelarfrihet i förfrågningsunderlaget, sedan kan jag inte se att staden skulle ha något ytterligare ansvar, det handlar ju ändå om att man någonstans tar sitt ansvar som utförare och arbetsgivare.

Det finns en debatt om det behövs en ny lag och att sådana här avtal kanske inte fungerar. Har du någon synpunkt på det?
– Nej, det har jag inte.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera