Nyhetsarkiv

– Försvinner öppenheten är det slut på demokratin

– Därför är det så viktigt att hylla de som vågar säga ifrån om missförhållanden, säger Lennart Lundquist, professor i statskunskap, som kräver en ny demokratilag som skydd för yttrandefriheten.

– Roger Skogman sade inte ifrån för att han tyckte att det var kul, utan för att han tyckte att det var nödvändigt och sådana personer måste få omgivningens stöd för det är otäckt att vara visslare, menar han.
Behandlingen av sanningssägarna är alltid likadan från maktens sida, menar Lennart Lundquist. Det går ut på att förminska den besvärlige personen.

– Man säger: ”Han är sjuk.” Han är ”illojal mot alla”. ”Han har genomgått en personlighetsförändring under senare år”. ”Han ska alltid göra sig märkvärdig, det är därför han skriver insändare”. ”Han är dålig på sitt jobb, det är därför han håller på på det här sättet”. ”Han har samarbetssvårigheter”. Och handlar det om omorganisationer så använder man ett nytt modeord och säger att ”han är förändringsobenägen, han begriper inte att det nya ”har kommit för att stanna”.
Ett uttryck som Lennart Lundquist närmast får kalla kårar av.
– Inget har kommit för att stanna. Allt som är fast ska förflyktigas.

”Visslare blir alltid utstötta”

– Men sanningssägaren utsätts också för utstötning i form av tyst ogillande, tillrättavisning, försämrad löneutveckling, försämrad karriär, undvikande, utfrysning, mobbning, hot, varning disciplinpåföljd, straff, omplacering. Roger Skogman hade bandspelare med sig och spelade in chefens hot så han slapp en del av omgivningens fördömanden. Men i princip är det alltid likadant, menar Lennart Lundquist som tycker att visslarna behövs mer än någonsin.

Ekonomismen har tagit över

– Vi har fått en ny moral i samhället som växt fram ur det som jag kallar ekonomismen. Den finns överallt och den värderar allt i kronor och ören. Relationer mellan föräldrar och barn, man och kvinna, allting, allting och den finns överallt i förvaltningen.
Problemet är att den generation som nu går i pension, de förkättrade 40-talisterna, var de sista som var socialiserade i klassisk ämbetsmannatradition. Nu försvinner de och nu finns inget motstånd alls mot det som kommer.

– Man kan såklart fråga sig varför det är så viktigt att säga ifrån, vad spelar det för roll? Folk kan väl vara tysta och göra vad de ska i stället. Det tråkiga är att det görs en massa olagligheter, oetiska, felaktiga och olämpliga saker inom myndigheterna och det är inget som myndigheterna vill informera om. Därför är det oundgängligt med ämbetsmän som säger ifrån, menar Lennart Lundquist.

– Men det är också en moralisk plikt och i vissa fall också en legal skyldighet att göra det. Det är alla överens om och det finns det skydd för i våra grundlagar. Men vad gör man då? Jo, man hittar på etikettsregler, menar Lennart Lundquist.

– Vem som helst kan hitta på etikettsregler som stör det som är principiellt riktigt. Alla minns nog OS i Peking och den bronsmedaljerade brottaren Ara Abrahamian. Han talade om att det fanns korruption och elände och sedan lade han medaljen på mattan. Vad händer då? Jo, han får en storm av kritik att man gör inte så med en bronsmedalj. Han skulle tänkt på den stackars italienaren som stod och blev ledsen, när han inte fick en ordentlig segerceremoni. Allt går över på etikett, korruptionsinslaget bara försvinner bort. Ingen vill röra i det för det är obehagligt och besvärligt.

Påhittade etikettsregler hotar demokratin

Lennart Lundquist menar att precis likadant gör man i det offentliga.
– Vi inför etikettsregler att man inte får diskutera när beslut har fattats. Det är klart att alla som implementerar någonting vet att det där är orimligt, för det är ju när man implementerar som man begriper vad det är frågan om och kan börja ifrågasätta och diskutera. Var det verkligen vettigt det här som vi beslutade?

– Nu har den idén en väldigt fin idéhistoria så den får man kanske ha respekt för, säger Lennart Lundquist. Det är Lenins demokratiska centralism. Alltså den beslutsordning som gällde för det underjordiska förbjudna bolsjevikparitet i Ryssland som gick ut på att att när ett beslut är fattat måste alla lojalt följa det. Att bolsjevikpartiet hade det så berodde ju på att man hade sina konferenser utomlands där man tog beslut och så silade man in i Ryssland utan att ha kontakt med varandra. Då var man ju tvungen att hålla fast vid de här gamla bestämmelserna, men vi har ju ingen anledning att ha det här, i svenskt arbetsliv, idag. Vad ska det tjäna till? Vi kan ju kommunicera med varandra hela tiden, menar Lennart Lundquist.

