– Stor brist på ST-läkare och specialistläkare bakom det ökade behovet av ”physician assistents”
Efter cirka 30 år som physician assistent lämnade Mark Christiansen (bilden) sin kliniska tjänstgöring för att istället ägna sig åt utbildningsfrågor vid Nebraska Medicial Center. I över 40 år har universitetet utbildat physician assistents.
– Jag arbetade med sjukvård inom marinen och när min militära karriär var över ville jag fortsätta att använda mina kunskaper i en civil karriär. När jag började arbeta som physician assistent var det mest vanligt att arbeta inom allmänmedicin och på familjeläkarmottagningar, säger Mark Christiansen.
I dag pågår en het debatt i USA kring den utbildning som PA genomgår. Av tradition har de fått en bred medicinsk utbildning, men fler och fler röster hävdar nu att PA bör få en mer specialiserad utbildning.
– De senaste tio till tjugo åren har fler och fler PA börjat arbeta inom specialiteter som kirurgi, akutmedicin, kardiologi. Till och med inom medicinska subspecialiteter som kardiologisk kirurgi och plastikkirurgi. I dag räcker det inte att vara generalist, anser många.
Mark Christiansen menar att det framförallt är den stora bristen på ST- läkare och specialistläkare som gör att efterfrågan på PA ökat markant.
Det finns idag cirka 70 000 legitimerade i landet och under förra året examinerades 12 000 nya PA. Det är framförallt kvinnor som arbetar som PA idag, förr var det annorlunda. Vid Nebraska Medical Center är 70 procent av de sökanden kvinnor och 30 procent är män.
– Många är inte beredda att satsa så många år på en läkarutbildning och sedan inte riktigt kunna kombinera yrket med ett familjeliv. Det är väl det främsta skälet till att vi nu ser så många kvinnor inom yrket.
Kravet som ställs för att bli antagen till PA-programmet är att eleverna har en kandidatexamen, och helst arbetslivserfarenhet från hälso- och sjukvården. Men det är inte ett absolut krav, säger Mark Christiansen.
Utbildningen vid Nebraska Medicial Center är 28 månader; de första 13 månaderna ägnar eleverna i huvudsak åt teoretiska studier, därefter får de göra klinisk praktik inom olika specialitetsområden.
– Efter att studenterna klarat av det nationella testet kan de börja arbeta direkt. De måste dock arbeta under en läkares tillsyn. Min erfarenhet är det fungerar väldigt bra mellan läkare och PA på de ställen där man anställer PA. Det gör ju inte alla.
– De samarbetssvårigheter som uppstår handlar snarare om konflikter mellan PA och specialistsjuksköterskor. Där kan det förekomma revirstrider. PA är mer medicinskt utbildade och tränade än sjuksköterskorna, och ibland har sjuksköterskor synpunkter på hur PA arbetar med patienterna, säger Mark Christiansen.
Det råder stora skillnader över landet i synen på PA, menar han. I staten Missouri till exempel är många specialistläkare emot idén att PA ska arbeta på universitetssjukhusen. Där finns också begränsningar i förskrivningsrätten. I Nebraska däremot finns inget sådant motstånd och inte heller några inskränkningar i förskrivningsrätten.
– Vi har också en hel del juridiska tvister. Och varje stat har sin egen lagstiftning.
Det finns ett stort internationellt intresse för PA-yrket, menar Mark Christiansen. I dag finns PA-utbildningar i ett tjugotal länder, och fler står på kö för att starta egna nationella program.
– Vi har hjälpt länder som exempelvis Storbritannien, Nederländerna och Australien att starta egna utbildningar. Så om till exempel Sverige skulle vara intresserad, så skulle vi kunna skicka över välutbildade PA som kan introducera särskilda pilotprogram.
Varje land behöver utveckla sina egna utbildningsprogram efter nationella förutsättningar. Jag tror att de flesta länder skulle ha stor nytta av att introducera PA i hälso- och sjukvården. Vi lever i en tid av extrem snabb utveckling. Och det är helt nödvändigt att rätt arbetsuppgifter utförs av rätt kompetenser, säger Mark Christiansen.
