– Sälj inte ut patientsäkerheten
Socialstyrelsen fick hård kritik av sjukhusläkarnas fackliga representanter för att vara alltför villig att förhandla bort patientsäkerheten och tillåta vanvård av äldre multisjuka patienter.
– Jag begriper inte den undfallenhet som Socialstyrelsen uppvisar år efter år mot att patienter blir vårdade på fel avdelningar av fel personal. När det gäller multiresistenta bakterier och det hot mot patientsäkerheten de utgör så lyckas Socialstyrelsen med kort varsel komma med föreskrifter hur läkarkåren ska klä sig, men när det gäller alla våra nödrop genom åren om patienter som får lida när de vårdas på fel avdelningar, kan man ingenting göra. Det förstår inte min hjärna, sade Bengt von Zur-Mühlen, styrelseledamot i Sjukhusläkarföreningen.
Han fick medhåll av Yngve Gustafsson från Umeå som menade att överbeläggningar och patienter som vårdas på fel avdelningar på grund av platsbrist (satellitpatienter) leder till en extrem vanvård av gamla och multisjuka patienter.
– I dag hinner vi bara ta hand om det mest akuta. Det är inte ändamålsenlig vård av gamla. Förutom patienternas lidanden kostar vanvården enorma summor, sade han.
Anders Lindblom, från Malmö, uttryckte åsikten att han inte kan köpa Socialstyrelsens resonemang att patientsäkerhet kan förhandlas bort.
– Luftfartsinspektionen kompromissar aldrig med SAS om säkerheten. Det är stenhårt. Det känns som att Socialstyrelsen inte använder de verktyg som finns.
Man har accepterat en långvarig successiv försämring som drabbar många, framförallt de äldre patienterna hårt. Vem står idag på deras sida? Ingen, menade Anders Lindblom som vädjade till Socialstyrelsens inbjudne gästtalare Thomas Tegenfeldt, ställföreträdande chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning, att lyssna till läkarkårens vädjande rop i öknen.
Evita Zoucas, överläkare från Lund, frågade hur många som måste ta skada eller dö innan Socialstyrelsen reagerar och framförde den allmänna uppfattningen bland sjukhusläkarnas fackliga representanter, att föreskrifter om patientsäkerhet måste vara någonting absolut och resurser någonting vid sidan om.
– Den som har betalat skatt hela sitt liv har rätt att kräva att Socialstyrelsen inte förhandlar bort en anständig vård bara för att arbetsgivaren säger sig vara fattig, menade hon.
Evita Zoucas fick stöd av Arbetsmiljöverkets inbjudne gästtalare, Thomas Isaksson, som hänvisade till förorden i Arbetsmiljölagen.
– Där står att man inte ska kunna sänka kraven på arbetsmiljön med hänsyn till den enskilda arbetsgivarens förutsättningar i ekonomiskt eller annat avseende. Så vi tar alltså inte hänsyn till ekonomin när vi ställer våra krav på arbetsgivaren.
Thomas Isaksson poängterade också att i lagen står det att arbetet ska planläggas och utföras i en sund och säker miljö och att arbetsgivaren ska vidta ALLA åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren inte utsätts för ohälsa eller olycksfall.
Thomas Tegenfeldt från Socialstyrelsen, som själv är narkosläkare, menade att läkarkåren inte ska tro att Socialstyrelsen är döv för läkarkårens synpunkter, men menade att Arbetsmiljöverket har en annan kultur och mer lagstöd för viten och tuffa ingripanden än vad Socialstyrelsen har.
– Vi kan utfärda viten och stänga avdelningar, men då handlar det om akuta patientsäkerhetsrisker. Det ska väldigt mycket till, det ska nästan vara så att någon ligger och dör hela tiden, menade han.
Ett problem när det gäller att agera mot bristen på vårdplatser, menade Thomas Tegenfeldt är att det faktiskt alltid varit ett problem.
– Det är svårt att säga att just nu har problemet nått den kritiska punkten, även om många förstås tycker att den har nåtts för längesedan. Det är inte heller så att vi inte är medvetna om problemen. Vi gjorde en undersökning 2003 som slog fast att satellitpatienter medför patientsäkerhetsrisker. Men vad ska vi göra? Vi kan ju inte säga till medicinkliniken i Falun att man ska ha tio vårdplatser. Vad i herrans namn ska vi grunda den siffran på?
Debatt om nya föreskrifter
– Vi kan ju inte utfärda en föreskrift som lyder: ”Det är förbjudet att utlokalisera patienter i sjukvården”. Var ska de patienterna ta vägen?
Här fick Thomas Tegenfeldt svar direkt från Sjukhusläkarföreningens förre ordförande Gunnar Sandberg i publiken, som på mötet företrädde Sveriges äldre läkares förening.
– Det vore en alldeles utmärkt föreskrift! tyckte han och fick medhåll av flera fullmäktigeledamöter.
Thomas Tegenfeld, framhöll att oavsett åsikt så går det inte att förneka att Socialstyrelsen och sjukvården lever i ett ekonomiskt sammanhang, Ställer man krav på en klinik så tar man från en annan.
– Det är väldigt känsligt att ge sig in i resursfrågan i en politiskt styrd organisation. Vad Socialstyrelsen kan göra är att ställa krav på hur vårdgivaren tar hand om situationen när det blir överbeläggningar och att det finns system för att hantera situationen så att inte patienterna tar skada.
Thomas Tegenfeldt betonade dialogens betydelse, men medgav att om både landsting och kommuner har sparbeting så är det inte så lätt att få ut några förbättringar av samtalen.
Han menade också att förklaringarna till bristen på vårdplatserna är komplicerad
– En stor bakomliggande orsak är det dåliga omhändertagandet av multisjuka äldre i primärvården och kommunerna plus att geriatriken rustats ned de senaste 20 åren. Är man 20 år och har akut leukemi så får man en vårdplats på minuten, men är man 87 år och multisjuk och inte klarar sig hemma så är det väldigt svårt att hitta en plats, sade Thomas Tegenfeld som tyckte att problembeskrivningen borde differentieras lite grann.