Kritik måste framföras trevligt

– En annan påhittad etikettsregel är att kritik måste framföras på ett trevligt sätt så att våra chefer inte blir ledsna. Det verkar ju löjligt, men förekommer säger Lennart Lundquist och citerar lönekriterier som han fann på en klinik på MAS där det står:
”Det gäller också att sköta sitt arbete med entusiasm och inte i oträngt mål beklaga sig och kritisera arbetsledningen. Detta innebär dock inte att den anställde ska framföra berättiga kritik. Kritiken måste dock framföras på ett artigt och belevat sätt”.
Det finns etikettsregler om att man inte får tala illa om sina kollegors tjänsteåtgärder inför brukare och andra medborgare och det är orimligt det också, menar Lennart Lundquist.

Chefer förbjuds uttala sig

– Ytterligare en regel är att chefer inte får uttala sig offentligt eftersom folk tror att det är myndigheten som talar. Det är en etikettsregler som JO har hittat på, trots att alla vet att chefen ju ofta är den som vet mest och får bäst information.
Idén i en demokrati är att vi ska föra ett demokratiskt samtal, men nu menar man att de som har kunskap får inte vara med. Bara alla de andra. Det är otroligt!

Demokratin har förlorat mot ekonomismen

Lennart Lundquist tycker att utvecklingen gått bakåt de senaste decennierna när det gäller de demokratiska värdena.
– Det har hela tiden funnits en rörelse bort från demokrativärdena mot en ny tyngdpunkt mot ekonomivärden. Tidigare när man fick organisationsförändringsförslag för det offentliga innehöll det alltid diskussioner kring demokrativärdena. Det gör det nästan aldrig idag, menar han.

– Idag är det ekonomismen som gäller och ekonomismen håller bara på lojaliteten. Den är baserad på någon slags företagsekonomisk föreställning som handlar om butiksägaren och hans butiksbiträde där det gäller att se till att butiksbiträdet inte stjäl sviskonen när ägaren vänder ryggen till och för det har man hittat på olika styrningsregler.
Och är man inte tillräcklig lojal köps man ut eller så omorganiserar man så att solidariteten i professionen slås sönder, eller så ser man till att cheferna inte deltar i det kliniska arbetet eftersom de då kan få olämpligt sällskap.

Vill ha ny demokratilag

För att vända utvecklingen och stärka demokratin har Lennart Lundquist under många år krävt att det införs en särskild brottskategori kallad ”Brott mot demokratin”, där man kan läsa vilka brotten och straffen är.

– Först när en sjukhusdirektör, landshövding eller generaldirektör döms till fängelse två-tre år för brott mot yttrandefriheten kan det bli stopp på rättsövergreppen, menar han.

Lennart Lundquist framhåller att det är nödvändigt att rehabilitera visslare som utsätts för maktens och andras övergrepp och att vi alla betonar det värdefulla i sanningssägande och vidtar symboliska åtgärder för att stödja visslarna.
– Kräv av regeringen och hovet att ”Fången på fyren” ska få någon av de där medaljerna som kungen får.

Fotnot: Fången på fyren. När Sjöfartsverket försökte ge en lots skulden för att ett ryskt fartyg gick på grund i Södertäljeviken på 1970-talet gick en av verkets kartografer, Anders Ahlmark, ut offentligt och avslöjade att Sjöfartsverket sedan länge känt till grundet men missat att märka ut det på sjökortet.
Som straff omplacerades Anders Ahlmark och sattes i “karantän” på fyren Ölands Södra Grund, samtidigt som hans kollegor förbjöds att kontakta honom.
Fallet uppmärksammades i media och Anders Ahlmark blev kallad ”Fången på fyren”.

”Ge den som värnar om demokratin högre lön”

Vad har Johansson gjort för demokratin och rättssäkerheten i år?
Jasså, ingenting? Då kan det inte bli tal om någon löneförhöjning i år!

Så skulle det mycket väl kunna låta under lönesamtalen i det offentliga, menar Lennart Lundquist.

– I dag har man glömt bort att ett kriterium för en offentlig tjänst är att värna om demokratin. Det finns inte med längre. Det enda som gäller idag är ekonomi och effektivitet, men det offentliga har andra mål, menar Lennart Lundquist.
Hans förslag till de fackliga företrädarna vid nästa lönesamtal är att de ska kräva högre lön för den som gjort en insats för demokratin på arbetsplatsen.

Förslaget är ovanligt, men seriöst.
– De här personerna är ytterst värdefulla för samhället och bör belönas, menar han.
Lennart Lundquist menar att de fackliga företrädarna måste tänka om.

– De senaste decennierna har man bara varit intresserade av löner. De borde ta tag i de stora demokratifrågorna istället, precis som man gjorde förr.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera